Jag förstod aldrig att ett namn har så stort värde, att få bli kallad vi det namnet, att få skriva ner det. De i klassen och de flesta lärarna vet nu om att jag är en transsexuell kille, och nu har flera börjat kalla mig vid mitt nyvalda namn, och jag skriver alltid det på alla mina inlämningsuppgifter. Först nu börjar det gå upp för mig vilken otrolig skillnad det känns inombords, hur skönt det känns att få slippa bli kallad vid mitt födelsenamn och istället få bli kallad det jag vill.
Det är en gåva, på något sätt, att få döpa om sig själv till det namn som man själv identifierar sig om. Kanske borde vi egentligen ha ett system där föräldrarna ger en ett namn vid födseln och att alla sedan när de blir äldre får ge sig själva ett nytt namn. Fast kanske är det inte så viktigt för andra som det är för mig, som inte känner att jag kan identifiera mig med mitt födelsenamn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det är svårt det där. Jag har många gånger önskat att jag inte hette tant, utan något som faktiskt sa något om mig. Men på nåt sätt har jag nu blivit en tant. Det finns väldigt många olika tanter här i världen, men jag är en av dem, på mitt sätt.
Jag vet inte om jag hade varit lyckligare av att byta namn, antagligen inte. Och om man vill byta namn så kan man ju faktiskt göra det, för en summa pengar.
Ett namn tycker jag i alla fall kan ha väldigt stor betydelse, har man sen fått fel då är det nog inte så kul. Och om man sen får rätt då måste de nog va väldigt skönt.
Men det kanske inte är lika viktigt för alla, men nog är det viktigt ändå skulle jag i alla fall vilja säga
Skicka en kommentar