Diagnos

"Har jag alltså nu officiellt diagnosen transsexualism?"

"Ja."

Så blev jag alltså officiellt diagnostiserad med rätt till testo för ett någon dag sedan. Det känns så otroligt skönt, jag var så orolig att det skulle dröja ännu längre och gå runt i ett halvår och må dåligt över att inte veta vad som pågick. Jag vill börja så fort som möjligt med att injicera testo. Rydelius tyckte även att jag skulle publicera serien jag gjort i en psykiatrisk tidsskrift för personal och liknande, eftersom han tyckte att den var avancerad, och det tänker jag nog göra, den var till från början för att utbilda cisfolk med, så den uppfyller bara sitt syfte om fler får läsa den.

Livet är alltså ganska bra just nu, även om jag har det väldigt kaotiskt på många plan, jag hinner inte med någonting, och ändå så gör jag inget viktigt.

Vad jag lyssnar på just nu:

English translation:

I realize the screaming pain
Hearing loud in my brain
But I’m going straight ahead, with this scar

(Can you hear me) x3
(So am I)

Go ahead and forget, go ahead and stop feeling
(I) covered up (my) wounded heart

It’s fine if (I) get hurt, cause (I) don’t feel pain anymore
Even while dragging those feet along

(I) lost sight
of myself
the sound rose
and fell

Before (I) knew it, it was just the sound of the wind…

*Chorus
That comes to tell (me), follow the scar(s)
Before (you’re) crushed by the world
Do you remember? The sky of tears

That pain protected you
That pain is always protecting you
*End Chorus

More than a strength that doesn’t cause wounds, a kindness that can’t wound
Some part of that voice seems sad

Like undoing buttons, heart and body seperated
take grasp of (your) heart one more time

*Repeat Chorus

(Can you hear me) x7
(So am I)

(I’ve) found it, that crying voice
No doubt, that’s right, it was my own
All of it was for this moment…

(I’m) sure from the beginning, (you/I) always knew
(That I) wouldn’t ever let go of myself again
You noticed, a SIGN (signal) to you
That pain protected you

(I’ve) come to tell you, follow the scar(s)
If (you) do, there’s nothing more to fear…
Don’t forget okay? The reason for smiling

That pain protected you
That pain protected you
That pain is always protecting you

(Can you hear me) x3
(So am I)

Ego

Jag älskar mig själv.

Jag är kreativ, smart och intellektuell, jag gör mitt bästa för att vara snäll mot andra.

Jag förtjänar respekt.

Det jag säger är ingen börda för folk att bära, jag kan säga intressanta och roliga saker.

Jag tycker inte synd om mig själv och är inte särskilt egoistisk, jag har anledning att klaga och vara irriterad på andra ibland.

Jag kommer ofta med bra ideér, och jag engagerar mig.

Det kommer att gå bra för mig.

Jag är modig och handlingskraftig när jag väl tar tag i något.

Jag är inte dum.

Det är inget litet steg för mig att skriva de här orden, jag som i en så stor del av mitt liv har känt ett så starkt självhat att jag inte vetat vad jag ska göra av mig själv. Fortfarande så tror jag inte på dem, mer än ibland, men jag övar mig. Att tycka om sig själv är något man måste lära sig, verkar det som. Jag har i alla fall blivit mycket bättre på det, nu kommer bara tvivlen, att jag inte är värd något, i små doser, och verkar bara vara när jag försöker göra något extra viktigt, att tala om någonting svårt, eller när jag är rädd att jag klivit över någon slags linje och är rädd att skrämma bort folk jag tycker om, vilket inte händer lika ofta som till exempel i somras, men det är jobbigt när de kommer.