Överkänslig?

Det är ett faktum att jag idag blev kallad hon av en bibliotekarie när jag skulle lämna igen några böcker, av en total främling, alltså, något som inte hänt mig på snart ett år. Jag kanske är för känslig, men det fick mig att tappa lusten till allting. Jag drev runt utan att kunna handla, eller kunna lugna mig. egentligen skulle jag ha gått till en lektion, men jag orkade inte ta mig dit längre. Jag mår illa, rent fysiskt, jag får uppstötningar när folk felkönar mig. Det enda jag kunde tänka på, och göra var hur äcklig  jag såg ut, hur mycket jag såg ut som en tjej. Jag såg bara framför mig hur alla dessa främlingar omkring såg mig som tjej, vilket de absolut inte får göra.

Jag är förbannad, för jag hade inte klippt mig på länge och var i valet och kvalet, eftersom jag vill ha längre hår, men inte till bekostnad av att inte bli sedd som kille, jag hade gjort en chansning och hoppats att testosteronet skulle kunna åtgärda det innan håret blev för långt, men uppenbarligen hade jag fel. Jag snubblade runt och tog mig till två frisörer, för jag stod inte ut med mig själv och behövde klippa mig genast, men de hade ingen tid över, så jag gick in i en sybehörsaffär och köpte en skarp sax. Sedan klippte jag själv av mig en massa hår hemma. Det ser inte snyggt ut, det är världens pottfrisyr, men det jag tänkte när jag var klar var att det inte gjorde något om jag ser ut som Rock Lees lillebror, bara jag inte blir felkönad. Det kändes i alla fall bättre efteråt. Just nu tänker jag vara hemma från skolan, tills jag mår bättre psykiskt, jag vill inte visa mig för en enda människa för tillfället.

Jag förtvivlar över att testosteronet tar sådan tid på sig innan man ser några fysiska förändringar, hur ska jag stå ut tills det börjar hända något? Det här slog törn på mitt självförtroende. Jag tog upp en kniv och funderade på om jag skulle göra illa mig själv, men jag tror inte att jag skulle klara något sånt. Den där delen av mig som säger att det enklaste vore att bara sluta existera, för att folk ändå inte kommer att acceptera mig som kille fick komma till tals igen, den som jag hoppats få slippa höra. Jag skulle vilja ha högre testodos, oavsett hur dåligt det är för kroppen, så kan det inte vara skadligare än det min hjärna gör mot mig just nu när jag tänker på hur jag ser ut. Det känns bra att vara på testo, men det här tog över den känslan av bekvämlighet, och nu vill jag helst gå och lägga mig i några månader tills klimatet är kallare och testot har börjat ge mer resultat utåt. Jag har börjat träna varje dag, för att bygga upp snyggare muskler, och jag har fått det på både armar och ben, men det som också hänt när fettet också minskat är att jag fortfarande har samma breda höfter, men med en smalare midja, gissa hur fel det känns, det känns helt åt helvete fel.

Jag är rädd för att aldrig få vara den feminina kille jag är utåt, att det alltid kommer att stå mellan att bli sedd som kille och vara femininare. Att jag kommer behöva dras med kläder från dressman och kortklippt hår resten av mitt liv för att bli sedd som kille. Jag önskar att jag var en cis kille, jag önskar det så mycket att det inte är klokt. Jag vill ha den lyxen, som de flesta cis killar har, att kunna uttrycka mig själv som jag vill klädmässigt och genom frisyren, utan att bli sedd som tjej, men jag kommer att vara kort och bredhöftad och androgyn, och det gör mig förtvivlad, jag vill inte vara androgyn på det sättet. Jag är inte säker på om det är värt besväret såhär, väntan på behandling, rädslan för att bli felkönad, kroppsavsmaken. Jag vet att jag är kille, jag behöver leva i den sortens kropp, och att jag aldrig skulle kunna leva som tjej, men frågan är om jag är tillräckligt stark för att orka leva som trans kille, det är så jobbigt.

Det jag måste tänka på är att om bara något år, om något år så är det nog inga problem, då kanske jag kan slippa oron att inte bli sedd som kille, för att min kropps ändrats så mycket. Tills dess får jag väl sitta inne och läsa, se på anime, träna och skriva bittra blogginlägg. Jag är glad att jag valde att ta ett år ledigt från studierna för att kunna transitionera fysiskt, det betyder att social interaktion kommer att ske på mina villkor efter att skolan är slut det här året. Om några dagar har jag nog lugnat mig, men just nu mår jag inget bra.

Musik

Jag har alltid en tendens att bli förtjust i folkmusik av alla slag (och world, och new age), och nu har jag drabbats av ett plötsligt folkmusiknyck. Jag har aldrig någon aning om ifall folk lyssnar på min dåliga musiksmak eller inte, men jag tänker ändå göra ett videoinlägg med lite olika sorts folkmusik.

Först en riktig klassiker när det kommer till folkmusik och mig, jag har lyssnat på Akeboshi i mer än två år, och har fortfarande inte tröttnat på hans musik. Jag väntar förhoppningsfullt på att han ska släppa ett till album, även om jag inte vet hur det går för honom. Det senaste kom ut 2007.  Hans musikgenre har beskrivits som Indie j-folk, eller bara j-folk, eftersom jag är urdålig på att avgöra vilken genre musik är så kommenterar jag det inte.

Escaping the empty city that's colored in twilight

I walk alone, the sky's connected

Suddenly the wind that blew through, without a sound

Erased your voice

Suddenly in the rain that began to come down, without a sound

The world that has ceased begins to move

Amidst the scenery that passes by

Along with the endlessly repeating seasons

Even if the day comes to laugh and and say

"Nothing changed", I don't care

A road will be created behind me

Searching for a new wind today and tomorrow

I'll set off on a journey, yet again

The multi-colored birds passed by

The dry trees are dampened by the wind

I set off believing that something would change

Even now that day hasn't faded...

Suddenly the wind that blew through, without a sound

Dropped a single dry leaf

Suddenly in the rain that began to come down, without a sound

The world that has ceased begins to move

When I meet the setting sun, that I don't know

I'll find something unchanging

Without a sound, without a sound, on the dry leaves that lie thick

I tread, I tread, I walk

(wind blows, leaf falls, without a sound)

Jag håller med de som säger att folk och metal är en genialisk kombination, och tar därför King of the Fairies, av Waylander.

I domhan anseo nach bhfuil anseo

(In a world (here) that is not here)

I chnoic draiochta, ag conai go saor

(In a magical mountain, living freely)

Daoine alainn, tuatha de danann

(Beautiful people, tribe of Danu)

Is Ri Na Sidhe

(Exists the King of the Fairies)

Ri, Ri, Ri Na Sidhe

(The King, The King, The King of the Fairies)

Lord of the Dance, irländsk folkmusik


Loreena McKennits musik räknas uppenbarligen mer som world än folk, men det struntar jag i, jag vill ha med henne i alla fall.The Mummer's Dance.

When in the springtime of the year

When the trees are crowned with leaves

When the ash and oak, and the birch and yew

Are dressed in ribbons fair.

When owls call the breathless moon

in the blue veil of the night

When shadows of the trees appear

amidst the lantern('s) light.

We've been rambling all the night

and sometime of this day

Now returning back again

we bring a garland gay.

Who will go down to those shady groves

and summon the shadows there

And tie a ribbon on those sheltering arms

in the springtime of the year.

The sounds of birds seem to fill the wood

and when the fiddler plays

All their voices can be heard

long past their woodland days.

We've been rambling all the night

and sometime of this day

Now returning back again

we bring a garland gay.

And so they linked their hands and danced

'round in circles and in rows

And so the journey of the night descends

when all the shades are gone.

A garland gay we bring you here

And at your door we stand

Here's a sprout, well budded out

The work of our Lord's hand.

We've been rambling all the night

and sometime of this day

Now returning back again

we bring a garland gay.

Jag vet mycket väl vad "gay" betyder på gammal engelska, men ifall du tror att jag är mogen nog att inte flina varje gång hon sjunger det så tar du fel, och jag vet inte ens varför, låter som något en barnslig heterokille skulle skratta åt. Jag ursäktar mig med att jag flinar så fort "transition" eller "trans" kommer upp i andra sammanhang än transsammanhang också.

Sagan om den Bergianska trädgården

Idag var Sam och... Gollum ute på utflykt i Ithilien, denna kombination eftersom en av dem passade in på Sams beskrivning, knubbig och bärande all packning, och den andra förståeligt nog inte ville vara lilla gnälliga Frodo.

De såg några jättevackra bergskörsbärsblommor när de just kommit in i Ithilien.

Efter det gick de in i en trädgård med japanskt tema, där det fanns en fin bro.

Sam hade lagat en god bento åt dem båda till lunch, och den föll tursamt nog Gollum i smaken, som annars brukar vara rätt kräsen.

Sam ser ut som en blandning av Harry Potter och Dudley, och är även misstänkt lik en viss bloggägare.

Efter lunch hittade en brant väg uppåt som kanske skulle leda till honmonstrets håla. När de väl klättrat upp såg de att vägen blivit avspärrad av ett staket,så de blev tvugna att gå ner igen.

Sam fotograferade varenda kvadratmeter han såg. Tyvärr blev det så många vackra bilder att det skulle vara omöjligt att ha med alla i ett blogginlägg.

De tyckte att det var lite för kallt i Ithilien och gick därför in i en mer tropisk miljö, med häftiga jättenäckrosblad.

 Fiiin Kruka.

Det var fullt av vackra blommor inomhus med.

Efter det avrundade Sam och Gollum med hembakad choklad och banankaka som fika, och en liten bergstur, sedan åkte de hem.

Vad jag skulle vilja säga

Kära mamma

Utredningen är inte till för att du ska få terapisamtal där du kan välla ur dig din transfobi och alla dina små angelägenheter, som jag skulle kunna förklara om du bara pratade med mig, de är till för att jag ska transitionera. Att skriva att du är besviken på mig och på utredarna bara för att du inte har något att säga till om är löjligt.

Om du vill ha något att säga till om så skulle du ha engagerat dig mer i att vara en del i det hela, inte för att jag skulle vilja ha dig där, vad kan en människa som inte vill att jag ska transitionera fysiskt och som är helt okunnig på området tillföra mig som jag inte redan vet?

Vadå går för fort fram? Jag har väntat i två år nu på att få transitionera fysiskt, det är ganska lång tid, hur länge till tycker du att jag borde vänta med att vara mig själv bara för att du ännu inte kommit på vem jag är än? Du skulle säkert vilja hålla mig i utredningen för alltid, nej, du ville att de skulle förklara att jag inte var trans, men nu är du besviken för att de kom fram till att jag är transsexuell, de där doktorerna i sina rockar och med sina titlar, vars åsikt du tycker är viktigare än min egen.

Om du bara skulle öppna ögonen och se på mig, om du kunde förstå att jag redan lever i en deformerad kropp som gör mig till ett ingenting, en skugga i bakgrunden, inkognito bakom en falsk mask, och jag tar vad som erbjuds för att rätta till detta.

Jag är så trött på det hela att jag inte vet vad jag ska göra, skyller på mig själv som inte lyckats övertyga dig om att jag är kille, men vad kan jag göra? Jag vet inte vad jag ska göra.

Djur

Mitt tal som jag gjorde i svenskan, som handlar om relationen mellan människor och andra djur, och jag tänkte att jag lika gärna kunde publicera stödanteckningarna till det här. Det är riktat till folk som inte redan är säkra på var de står när det gäller djurrätt.

Människans relation till andra djur.

När du stirrar ett djur in i ögonen, stirrar du in i en intelligens, en kännande, tänkande varelse som dig själv, men en som ändå är olik dig. Liv, det är ganska fantastiskt.
Men folk är ganska bra på att nedvärdera dessa andra varelser omkring oss.
Djur borde behandlas med mer respekt och värdighet i dagens samhälle.

Djur, särskilt däggdjur, är intelligenta, de kan uppleva världen, de tänker, de har känslor, precis som människor har känslor.
De har empati för andra, de känner saknad om någon de älskar dör.
Varför är det okej att skada en annan kännande varelse som kan känna smärta?
Varför är människan så speciell att det är fel att döda en människa, men inte ett djur?

En vanligt argument är att de inte är lika intelligenta som vi, men är det efter intelligens vi bestämmer värde på någon?
Ska vi ha ett intelligenstest, och behandla de människor som får dåligt sämre, och de med högst allra bäst? Nej, säg det inte ens, det gör folk redan, vilket säger något om människors syn på andra.

Vissa skulle säga att det är annorlunda, de är människor.
Men varför är det annorlunda för att man är människa, och inte tillhör en av alla andra djurarter?
Rent objektivt sätt är det obegripligt ur rättvise synpunkt, varför en sorts kännande varelse, och inte en annan?
Så enkelt är det såklart inte socialt, vi värderar människor högre, de är ju trotts allt samma art.

Viss mån sant att människor är väldigt speciella djur. Vi är djur med högt abstrakt tänkande, tänka oss och handla bättre. Vi kan planera.
Att tänka stort är det människor är bra på, så varför inte tänka så stort och omöjligt som en värld där djur inte behöver komma till skada mer än nödvändigt.
Just för att vi kan, är det vårt ansvar att ta hand om andra djur, vi vet att vi behandlar djur illa, och vi vet att de känner.

"De är inte bröder, de är inte underkastade oss, de är andra nationer, fångade med oss I tidens och livets nät, medfångar på jorden i all dens prakt, och möda."
(The Outermost House, Henry Boston)

Samhällen där djur behandlas med större värdighet är fullt möjliga, har funnits och finns fortfarande.
I jägar och samlarkulturer kan man oftast se en respekt för djur, de har själar, det fanns jaktceremonier för att respektera djurets dödas ande, tack för att man fick äta deras kött.
Bland hinduister i Indien behandlas djur med större respekt, har en själ, även växter. Det är en kultur där många inte äter kött.

Kristendomen som institution har fört djuren bort från oss, som andra varelser som förtjänar respekt, eftersom den införde ett system där människan var skapelsens krona och de själlösa djuren där för människors skull, en syn som inte tidigare fanns där.
Och nu med köttproduceringen i stora butiker blir det ännu värre. Förut så hade så få råd att äta kött, man bodde ihop med djuren, och då kom man dem närmre än vad man gör idag.

Jag har ingen fullkomlig lösning på problemet, jag erkänner det.
Jag vet inte hur man ska göra annorlunda. Jag ville berätta om det hela, få folk att tänka efter vad som görs mot djur, att ha respekt för att ett djur har intelligens och känslor.
Jag kan bara ge tips om hur man kan göra.

Ställ krav på köttindustrin att behandla djur med respekt, och värdighet.
Ät mindre kött, sluta äta kött helt om du kan.
Försäkra att djuren blev bra behandlade innan de blev dödade.
Tänk på att varje köttstycke du smakar är en varelse som blev av med sitt liv för att du skulle leva.

Jag vet inte om det är möjligt, titta på mig själv, här står jag och predikar, jag är inte perfekt heller.
Vi är så mänskliga, vi är trotts allt djur.
Vi lever i en värld där inte ens människor anses vara lika värda.

Så vad förväntar jag mig egentligen?
Jag förväntar mig bättre. Av dig och av mig. vill du försöka skapa en bättre värld med mig?

Jag vill avsluta med denna bild av två varelser, tillsammans. (Bild på en hund och en flicka)
Foto: Blend Images/Nordic Photos