Type these words into your music library and name the first song that appears.
Happy: “Happy Birthday” av Birthday Massacre
Sad: “Sad Monster” av Tanioka Kumi
Love: “A French Love (naked version)” av Anna Ternheim
Hate: “Between Love and Hate” av Lunatica
Light: “Celestial Light” av Anthony Miles
Dark: “Dark Chest of Wonders” av Nightwish
Good: “Good King Wenceslas” av Loreena McKennit
Bad: “Bad Seed” av Takida
tisdag 21 december 2010
onsdag 15 december 2010
Kaotiska etiska runtfunderingar med vegetariskt
Den här texten får ingen riktig poäng eftersom jag kastar mig mellan ämnen, men jag väljer att publicera den här i alla fall.
Jag försöker att bli vegetarian igen, efter ett uppehåll då för mycket annat var i vägen. Det är omöjligt att leva utan att skada, hämma eller förhindra andra levande varelser på något sätt, men det går alltid att försöka göra det bättre. Jag kände att jag ville minska dödandet av mer djur, även fast det nästan känns lite hopplöst i ett hus där alla andra äter kött och jag själv ändå bara kompletterar min måltid med annat istället för köttet. Det får det att kännas lite som att det bara blir för att jag ska känna mig bättre, och det vore löjligt, målet är inte att jag ska gå runt och känna mig etisk som inte bidrar till djurdödande, utan att mindre djur ska dödas, vad har någon annan för glädje av det?
Varför jag nu försöker bli vegetarian är ju ändå på något plan av etiska själ naturligtvis (både när det kommer till miljön, och så djuren själva). Jag kan inte resonera mig fram till varför det skulle vara etiskt fel att döda människor och inte andra djurarter. Känslor och intelligens,liv. Vad är det människor generellt har som andra djur inte har? Det finns en hel del djur med abstrakt tänkande, det finns djur med hög intelligens, djur som använder verktyg, djur som sörjer, och begraver sina döda,förutom homo sapiens. Om Och ska man verkligen döma liv efter sådant ens? Det känns snarare som ett vi och dem-tänk istället för etiskt resonerande (det beror så klart på vilket etiskt resonerande man godkänner, det finns många argument, vi-och-dem-tänket bland dem, men inget har känts tillfredsställande för mig) att tycka det är okej att djur dödas men inte människor. Mitt val inombords var alltså att antingen vara emot dödandet av livsformer eller tycka det var okej att döda människor, och att inte döda något över huvudtaget om det går att undvika kändes som ett bättre alternativ att bygga en etisk grund på.
Till resonemanget att andra djur dödar, så människor kan lika gärna göra detsamma, kontrar jag med frågan ovan varför det är oetiskt att döda människor (generellt menat,vissa människor är inte så lyckligt lottade att de blir räknade som mänskliga), då andra djur dödar djur av sin egen art. Möjligen om man faktiskt tycker det är okej att döda människor, så skulle resonemanget kännas hållbart. Däremot skulle jag inte vilja vara i närheten av denne. Jag kan inte se hur "men alla andra gör det ju" är en bra grund för etiska regler. Oavsett om det är en människa eller ett annat djur som gör det. Det är inte heller som att alla djur ens har ett val, en hel del måste ha kött för att leva.
Det är inte som att frågan fortfarande ligger helt till rätta hos mig,jag värderar djur med känslor och intelligens högre än andra livsformer, däggdjur högre än insekter, som ändå antagligen är den mest framgångsrika livsformen. Då fortsätter jag ju på samma bana, att värdera liv mer likt mig själv högre än annat liv.
Vad är egentligen rätt och fel? Nu tror jag inte på en rätt eller sann etik när det kommer till kritan, så det kan bli lite svårt för mig att svara på det. Etik är inte en objektiv sanning, den är värdebaserad, och växlar beroende på vilket sätt en person förhåller sig till världen. Det går nog dock inte att leva utan någon sorts förordning, eller snarare tror jag inte att jag skulle vilja leva så och då får jag komma fram till det sätt att handla som verkar rimligt efter egen förmåga.
Min etiska grundregel är att göra så lite skada som möjligt, mot andra levande varelser, och mot miljön. Varför? Det är bra för mig själv, och andra, dessutom får det mig att känna mig bra, kanske för att jag lärt in mig det synsättet, kanske för att det är något generellt flockdjursbeteende att bry sig om de omkring som jag har fått, jag vet inte riktigt, (men jag tycker inte om flockdjursteorier, kanske för att det känns som att det oftast antas delas av alla människor av de som förespråkar sådant, istället för att vara generellt, en möjlig förklaring varför vissa företeelser finns hos de flesta människor), är jag bra på att leva upp till min etiska grundregel? Nej, jag är ganska katastrofalt dålig, men så har jag omöjligt hög ribba, och det är lätt att utveckla apati när jag omöjligt kan låta bli att göra illa någon eller något genom att existera.
Nu över till delfiner som speglar sig.
(Återgivning av den linkade videon i skrift här)
Jag försöker att bli vegetarian igen, efter ett uppehåll då för mycket annat var i vägen. Det är omöjligt att leva utan att skada, hämma eller förhindra andra levande varelser på något sätt, men det går alltid att försöka göra det bättre. Jag kände att jag ville minska dödandet av mer djur, även fast det nästan känns lite hopplöst i ett hus där alla andra äter kött och jag själv ändå bara kompletterar min måltid med annat istället för köttet. Det får det att kännas lite som att det bara blir för att jag ska känna mig bättre, och det vore löjligt, målet är inte att jag ska gå runt och känna mig etisk som inte bidrar till djurdödande, utan att mindre djur ska dödas, vad har någon annan för glädje av det?
Varför jag nu försöker bli vegetarian är ju ändå på något plan av etiska själ naturligtvis (både när det kommer till miljön, och så djuren själva). Jag kan inte resonera mig fram till varför det skulle vara etiskt fel att döda människor och inte andra djurarter. Känslor och intelligens,liv. Vad är det människor generellt har som andra djur inte har? Det finns en hel del djur med abstrakt tänkande, det finns djur med hög intelligens, djur som använder verktyg, djur som sörjer, och begraver sina döda,förutom homo sapiens. Om Och ska man verkligen döma liv efter sådant ens? Det känns snarare som ett vi och dem-tänk istället för etiskt resonerande (det beror så klart på vilket etiskt resonerande man godkänner, det finns många argument, vi-och-dem-tänket bland dem, men inget har känts tillfredsställande för mig) att tycka det är okej att djur dödas men inte människor. Mitt val inombords var alltså att antingen vara emot dödandet av livsformer eller tycka det var okej att döda människor, och att inte döda något över huvudtaget om det går att undvika kändes som ett bättre alternativ att bygga en etisk grund på.
Till resonemanget att andra djur dödar, så människor kan lika gärna göra detsamma, kontrar jag med frågan ovan varför det är oetiskt att döda människor (generellt menat,vissa människor är inte så lyckligt lottade att de blir räknade som mänskliga), då andra djur dödar djur av sin egen art. Möjligen om man faktiskt tycker det är okej att döda människor, så skulle resonemanget kännas hållbart. Däremot skulle jag inte vilja vara i närheten av denne. Jag kan inte se hur "men alla andra gör det ju" är en bra grund för etiska regler. Oavsett om det är en människa eller ett annat djur som gör det. Det är inte heller som att alla djur ens har ett val, en hel del måste ha kött för att leva.
Det är inte som att frågan fortfarande ligger helt till rätta hos mig,jag värderar djur med känslor och intelligens högre än andra livsformer, däggdjur högre än insekter, som ändå antagligen är den mest framgångsrika livsformen. Då fortsätter jag ju på samma bana, att värdera liv mer likt mig själv högre än annat liv.
Vad är egentligen rätt och fel? Nu tror jag inte på en rätt eller sann etik när det kommer till kritan, så det kan bli lite svårt för mig att svara på det. Etik är inte en objektiv sanning, den är värdebaserad, och växlar beroende på vilket sätt en person förhåller sig till världen. Det går nog dock inte att leva utan någon sorts förordning, eller snarare tror jag inte att jag skulle vilja leva så och då får jag komma fram till det sätt att handla som verkar rimligt efter egen förmåga.
Min etiska grundregel är att göra så lite skada som möjligt, mot andra levande varelser, och mot miljön. Varför? Det är bra för mig själv, och andra, dessutom får det mig att känna mig bra, kanske för att jag lärt in mig det synsättet, kanske för att det är något generellt flockdjursbeteende att bry sig om de omkring som jag har fått, jag vet inte riktigt, (men jag tycker inte om flockdjursteorier, kanske för att det känns som att det oftast antas delas av alla människor av de som förespråkar sådant, istället för att vara generellt, en möjlig förklaring varför vissa företeelser finns hos de flesta människor), är jag bra på att leva upp till min etiska grundregel? Nej, jag är ganska katastrofalt dålig, men så har jag omöjligt hög ribba, och det är lätt att utveckla apati när jag omöjligt kan låta bli att göra illa någon eller något genom att existera.
Nu över till delfiner som speglar sig.
(Återgivning av den linkade videon i skrift här)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
