Video

"Fidelity": Don't Divorce... from Courage Campaign on Vimeo.

Från Alas, a blog

Det handlar om de äktenskap som genomfördes i kalifornien innan prop 8 sorgligt nog blev antagen (men som kanske bryter mot amerikansk grundlag) ska få förbli eller om de ska splittras upp.




Just det, planerar att se "Milk", hoppas att den är bra (även om jag är ganska trött på sorgliga historier).



Jag har en förmåga att starta väldigt många blogginlägg och sedan aldrig bli klara med dem och publicera dem, till och med det här korta tog lång tid för mig.

Brorsor

Jag önskar att jag hade en storebrorsa. Helst en som var homo så som jag. Ännu hellre någon som var trans och homo, ännu mer som jag. Då skulle jag kunna ha någon att snacka med på kvällarna om mina problem och bekymmer på kvällarna och bli förstådd. Dessutom så skulle jag ha stöd när jag försöker övertyga min familj om vem jag är. Jag har alltid varit duktig på att gömma bort stora delar av mig själv inför min familj, och det är inte direkt bättre nu, när jag lever ett dubbelliv, en person (som inte är jag) hemma, en person (som är närmre den jag är) i skolan, en person när jag för mig själv, hos psykologen eller internet (som är så nära jag man kan komma).

Så att ha en förstående brorsa vore så skönt. Men i för sig, det är nog bara i min fantasi som det är så bra. Jag vet ju av erfarenhet att äldre syskon inte alltid är så roliga att ha, i alla fall inte om de bråkar med en. Det här ordspråket är väldigt bra:

”En vän kan vara som ett syskon, men ett syskon behöver inte nödvändigtvis vara en vän” (Jag vet inte var det kommer ifrån)

Angeal och Zack (Från Crisis core FFVII) har lite grann (fast jag skulle aldrig kalla någon sir) den sorts lillebror/storebror-relation jag skulle vilja ha. (fast min personlighet påminner om Angeals, och inte Zack, muttrande och tystlåten, och fomligen AVSKYR att bli kramad utan att vara med på noterna) Men de är nu inte biologiska brorsor, även om jag trodde det först, eftersom de är ganska lika. Angeal är Zacks överordnade och vän. Zack är så gullig när han får höra att Angeal har sett till att han ska bli befodrad. (Och om man inte vet något om spelet så fattar man nog inte så mycket av den här videon^^)

(p.s Och så gott som alla final fantasy-killkaraktärer ser så snygga ut...Okej jag sa inte det där)

uchiha brothers by =shel-yang on deviantART

Sasuke och Itachi (från Naruto), också så söta ihop.

Hmm... Jag har bara visat upp brorsor vars relation blir och slutar fruktansvärt olyckligt... Jag undrar vad det säger om mig? Men jag antar att det är en kombination av att vara pessimst och älska drama/angst. Deus Angst Machina

Allmänt kärlekstjafs

Tyvärr, kunde inte låta bli att göra ett inlägg om kärlek idag. Jag älskar kärlek, av alla dess slag. Men just nu kan jag inte låta bli och fantisera om förälskelse. Jag är en smygromantiker, jag kan håna och dissa kärlekscentrerade saker hur ofta som helst, men sanningen är att jag är en av de mest kärleksfixerade personer som jag känner till.

Alla hjärtans dag. Faktiskt en av de "högtider" som jag tycker bäst om. Jag firade med familjen genom att gå ut och äta. Som vanligt fick jag en ask med chokladhjärtan av morsan.

Det enda vettiga jag gjort är i princip att göra den här bilden, och jag är inte så väldigt nöjd med den. Det jag gillar mest är de diffust hjärtformade molnen. Jag övar på att göra moln just nu.

It isn't like that, ett stycke om kärlek som jag tycker om.

Hemsk men romantisk kort liten serie som jag också tycker om: 1,2,3

Pon and Zi av Azuzephre (Därför att jag tycker allt gulligt och smörigt är underbart)

Den kärlekslåt som jag tycker bäst om just nu (inte videon till, utan bara låten): Emperor's Day

Jag älskar min familj, jag älskar mina katter, jag älskar solen, jag älskar naturen, jag älskar himlen, jag älskar choklad, jag älskar böcker, jag älskar serier, jag älskar romantik, jag älskar fantasi, jag älskar att diskutera, jag älskar att dagdrömma, jag älskar att rita, jag älskar musik, jag älskar höstlöv, jag älskar att diskutera, jag älskar havet, jag älskar träd, jag älskar världen, jag älskar underbara människor, jag älskar att leva, jag älskar...

Listan går att göra hur lång som helst.

Gulligaste kärleksbilderna som jag hittade på google idag:

Lovey dovey

Eftersom det snart är kärleksdagen (mer känd som alla hjärtans dag), så tänkte jag ha lite annorlunda tema på min blogg några dagar. Jag är medveten att högtiden skapades i kommersiellt syfte, men jag tycker det finns få saker som är så värda att firas. Och då menar jag inte bara kärlek mellan människor som är förälskade, utan kärlek överhuvudtaget. Jag älskar kärlek!

Kim Petras

Kim Petras, 16 år- Yngsta personen någonsin att gå igenom könskorrigering, operationer och allt. Vad kan jag säga mer än ett stort grattis! Hon har fått ta hormoner sen hon var 12, ingen testosteronisering i sikte här. Hon slapp gå igenom fel pubertet (en erfarenhet som jag aldrig vill återuppleva).

Hon håller på med musik och har ett kontrakt med ett skivbolag, och dessutom en blogg! Det gör mig väldigt glad, att hon är så ung och framgångsrik, trots att hon råkar vara en transsexuell tjej (eller f.d. beroende på hur hon ser på saken), Eftersom jag vet att världen inte är av det mest öppensinnade slaget.

"I know that because of my past people will always bring up the subject, I can't get away from it. But I hope that one day I might be better known for my music than for my past."

Jag har svårt att inte vara lite avundsjuk. Men what the heck, vissa transitionerar när de är över sjuttio, jag är bara 17, det är jävligt småsynt av mig.

Skägg

Det första fotot på mig själv som jag lägger ut på nätet någonsin. Nu bara väntar jag på att se det dyka upp i något skumt sammanhang någon annanstans, som jag hört talas om kan hända.^^

Jag höll på att fotografera mig själv idag för att ha ett foto till min profil på Qruiser. Jag kände nämligen inte direkt för att ha en gammal bild eftersom senaste gången jag blev fotograferad var för ett år sen. Och jag ogillar verkligen att se på bilder av mig själv från den tiden.

Bestämde mig även för att testa runt lite, och målade dit det skägg jag skulle vilja ha om jag fick välja. Kommer nog dröja några år innan jag kan skaffa det på riktigt, så under den tiden kommer jag att fortsätta vara en släthyad pojke. Inte för att jag planerar att ha skägg hela tiden när jag väl kan, men jag vill gärna ha möjligheten.

Om någon undrar hur man får den där perfekta slöa zoombieblicken, är svaret för lite sömn.

Det här är ett av de bästa fotona på mig jag någonsin sett, kanske för att det känns mer som jag än vad jag ser i spegeln varje dag. Jag blev så nöjd med fotot att jag kände att jag ville vissa det för någon, och eftersom jag inte riktigt kan gå och vifta med det öppet hemma än, så tyckte jag att jag kunde publicera det här.

IS

Det här är mangan som inspirerade mig när jag kom ut inför min klass. Den handlar om människor med intersexualism, och den öppnade mina ögon inför ämnet, eftersom jag innan aldrig riktigt hade hört talats om det förut (tack, jäkla samhälle för det). Den tredje, och avsevärt längre historien, som börjar i volym två, är den som jag på många punkter kan identifera mig själv i, och är den som gav mig idén om att skriva ett papper som jag kunde dela ut. Den handlar om Haru, som vad jag förstått har ovatestis (vet inte om det finns ett svenskare ord, så okunnig är jag) alltså både vävnad av äggstockar och testiklar. Hans föräldrar bestämmer att han inte ska opereras (alltså inte opereras vid födseln för att försöka platsa in bättre i kvinna eller man, en praxis som jag tycker är absurd, det borde vara individens val när de blivit lite äldre om de vill operera sig på något sätt eller inte, och samhället som borde lära sig att veta bättre), även om testikelvävnaden i hans kropp blir tvungen att tas bort av hälsoskäl, men som bokfört kön väljer de flicka (eftersom det inte finns något val än att välja). Haru växer upp bland människor som vet om att han är intersexuell och han identifierar sig själv som kille, (även om kroppen till det yttre mestadels är feminin, och han har t.om. menstruation i ett par år), men det uppstår problem sen när han ska börja på High School, eftersom han är registrerad som tjej, så därför blir han tvungen att skriva in sig som det. När han börjar så vågar han inte berätta att han är intersexuell, annat än för de närmsta vännerna, och det leder till komplikationer, och han får en pojkvän som tror att han är tjej bland annat, men till slut så bestämmer sig Haru för att berätta för klassen och skolan om intersexualism och sig själv, och säger att han upplever sig själv som kille. Haru betyder "vår" (årstiden) och är könsneutralt, även om det verkar som att det är vanligare bland killar. Jag tänkte först skriva mer, men jag bestämde mig för att det blev för långt. Jag kanske gör det i ett annat inlägg. (Länk till mangan)

Prayers for Bobby

Jag kunde inte låta bli att gråta när jag såg den här trailern, som den känsliga person jag är, spela lite pampig och vacker musik tillsammans med ett tragiskt livsöde och jag gråter. Jag tänker på alla de HBTQ-ungdomar som mår psykiskt dåligt och begår självmord, mycket på grund av omgivningens oförståelse och fördömande. Den där filmen tänker jag lugnt se, även om den fokuserar på Bobbys mamma, som kom till insikt om att hon gjort fel. Det är för tragiskt att hennes son blev tvungen att ta självmord först. Videon hittade jag tack vare Yukis blogginlägg om filmen och boken (älskar musiken på hennes blogg^^)

Tillgänglighet

För ett tag sen när jag åkte tunnelbana, så hjälpte jag till att lyfta in en rullstol i tåget. Som den asociala drummel jag är så tittade jag inte någon i ögonen, så de (mannen i rullstolen, hans assistent och de andra omkring) verkade tycka att jag var lite knäpp, men strunt i det. Sanningen var att jag skämdes, skämdes över att vara i en kropp som jag kan röra mig ganska obehindrat i (att jag sedan inte har något vidare förhållanden till den eftersom den känns fel, är en annan sak), skämdes över att ha sådana jäkla förmåner att jag kan gå av och på bussar och tåg utan problem, att jag kan ta mig fram så gott som överallt, att alla hus, toaletter, går att användas utan problem, bio, resturanger...listan går att göras lång. Dessutom skäms jag över min ganska stora okunskap när det kommer till vilka olika funktionsnedsättningar människor kan ha, även om jag försöker att läsa på. Det borde göras något åt det, tillgänglighet borde vara en självklarhet för alla, utan krångel. Dessutom borde resurser läggas ned i skolan på att ta upp människor med funktionsnedsättningar i ett historiskt perspektiv, samt problem i dagens samhälle. Folk kommer undan alldeles för lätt utan att behöva reflektera över sådana frågor, eftersom de själva inte har besvär. Och nu har jag skrivit ett meningslöst inlägg i en blogg om det hela istället för att gå ut och göra något, jag känner mig ganska patetisk.

Hemsida- Handikappförbundens samarbetsorgan