Soppa och den homosexuella agendan

Läste ett inlägg på Feministing om en reklamannons för soppa där ett lesbiskt par och deras son skildras, och en grupp som kallar sig American Family Association som klagade på detta.

"Campbell Soup Company has openly begun helping homosexual activists push their agenda. Not only did the ads cost Campbell's a chunk of money, but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support. They also gave their approval to the entire homosexual agenda."

Idén om den s.k. "homosexuella agendan" får mig att skratta, det är så löjligt. Som att alla vi hemska homosexuella sitter och konspirerar någonstans. För ens sexuella läggning är ju så mycket ett val, och ett som vi gör bara för att jävlas med en massa homofobiska s.k. "familjeförsvarare", trots allt det hat, fördomar och t.om. våld som många riskerar att utsättas för, trots att vissa förlorat alla de känner bara för att familjemedlemar och s.k. vänner inte kunde se bortom sin egen trångsynta horisont och förstå en annan människa. :(

Det som gör att det inte är komiskt är faktiskt att det finns människor som tror att något sådant finns.

Och det gör mig så arg att de inte tycker att samkönade par/homosexuella föräldrar (bisexualitet har de väl inte ens hört talas om?) ska bli behandlade som vilka föräldrar som helst (eller att homosexuella människor ska behandlas som vilka människor som helst för den delen).
Jag skulle vilja slänga upp regeringens rapport i ansiktet på alla som hävdar att dom skyddar "Familjen" eller "Barnet". Det enda dom gör är att göra livet svårt för regnbågsfamiljer som och även för många av dessa barn de påstår sig skydda (men de tror ju att alla barn är heterosexuella om de inte utsätts för "den homosexuella agendan"...o.o) det är bara det att det inte skulle hjälpa, fakta hjälper inte mot trångsynta skitstövlar som vill att allting ska vara på deras sätt, oavsett om detta innebär stort lidande för en massa människor. Ingenting av det jag skrivit är något nytt, det är bara det att jag kände att jag måste ventilera den stora vanmakt jag känner inför idiotiska människor. :(

Jag har faktiskt en "homosexuell" agenda:

1) Bli behandlad som en fullvärdig medmäniska med samma rättigheter som alla andra.

Satir: Den heterosexuella agendan

David och Jonatan (2)

Fortsättningen på det tidigare inlägget.

Glömde att nämna att det var under en nymånadsfest som David skulle låta bli att gå på, för att Jonatan skulle se Sauls reaktion. Festens andra dag undrar Saul var David är, Jonatan ljuger då om att han är på släktfest.

"'Då blev Saul rasande och for ut mot Jonatan: Din horunge! Var det inte det jag visste, att du hänger ihop ("hänger ihop" är egentligen en felöversättning har jag läst, utan i originalet står det mer specifikt att Saul syftade på att David och Jonatan var ett par, något jag ska försöka kolla upp nogrannare) med den där Jishajs son (David) och drar skam både över dig själv och din slinka till mor. Så länge Jihajs son trampar denna jord, så länge blir du aldrig kung i landet. Skicka nu efter honom. Han måste dö'. - 'Varför ska han dödas?' Frågade Jonatan. 'Vad har han gjort?' Då höjde Saul sitt spjut för att spetsa honom, och nu förstod Jonatan att hans far var fast besluten att döda David. I vredesmod rusade han upp och lämnade bordet, och denna andra dag av festen åt han ingenting. Så upprörd var han över Sauls skändliga behandling av David." (kap 20)

Nästa dag gick Jonatan iväg och skjöt pilar och ropade till pojken som skulle hämta den det meddelande som betydde att Saul tänkte döda David.

"Sedan lämnade Jonatan sina vapen till pojken och sade åt honom att ta med dem till staden. När han gått reste sig David från sitt gömställe vid kullen och föll ner med ansiktet mot jorden och hälsade Jonatan tre gånger. De kysste varrandra under tårar, och till slut grät David våldsamt. Då sade Jonatan till honom: 'Farväl. Vi båda har svurit en ed i Herrens namn: Herren skall vaka över förbundet mellan dig och mig och mellan våra efterkommande för all framtid'. Så gick David sin väg medan Jonatan återvände till staden."

Sedan följer en period när David och hans trupper förföljs av Saul och dennes arme, men David lyckas inte bli hittad. Jonatan söker upp honom vid ett tillfälle.

"'Var inte rädd sade han (Jonatan), 'Min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som ska bli kung i Israel, och då står jag dig närmast i rang. Det vet min far också'. Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha." (kap 23)

En dag råkar Saul till och med gå in i en grotta där David är, och David passar på att obemärkt skära av ett stycke av hans mantel, och sedan när Sauls går ut ger han sig till känna och visar mantelstycket, så att Saul förstår att David kunde ha dödat honom, men inte gjorde det. Saul låter då David vara ifred och slutar jaga honom för ett tag. Men Saul tar upp jakten igen efter en period, eftersom han tror att David slutat oroa sig över att bli dödad av honom, men David kommer undan igen efter att ha visat han kunde ha dräpt kungen igen, utan att göra det.

Det pågick även ett krig mot filisteerna, israeliternas fiender vid den tiden, och Saul och hans arme blev överrumplade av ett anfall. Sauls söner, bland dem Jonatan, blev dödade. Saul blir svårt sårad och tar självmord innan fienden kommer fram till honom. En man från Sauls här kommer till David och berättar om vad som hänt.

"Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem, och detsamma gjorde alla omkring honom." (andra samuelsboken, kap 1)

Jag tar bara sista stycket av Davids klagosång, den som är specifikt riktad till Jonatan

"Se dina hjältar har fallit i striden!
Jonatan ligger slagen på höjderna.
Jag sörjer dig, min broder Jonatan,
Du var mig mycket kär,
din kärlek mer för mig än kvinnors."

(Kap 1, Davids klagosång över Saul och Jonatan)

Det är en ganska vacker och sorglig historia (om man bortser från allt det blodiga och makabra som utspelar sig emellanåt, som de flesta av bibelns historier slängs in som ett naturligt inslag, något som jag inte gått in närmare på).

Den här länken tar upp lite mer om det hela. Den tar dessutom upp lite om Rut och Naomi, en annan kärleksladdad historia, som b.la. innehåller en "kärleksförklaring" som Rut säger till Naomi.

"Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst-
Endast döden skall skilja oss åt"

(Ruts bok, kap 1)

David och Jonatan

Läste ett stycke i bibeln häromdagen. Inte direkt min vanliga sysselsättning.

Känner du till historien om David som dräpte Goliat, och senare blev kung över israeliterna? När han dräpte Goliat så var en annan man kung över Israel, Saul, vars yngste son hette Jonatan. Vad jag inte visste var att det pågick ett kärleksdrama mellan David och Jonatan, något som jag fick tips om, och kollade därför upp det (första samuelsboken):

David kommer tillbaka med Goliats avhugna huvud och samtalar med Saul.

"Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem. Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap 18).

Saul blir med tiden avundsjuk på David eftersom folket älskar honom så mycket och för att han är så duglig i allt han tar sig för. Han försöker döda David, utan att denne anar något, men misslyckas och blir rädd för honom, eftersom han verkar stå under Guds beskydd. Istället försöker han gifta bort en av sina döttrar med honom, men David invänder, sedan en annan dotter, David säger nej igen, men tredje gången ger han med sig och gifter sig med den andra dottern. Saul bestämmer sig för att försöka döda David igen, och konspirerar med sina närmsta män, men Jonatan råkar vara en av de han delar planen med, så denne varnar David att gömma sig, och lyckas sedan få Saul att lova att inte dräpa David. Saul försöker, trotts sin ed dräpa David igen senare, men David blir varnad av sin nya fru och flyr från sitt hem.

"David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: 'Vad har jag gjort för ont? Vad är det för brott som din far anklagar mig för, eftersom han vill döda mig?' 'Nej, nej', svarade Jonatan, 'Du skall inte dö! Min far företar sig aldrig något, stort eller smått, utan att tala om det för mig. Varför skulle han då hemlighålla detta? Det är otänkbart'. Men David försäkrade med ed: 'Din far vet mycket väl hur fäst du är vid mig. Därför vill han hålla dig utanför det här, så att du slipper oroas. Så sant Herren lever och så sant du själv lever, det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.' Jonatan sade: 'Allt du vill ska jag göra för dig'." (kap. 20)

David ber Jonatan att säga till sin far att David begett sig till en släktfest, och se hur Saul reagerar.

"'Gör detta för mig, din tjänare- du har ju slutit ett förbund med mig inför Herren. Om jag har förbrutit mig är det du som ska döda mig; utlämna mig bara inte till din far'. - 'Aldrig livet!' Svarade Jonatan. 'Om jag märker att min far vill röja dig ur vägen, så talat jag naturligtvis om det för dig'. " (kap. 20)

De bestämmer sig för att Jonatan ska meddela hur det gick genom att skjuta pilar vid ett fält där David ska gömma sig, och beroende på vad han ropar åt pojken som ska hämta pilarna, så vet David om han ska ge sig av eller om det är säkert.

"'Vill han ditt fördärv, då må Herren straffa mig, nu och framgent, om jag inte varnar dig, så att du kan fly och sätta dig i säkerhet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. Så länge jag lever så måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånat alla Davids fiender från jordens yta får Jonatans namn inte utplånas ur Davids ätt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David-' Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap. 20)

Jag har bara en sak att säga: Kan det bli klarare att de är ett kärlekspar, ärligt talat? Särskillt med tanke på den ovana som finns att översätta felaktigt från den hebreiska/grekiska och latinska äldre versionerna, för att passa in i nulägets syn på olika saker ( d.v.s de nuvarande översättarnas syn). (skriver mer om det i nästa inlägg, tror jag)
Jonatan verkar vara väldigt dramatisk och passionerad, han verkar vara lite mer störtförälskad än vad David är. Ifall jag träffar någon som säger att bibeln är klar på punkten att den fördömer kärlekspar där båda har samma kön, ska jag lugnt hänvisa det här stycket till. Dessutom har jag nu hittat en historia som jag tyckte var någorlunda läsvärd i den där boken. Fortsättning på historien kommer i ett annat inlägg eftersom den var för lång.

Hittade den här när jag kollade in några av trollhares länkar:

En lite(n) sjuk saga

Jag gillar den. Det blir på något sätt så effektfullt att skriva om allvarliga saker i den stilen. Den är självbiografisk, så vitt jag förstår.

Barnminne

Eftersom inget intressant verkar hända i mitt liv just nu, har jag ägnat tiden åt att vara nostalgisk över gamla barndomsminnen. Ett av de som jag minns med nöje är när jag började förstå att jag var bög, något som jag inte kan snacka med någon hemma om, så därför delar jag det här istället.

Det började med RFSL...

En gång i tiden så var jag en ganska lycklig 10-åring som omvärlden tyckte var en pojkflicka, men som själv inte skulle ha föredragit att flicka ingick i beskrivningen om sig själv och hade vissa svårigheter med undersökningsblanketter ifall de undrade om man var tjej eller kille.

En dag oförberett, så dök det upp två personer under klasstimmen. Det var något med regnbågar, vi fick ett sorts häfte också. De snackade om tjejer som blev kära i tjejer och killar som blev kära i killar, homosexuella, och att några var det, kanske till och med någon i klassen. Jaha, tänkte jag, eftersom jag alltid varit dålig på att snappa upp omgivningens inställningar så visste jag inte riktigt att det fanns en hel del människor, omkring mig, som inte tyckte att homosexualitet var något självklart. Kanske delvis för att jag själv inte tyckte det var ett dugg underligt.

Besöket fick mig hur som helst att börja fundera lite kring min egen sexuella läggning (och omedvetet könsidentitet), vilket jag inte givit så mycket tanke åt. Jag kom fram till att det var någonting med homosexuella killar som helt klart hade med mig att göra. Jag var tämligen säker på att det var killar som jag själv gillade.

En tid senare blev det populärt med "aktiviteter" som hette böghög och bögtestet bland killarna, vilket gjorde att jag tyckte att en stor del av mina lekkamrater var dumma i skallen, och jag förstod även att bög var lika med dåligt och omanlig, vilket jag tyckte var skumt, eftersom jag inte förstod varför. Jag var arg inombords varje gång någon använde bög i nedlåtande syfte, det kändes som en förolämpning riktad mot mig, men jag sade inget fegt nog, eftersom jag inte ville bli exkluderad från gruppen.

Så det var faktiskt tack vare RFSL som jag verkligen började bli medveten om att jag var homosexuell. Ett besök från RFSL borde vara obligatoriskt för alla skolbarn, jag tror det skulle vara bra för alla barn som inte är hetero eller cis (och de som är det för den delen) och kanske hjälpa en att komma underfund med vem man är. Om nu bara föreläsarna hade kunnat berätta lite om trans också, så kanske det skulle gått snabbare för mig att inse att jag har transsexualism, något som antagligen skulle ha förhindrat åratal av förvirring över hur jag kunde veta att jag var en homosexuell kille, men ändå ha en kropp som ansågs vara en flickas.

Hmm... Det blev inte så bra sammanhang i inlägget, men kommer inte på hur jag ska formulera det annorlunda.

AAAARGH! (En irriterad trans kille blir arg på media)

För tillfället så har jag ingen tidning att läsa (Utom Amnestys, men den kommer bara med månaders mellanrum)

Anledning?

Det finns inte en enda tidning som bemödar sig att respektera transpersoner. Jag är så jäkla trött på det.

ETC som jag läste ett tag försvann i somras, efter att ha läst en av deras artiklar där vi "stackars" transsexuella beskrevs som offer. Som att samhällets normer driver oss att gå igenom könskorrigerande behandling. Jag blev så jävla arg. Jag skulle aldrig gå igenom en könskorrigerande behandling på grund av någon annan anledning än min egen önskan (främst hormonerna längtar jag efter, jag har hört så många historier om hur personer kunnat koppla av och må mycket bättre efter att ha börjat hormonbehandling). Snacka om att inte förstå transsexualism (eller transpersoner för den delen).

DN åkte ut för någon vecka sen, när Thomas Beatie omnämndes som en kvinna som opererat bort brösten och tagit testosteron. Ja, jag är känslig, och jag står för det.

QX… Vad kan jag göra, annat än att sucka. Om de tänker omnämna transpersoner så klumpigt så fort de kommer på tal, så tycker jag att de lika gärna kan lämna T:et i HBTQ för sig själv. Ingen enda transperson verkar skriva för dem, de pratar aldrig med transpersoner (ifall de har det, måste det ha varit ett riktigt undantagsfall), utan de pratar hela tiden om oss. Den rapportering som de gör är katastrofal, de låter som en obildad heteronormstidning. Ordval och fraser såsom ”könsbyte”, ”han som var hon”, ”han, om ett år hon”, ”Katelynn, som brukade heta Chris”, osv.

Allvarligt. Talat. Varför? VARFÖR? (börjar nästan gråta av irritation). Basgrund för ett bemötande av transpersoner: Använd. Aldrig. Någons. GAMLA NAMN! Det är helt enkelt inte ett dugg viktigt i sammanhanget och en öm tå för många.
Könsbyte, vad är det? Det heter könskorrigerande behandling.
Använd inte ett annat pronomen än vad personen vill använda om sig själv (såvida inte transpersonen själv går med på det). Det gamla pronomen är, precis som gamla namn helt ointressant för artikeln, och en känslig punkt. Transpersoner (kanske finns enstaka undantag) upplever det inte som att de först var ett kön, och sen blev ett annat, utan som att det var vad de alltid var inombords, även om en kanske inte ens insåg eller vågade erkänna det för en själv.
Han, snart hon? Det är en sådan utseendefixering som ligger bakom, som att det är operationer som på ett magiskt ögonblick förvandlar någon från honom till henne, och inte vad personen själv säger.

Hej då, QX, jag försökte ge tidningen en chans, men det går inte längre, att de varje gång (Varje gång, verkligen) måste förtydliga hur samhället tolkar en transpersons könstillhörighet.

Så inga mer tidningar för mig på ett tag, tills jag hittat en vettig en. Det här landet behöver en transvänlig (vänlig mot alla andra också, naturligtvis) tidning. Jag skulle nästan vilja starta en själv. Synd att jag är så lat, annars kanske jag verkligen skulle göra ett seriöst försök…

Diverse

Så har man gått och fått en utmärkelse av Queermen mesthomo/50%avmig^^. Vad gulligt. Nu har jag gjort lite av det som står i instruktionerna (klicka på blomman). Nu återstår bara ett problem, hitta 7 bloggare att skicka den vidare till. Jag som är så dålig på sådant. Känner mig mest som att jag besvärar människor.

Annars så blev jag kallad för hon idag, och när jag rättade till han, blev det han/hon istället. Då blev jag lite ledsen, så därför försöker jag muntra upp mig själv lite genom att leta efter saker jag tycker är roliga. Jag tar några exempel nedan. Ibland är det bästa att göra att försöka skratta åt det hela.


En serieruta :)

Kan bara tänka mig vad skumt det här skulle vara för en cisperson utan transerfarenhet inom vården att stöta på en sådan här situation. :p
(Okej, jag är medveten om att i verkligheten skulle det här inte vara roligt, en läkares oförstående inför ens könsidentitet, och i en transovänlig cispersons händer kan den här serierutan dessutom bli riktigt otäck, ifall man hånskrattar åt pojkvänens transidentitet som det komiska. men jag ursäktar mig med att jag får tycka att det är roligt, eftersom jag är trans själv "hostar ursäktande")

En till

Superlöjligt och stereotypt test som jag inte kunde låta bli att ta (ett minus är att det bara går att välja två könsidentiteter, mobbing mot intergender, intersex, androgyna, odefinierade och intersexuella alltså, men inget problem för mig, det är bara att välja 'male')

Jag är alltså 47% gay, och uppenbarligen en "lycklig och välanpassad homokille" :)

Trollhare

Jag har hittat en till homosexuell och transsexuell killes (vet inte om han identifierar sig själv så mycket som transexuell kille, men han har transsexualism) blogg! Och här har jag gått runt och känt mig ensam eftersom jag trodde att jag var den enda svenska homo och trans killen som bloggar. Uppenbarligen så har jag inte letat tillräckligt noga i mina tidigare försök att hitta någon.

Trollhares blogg

En dikt av något slag

En dikt (eller liknande, den känns inte poetisk nog) som jag skrev för några månader sen.

Should I strip out my soul,

In order to please you?

Should I drown my own self

To make you feel at ease?

What are you asking of me?

Haven’t my identity the same right to progress as yours?

Why can’t you let me have happiness?

Let my soul be open, let the light shine trough

A hidden life is hurting so

When you have to stick up with all their comments.

Ett meddelande jag skrev

Ett meddelande jag skrev och funderade på att skicka in, angående en artikel i DN men jag vet inte om jag vågar göra det. Personen ifråga hade skrivit en kritik om en bok som handlade om graviditet, men blev tvungen att lägga till ett transfobiskt uttalande (folk som inte är trans kanske inte fattar varför jag blir så upprörd över det hon säger, jag vet inte, men det är verkligen respektlöst, hon förnekar totalt hans könsidentitet) mot en transexuell man som heter Thomas Beatie:

God dag

Jag ville bara framföra kommentarer till Kajsa Ekis Ekman, som skrev i DN på sidan 7, kulturdelen idag (onsdag).

Jag är en transsexuell kille som inte ännu har gått igenom en könskorrigerande behandling, även om jag personligen vill göra det så fort som möjligt. Detta meddelande är oviktigt att läsa om du inte syftade på en viss Thomas Beatie i slutet på din artikel på sidan 7, Kulturdelen i DN idag (onsdag).

"En kvinna som lät skära av sig brösten och tog testosteron men behöll livmodern och har nu fött barn..."

Jag antar att denna "kvinna" är Thomas Beatie? I sådana fall måste jag beklagligen meddela dig att det här stycket din artikel är transfobisk, och att du argumenterar runt en transsexuell man som att han passar i mallar som blivit utformade av personer som inte är transsexuella, och därför inte har någon vidare insikt i hur det är. Han har visserligen fött barn, något som för mig som även jag är en transsexuell kille, framstår som otänkbart, men jag respekterar hans val att använda sin kropp på det sättet,för att han vill ha ett barn, som många andra människor, och det här är det sätt som är tillgängligt för honom (hans fru är steril, och adoption är komplicerat för transpersoner, även förbjudet på många ställen) och det har inte plötsligt gjort honom till kvinna igen, han är fortfarande en transsexuell man, och identifierar sig som en sådan. Många transsexuella har fött biologiska barn innan de insåg att de förnekade sig själva på grund av samhällets oförstående av transsexualism (ungefär som att homosexuella ibland hunnit gifta sig och skaffa barn i ett heterosexuellt förhållande innan de inser att de förnekar sig själva på grund av samhällets stigmatisering), och här är skillnaden att han gör det efter att han insett att han är en transexuell man.


"...får bevisa att vårt sista privilegium är avskaffat."

Privilegium? Snarare skillnad, som blir ett privilegium beroende på vad man själv föredrar, att ha lyxen att kunna föda barn, eller lyxen att kunna få ett barn utan att behöva bära runt på det. Dessutom så är det inte kvinnors privilegium, det är personer som med fertilitet och innehav av en livmoders privilegium, en sak som inte alla de du förmodligen vill kalla kvinnor har (såvida du inte uttalar dig för just fertila personer med livmödrar, och inte för alla andra som kallar sig kvinnor, jag fick intrycket av att du försökte tala för alla kvinnor).

"Hux flux har hela problemet löst: det där med att kvinnor födde barn, det var helt enkelt inte sant, ett pinsamt fel bara, som samhället snart kommer att rätta till..."

Du är uppenbarligen inte medveten om den press och det förtryck samhället sätter på transpersoner. Om du tror att samhället accepterar Thomas som man, nu när han varit gravid, borde ta och granska vad folk anser om honom. Nej, Thomas val att föda barn är inte alls accepterat som en man som föder barn av en stor delen av samhället, utan precis tvärtom, de gör som du och skriver om honom som en kvinna. Faktum är att de flesta inte accepterar honom som man även ifall han hade låtit bli att föda barn. Thomas Beatie skulle t.ex. inte i Sverige bli accepterad som man, eftersom här är kravet att man måste vara steril för att kunna bli lagligt förklarad som det kön man identifierar sig som (även om jag med nöje sett artiklar som accepterar hans könsidentitet). Det är så länge vi gömmer vår transsexualism efter (ifall väljer att gå igenom en) att ha gått igenom en könskorrigerande behandling, som samhället accepterar det vi anser oss vara. Diskriminering mot oss är till och med fortfarande inte olagligt (men lyckligtvis kommer det att bli det 2009, i Sverige i alla fall.) Och du kan inte utesluta att människor någon gång i framtiden kommer att få välja själva vilka könsbestämda delar de föredrar, ifall utvecklingen nu skulle göra det möjligt att mutera de organ det är frågan om. Då blir det besvärligt att anta vem som är vilket kön, och då, först då kanske människor börjar lyssna på vad folk säger själva att de är. Är det något negativt? Du verkar anse det, om jag utgår från den ironiska ton du verkar ha använt.

"...och till dess: låt inte det betyda något! jag tror att det är fel väg att gå. Istället för att avskaffa kvinnor och kalla oss "personer med livmoder" måste kvinnan, och hennes förutsättningar, stå i centrum om det ska bli någon ändring på det här stället."


Du talar som att alla män helt plötsligt tänkte börja föda barn (vilket inte skulle förvåna mig om några män faktiskt vill, ifall de hade de förutsättningarna), eller att alla kvinnor plötsligt inte skulle identifiera sig som kvinnor, och tror därför att transsexuellas upplevelser av sig själva går att jämföra med icke-transsexuellas upplevelser av sig själva. Du sätter inte Thomas Beatie i sammanhanget att han fått diagnosen Transsexualism (något som inte alla har), och framställer därför i din artikel det som att Thomas går att jämföra med kvinnor som är gravida, och framställer det som att dessa också plötsligt skulle börja bli transsexuella personer (som att det är någonting man kan bli) och börja en könskorrigerande behandling. Du döljer därigenom ett viktigt fakta (även om jag vet att det inte är så viktigt ifall man inte är trans, för "er" så spelar det ingen roll). Du framställer någon med en viss diagnos i jämförelse med alla andra, som att samma sak gällde för alla. Du utnyttjar en minoritet för att driva fram din tes, och du gör det samtidigt som du är respektlös mot den. Jag har förstått att du ser Thomas Beatie som kvinna, men nog måste du ändå förstå att Thomas inte går att jämföra med vilken kvinna som helst? 1 av 100 000 av de som vid födseln registreras som kvinna går igenom en könskorrigering och blir omregistrerade som män istället, och nu går jag in på en personlig nivå, tyvärr eftersom jag inte känner till några ordentliga undersökningar som gjorts, något som de flesta (som identifierar sig som) kvinnor jag känner ser som otänkbart, även avskyvärt. Du talar som att transsexullas personers könsidentitet kan bli ett sorts problem för större delen av de människor som brukar anses vara kvinnor, vilket jag anser är fullkomligt obefogat.

Ditt inlägg förvandlas till ett påhopp mot transsexuella, som att Thomas Beatie, bara för att han har fräckheten att våga kalla sig för man trots att han är gravid har någon sorts skyldighet att kalla sig för kvinna.
Jag vill naturligtvis inte förbjuda dig från att skriva vad du anser, men jag tyckte ändå att jag kunde skriva ett meddelande, och försöka uppmärksamma dig på att du uttalat dig om en stigmatiserad och utsatt minoritetsgrupp ifrån ditt eget perspektiv, och till och med dolt det faktum att personen tillhörde denna minoritet, och därigenom utnyttjat oss. Det finns säkerligen personer som skulle ha kunnat uttryckt det bättre än jag.

Jag ursäktar på bristen av källor, men jag bestämde mig för att detta var ett personligt brev, och inte en vetenskaplig uppsats, och det är ditt val ifall du vill leta reda på mer fakta eller inte.

Länkar som jag ber dig att granska:

http://questioningtransphobia.wordpress.com/how-to-check-your-cis-privilege/

The Standards of Care, som sjukvården oftast brukar utgå från när de ska behandla transsexuella personer.

http://www.tc.umn.edu/~colem001/hbigda/hstndrd.htm

Inte för att jag har fåfänga nog att tro att du skulle anse att det jag skrivit är av större vikt för dig, men jag vill inte att du distribuerar eller publicerar det jag skrivit. Det här är inte ett debattinlägg, eller liknande, utan ett försök som person till en annan person förklara vad jag ansåg vara ojust med din artikel.

BINGO!

Bingobrickor! Meningen är att om någon man kommunicerar med säger fem av påståendena i samma rad så får den transfobisk/homofobisk bingo. Jag hade skrivit ett långt utlägg om de punkter som tas upp, men p.g.a att jag som den klant jag är, inte sparat det hela, så lyckades alltihop försvinna. Jag är därför för tillfället på otroligt dåligt humör. Jag kanske skriver om det igen, när jag samlat mig.


Eftersom den transfobiska är något svårläslig, så finns det en länk till sidan.

Länkar till båda och till fler bingobrickor finns på bloggen The Curvature

Tom's Story

En web-serie som bland annat handlar om en homo och trans kille, precis som jag.

Khaos Komic, Tom's Story

Det är bara en del av historien som är ur Toms synvinkel, och det är den jag har länkat till. Det handlar om några ungdomar som går på samma läroanstalt och känner varandra på ett eller annat sätt. De man hittills fått följa är två av killarna, som är kära i varandra, och två av tjejerna, som också är kära i varandra, och så Tom som är kär och ihop med en av de andra killarna. Jag vet inte om det är särskilt troligt, historien och personerna menar jag, men jag tycker ändå om den. Särskilt den biten om Tom, många delar av hans historia kan jag känna igen mig i, en del uttryck skulle kunna varit som hämtade från mina egna upplevelser.