måndag 31 augusti 2009

Anime

Jag var på endokrinologbesök igår, och efter att de kontrollerat blodproverna jag fick ta så ska jag få ett recept för hormonblockers, vilket betyder att jag förhoppningsvis snart kan tacka adjö till feminiseringen av kroppen. Det känns skumt och skönt på samma gång.

Har just sett klart på animen Simoun, vilket känns passande ironiskt nog. I världen där den utspelar sig föds alla som kvinnliga neutrum (försökte hitta ett lämpligare ord, men kom inte på något), men när de fyller 17 så blir de antingen män eller kvinnor efter egna önskemål genom att besöka en mystisk källa. I ett land tjänar vissa som prästinnor, så kallade "sibyllor" innan de fyller 17, som ber till gud genom att flyga i mönster med farkoster som de hittat från en uråldrig civilisation. Animen fokuserar på ett kompani av sådana sibyllor. Eftersom krig har uppstått mellan landet och grannländerna, och för att farkosterna går att använda som vapen, faktiskt är det mest effektivaste vapnen som existerar i världen, så skickas de ut för att slåss mot fienden.

Det var min första Yuri-anime (Yuri, anime/manga som skildrar romantiska/sexuella relationer mellan kvinnor), det var inte planerat, jag bara såg ungefär två minuter in och insåg att det måste vara det, även om jag som transperson inte tolkar det som relationer mellan kvinnor, utseendet till trotts. Bara för att någon ser ut som folk förutsätter att en tjej ser ut, betyder det inte att personen är det.

Jag kan börja med det jag tycker är mest dåligt, som varför det är så binärt, valet de gör, , det bara uppmuntar idén om att det går att dra klara gränser vad som är en man och en kvinna, och att alla är antingen det ena eller andra, vilket är en falsk världsbild. Det är förvisso science fiction, men eftersom den är skapad av människor för människor så överför den idéer om vårt samhälle. Det man kan tolka in är ju att intersexualism uppstår i vissa fall, men att ingen vågar prata om det, men det är antagligen att ge de som gjorde animen mer eftertänksamhet än vad jag tror är rimligt. Jag är så van vid att transpersoner, transsexuella och intersexuella blir överkörda så fort cispersoner ska försöka göra något som har med kön att göra att undantaget skulle få mig att tappa hakan.

Jag gillade inte heller att det verkade finnas en könssegregering där män fick de viktigaste posterna, i alla fall militärt. Alla soldater och befäl var män, förutom sibyllorna, där dessutom vissa av dem växer upp till män. Däremot verkade den religiösa makten, vilken var ganska stark, innehas av kvinnor.
Är det troligt, i en värld där alla växt upp som neutrum och därför borde ha mer insikt i att det inte är några större skillnader, att de har en sådan könssegregering
Andra saker som jag skakade på huvudet åt var att folk innan de blivit 17 hann få utvecklade bröst, det är inte så lätt att ta tillbak
a (i för sig så vet jag ju inte hur de tänkt sig det hela rent biologiskt, men det verkar inte särskilt troligt att de skulle utveckla bröst, det vore bara onödigt rent evolutionsmässigt sett, och om deras biologi liknar vår, så borde de inte försvinna bara för att deras kropp påbörjar en manlig utveckling, det vore också onödigt evolutionsmässigt sett), men jag tror, nej vet vad som ligger bakom: fanservice!

En anna sak var att alla, även männen hade kvinnliga röstskådespelare, vilket också är komiskt, eftersom manliga könshormoner ändrar rösten, de borde inte alla låta som jag när jag gör mitt bästa att tala med så djup röst som möjligt. De flesta männen är även så androgynt tecknade att de alla ser ut som transkillar som gått på testosteron ett tag, men inte så länge. Min syster frågade till och med "är det en kille eller tjej?" när hon stack in h
uvudet och råkade se en av männen. Detta trotts hans (om något tunna) skäggstubb.

Ändå så tyckte jag att det var ganska spännande och intressant, även om fanservicen förstörde mycket (sibyllornas dräkter fick mig nästan att låta bli att se den, en aning för sexualiserade dräkter på personer som ser ut som tjejer i yngre tonåren är suspekt, men tyvärr
alltför vanligt i anime).
Jag kunde inte låta bli att fundera på och i vissa fall hoppas vilka som skulle bli kvinnor och vilka män, även om det grämde mig lite att de var de enda alternativen. Jag blev där positivt överraskad, för det slutade med att fem av
dem inte blev män eller kvinnor. Särskilt mycket tyckte jag om scenen mot slutet när de två som var mest huvudpersoner, skulle tvingas att besöka källan, men istället snodde en simoun med hjälpa av de andra och gav sig av för att slippa det. De blev även ett par vilket jag hoppats på.

Fem blev kvinnor, och två män. Jag hade väntat mig att fler skulle vara killar, men de två som var det hade jag hoppats på att de skulle vara män i alla fall, och jag var glad att vissa som jag trodde skulle bli män bara för att de var mer maskulina inte blev det. Det var skönt att kön inte var länkat med könsuttryck, resultatet gick inte att räkna ut.


En annan sak jag gillade var att de hade med ett queert/lesbiskt par, Aeru och Neviril (huvudpersonerna, men det vore väl konstigt annars, eftersom det är Yuri) och även ett manligt samkönat par, Guragrief och Anubituf kaptenen och vicekaptenen på luftkrigsskeppet där sibyllorna var när de inte flög, och ironiskt nog med tanke på att det var en Yuri-anime, så var deras förhållande en av de bättre skildringarna av homo/bisexuella män jag sett i anime/manga över huvudtaget, de föll inte in i någon av de vanliga stereotyperna, inte deras förhållande heller , det var så normalt, de pratade, drack te på kvällarna, och bråkade vid ett tillfälle över en meningsskillnad och blev sedan sams igen, ungefär som vilket förhållande som helst, vilket är så ovanligt att det inte är klokt. Ingen av dem dog heller.
Det borde inte vara något jag är glad över, men det är svårt att låta bli efter ett flertal incidenter med katastrofala skildringar av homo/bisexuella killar jag träffat på i vissa animes och manga på senare tid. Sedan flörtade också Floe, en av de som på slutet visade sig vara en kille med killar under seriens gång. För att inte nämna de romantiska stämningar som fanns mellan vissa av sibyllorna.

Om det i slutändan är en anime jag skulle rekommendera, det vet jag inte, den har vissa aspekter som jag tyckte om och vissa som jag hatade.

fredag 28 augusti 2009

Vad har jag gjort?

Det var den första tanken jag tänkte när jag stirrade mig i spegeln tidigare idag. Jag klippte av mitt vackra, underbara, om något ovårdade, försök till emofrisyr, och har nu kort hår, förutom en snedlugg. Se övre bild för att få något hum om resultatet, det var den jag utgick efter när jag bestämde hur min frisyr skulle se ut, tyvärr medföljde inte det snygga utseendet och tatueringarna. Jag kan inte bestämma mig om jag ser ut som en butch tjej eller en tolvårig kille i den, jag hoppas naturligtvis på det senare, men misstänker att det är det första.

I ett försök att känna mig vettigare stylade jag om håret så att luggen stor rakt upp på skallen och knöt sen en tunn halsduk som ett band runt pannan. Det ser riktigt skönt ut, frisyren påminner om Sanosukes från Rurouni Kenshin (se nedre bild), fast kortare. Jag funderade nästan på om jag skulle cosplaya honom innan jag kom på att jag har två utväxter på bröstet som hindrar mig från att vilja göra det, typiskt nog. Ironiskt att behöva påminna mig själv om att jag är trans.

Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar min nya frisyr eller avskyr den, men tror nog att jag är en kille som var ämnad att ha lite längre hår, i alla fall är det roligare att ha det. Tur att hår växer ut igen.

onsdag 26 augusti 2009

Glädjande nyheter.

Jag står uppenbarligen redan uppskriven på klasslistan under mitt tilltalsnamn, vilket säkert har att göra med att vi har en jättebra rektor. Jag pratade med henne förra terminen om det, men då verkade det som att det inte gick så enkelt, de hade uppenbarligen haft krångel med att få det rätt för en annan elev som ville kallas för ett mellannamn istället för förnamnet, datorsystemet ändrade tillbaka.

Nu är det i alla fall ändrat, fick jag reda på idag, alltså skickade jag ut några email till lärare som redan visste om det hela, men lite extra information skadar aldrig. Jag hade ännu inte skickat ut till alla, och tänker nu därför istället ändra om brevet och ge de som är kvar det personligen. Största anledningen till att jag delade ut dem i förväg var nämligen för att slippa höra fel namn ropas upp i början.

All skolpersonal har varit så vänliga, förstående och hjälpsamma, jag har haft sån tur med den biten. Det enda som grämer mig är att ingen tolkar mig som kille automatiskt, och det känns som ett sådant personlig misslyckande. Jag vet därför inte riktigt hur jag ska göra på individuella valet där det kommer att förekomma elever jag inte redan känner, om jag ska komma ut för dem med. Först tänkte jag testa om de ser mig som kille, vilket jag har ett litet hopp om eftersom jag tänkte klippa en kortare frisyr innan jag ser dem, men om de ser mig som tjej ändå, vilket är troligast, så har jag fortfarande inte bestämt mig. Antagligen tänker jag outa mig själv, jag tänker inte smyga, det är alldeles för obehagligt att vara i ett sammanhang när ingen vet att jag är en trans kille, känns outhärdligt varje gång det händer.

tisdag 25 augusti 2009

Jag har irriterande många nya lärare i år och ett alldeles för typiskt tjejigt namn i klasslistan, vilket innebär att jag har en hel drös att komma ut för, så jag bestämde mig för att inte göra det så krångligt, utan att skicka ut ett kort, standardiserat email till alla redan i förväg, för att jag ska slippa ta upp det öga för öga, och för att jag då slipper jag att en massa nya personer på individuellt val-ämnena hör det juridiska namnet innan mitt tilltalsnamn. Eftersom jag blev ganska nöjd med det hela så bestämde jag mig för att lägga ut det här.

Hej.

Jag är en elev från klassen [klass] som du ska undervisa i [ämne](om jag har fått tag i fel kontaktuppgifter och skickat meddelandet till någon som inte ska undervisa oss, var vänlig ignorera resten av meddelandet).

Jag kommer antagligen att vara uppskriven på klasslistan under namnet [juridiskt namn], men det är enbart mitt juridiska namn. Mitt tilltalsnamn är [namn], och har varit det officiellt bland lärare och elever jag har kontakt med i nästan ett år nu. Det är det namn som jag vill att du ska kalla mig, och respektera att jag undertecknar uppgifter/prov och liknande med, samt ropa upp under upprop. Det pronomen jag vill att du ska använda om mig, ifall du omnämner mig i tredje person är ”han”. Ifall det skulle uppstå en situation där klassen delas in efter kön (vilket jag hoppas inte uppstår), så vill jag att du sorterar in mig som kille. T.ex. om du vill ha en grupp med jämn fördelning tjejer och killar.

Anledningen till detta är inte på grund av något plötsligt nyck från min sida, och jag vill framhäva att detta är av oerhörd vikt för min trivsel samt trygghet i skolans miljö och i klassrummet att bli kallad vi det namn och pronomen jag föredrar. Skälet är att jag är en transsexuell kille (som för tillfället går på utredning om transsexualism*, ), vilket gör att jag till det yttre ännu inte motsvarar den bild som folk vanligen brukar ha av killar, men jag vill att du behandlar mig som vilken kille och elev som helst.

*http://sv.wikipedia.org/wiki/Transsexualism

http://lukas.romson.org/info.htm


Tack på förhand.

/[Namn]

måndag 24 augusti 2009

Telefonsamtal

Det ringde och jag svarade i telefonen, det var någon gubbe som mumlade något, jag lyckades inte förstå vad han ville, han mumlade så otydligt, och han märkte att jag inte verkade förstå och då frågade han om "mannen i huset" var hemma.

Min hjärna exploderade nästan av idiotin. Dels fick jag veta att min röst tolkats som en tjejs, för den frasen känns inte direkt som något man säger till en tonårskille, men jag kan ju ha fel. Sen är det hur urbota korkad hela frasen är. Vadå mannen i huset? Har aldrig hört någon fråga efter kvinnan i huset. För att inte tala om att det inte alltid finns några män i huset över huvud taget, ett snyggt exempel på heteronorm och tvåsamhetsnorm i vardagen.

"Nej, vi har ingen patriark här, du måste fått fel nummer", borde jag sagt, eller ännu bättre, "nej, vi har ingen "mannen i huset" här, det är bara jag och mina tre polyamorösa bisexuella och trans morsor". Det enda jag sa var att om du menar min farsa, så är han inte hemma". Precis vad jag behövde, ännu mer pålägg på min telefonfobi.

söndag 23 augusti 2009

Ett möte.

Idag träffade jag en trans kille.
Han hade svart eyeliner.
Han hade svart nagellack
Han hade en rosa tröja.
Han hade långt hår.

Jag blev glad över att se honom, han såg så snygg ut (i för sig så kategoriserar min hjärna automatiskt killar med eyeliner eller lite längre hår som snygga). Han är ett exempel på den sorts kille jag vill vara, den sorts kille som jag räknar med att bli om några år. Jag vill inte vänta, jag vill vara den killen nu, som är tillräckligt säker i sin egen könsidentitet och sitt utseende för att ha på sig "feminina" attribut. Anledningen att jag nämner att han är trans är för att jag även passade på att hånskratta inombords åt idén att (alla) trans män och kvinnor följer stereotypa könsroller. Jag vet att det är skitsnack, problemet är att folk med fördomar inte vet det, och med tanke på att en viss "feminist" har passat på att skriva lite transfobisk transmisogyn sörja igen, så tyckte jag att jag kunde hånskratta en gång till. Inte för att det är något fel att vara stereotypisk på något sätt i sig, problemet är när en stereotyp är just en stereotyp och förväntas gälla för alla.

torsdag 20 augusti 2009

Skolstart, välkommen till heteroland.

Efter en skön queer sommar så måste jag nu tillbaka till gymnasiet igen. Inte för att jag tycker att det är så dåligt, det är helt okej. Så nu har jag varit på min första skoldag, och jag kommer hem undrande vad som hänt, är det jag som blivit känsligare under lovet eller har jag ägnat för lite tid utanför HBT-människors sällskap? För jag har hört bög användas som nedsättande term flera gånger idag, en gång till och med i ett samtal med mig (inte riktat mot mig dock) vad har folk för problem?

Det är på grund av folks tjatande om bögar som jag föredrar homosexuell kille, därför att det finns en så jäkla bögfixering bland alla heterosexuella, föreställningen om bögen, en egen kategori människa, som det uppenbarligen är okej att använda som nedsättande term om någon, för vem vill vara en sån där bög (som aldrig befinner sig i närheten just när personen talar). Därför så kan jag inte kalla mig för det, eftersom det har med sig alldeles för mycket bitter eftersmak för min del.

Jag växte upp med bög som ett skällsord, eller ett ord som andra sade flinande, som att det var något fruktansvärt pinsamt men roligt att använda. Bög. Böghög. Bögtestet. Bögslunga. Hehe. Jag kände mig obekväm, för jag visste ju att jag identifierade mig med killar som gillade killar, vilket ordet betydde, inte identifierade mig på det självklara sätt jag gör idag, utan mer som ett igenkännande, och jag kunde inte förstå vad som ansågs omanligt eller förolämpande med det, det sa ju ingenting om en som var dåligt, men jag sa inget.

Jag vill inte vara en bög, jag är inte bekväm med det ordet, det gör ont, jag vill vara en kille som gillar killar, men det fungerar inte så, för andra kommer att ge mig den etiketten oavsett om jag vill det eller inte. Jag är den där andra, som inte finns där de finns, som inte är vilken människa som helst. För en sådan sak som att jag gillar killar kommer vissa att placera mig i ett fack för mindre mänskliga människor, utan att ens ha träffat mig, än mindre lärt känna mig. Jag är den där bögen. (Ironiskt nog så finns det en fördel med att folk skulle kalla mig bög, och det är för att det skulle innebära att folk äntligen börjat se mig som kille.)

Jag vill säga dem rätt upp i ansiktet ibland att det sitter en sån där bög ibland dem, och att jag inte uppskattar att de använder min existens som ett skällsord, men hur kan jag göra det när folk inte ens fattar att jag är kille än?

Desamma gäller uppenbarligen om du har CP med. Då är det också okej för andra att använda det som nedsättande term, du är mindre mänsklig. Finns det inga nedsättande termer som inte måste racka ner på en minoritet?

söndag 16 augusti 2009

Kommentar

Jag blev upprörd över en kommentar på det här inlägget hos Womanist Musings om en trans kvinna i ett fängelse för män, som lyder:

"Hmm well it is too bad about this woman, however, everyone seems to miss the fact that he / she committed a crime that resulted in prison. Maybe if transgenders do not want to be "treated unfairly" they should refrain from criminal behavior. Less mercy on ALL prisoners just may result is less prisoners."

Jag blev arg, så jag skrev ett svar, men på grund av min sociala fobi så vågar jag inte publicera den, jag vet att jag kan få ångest i flera timmar ifall jag publicerar en kommentar på en blogg, särskillt en kommentar som jag skriver i passionens hetta, och det är inte värt det. Samtidigt så vill jag publicera mitt svar någonstans, så jag gör det här istället. Det kanske är dåligt formulerat, men jag struntar i det.

What do you mean he/she? She's a she.

"maybe if transgenders do not wanted to be treated unfairly they should refrain from criminal behavior"

Are you kidding me? I've never done a criminal act in my entire life, how come people are still treating me unfairly as a trans person? Sounds like you're basically saying that we''re the cause of our own oppression. It makes me mad, it is so othering, you're telling me, (being a trans person) in a condescending tone that maybe I should behave nicely, if I want people to respect my gender (maybe that is not what you mean, but that is what it sounds like, and I have hard to interpret it another way). As if that is the problem here.

The problem is that they are letting her stay in a male prison, putting her at risk and also saying that her gender identity is illegitimate , and thereby indirectly saying that all transgender people's (at least those who haven't done SRS) gender identities are illegitimate. It is a part of society's overall transphobia, by making it so hard to get the right gender in our identification, and to respect our identities, regardless of the circumstances (I've heard at least one person tell me, that just because they had a quarrel with someone, suddenly that person started to use wrong pronouns and name deliberately, guess how that feels, that some cis people will accept our "flight of fancy" and call us what we've asked them to, but only if we always act like some kind of angels and always behave perfectly).


Would you say the same if it was a cis woman placed in a male prison, that "maybe she shouldn't have done the crime in the first place then"?. If not, then you've shown that you don't respect her identity as a woman.

She's not getting any sympathy from me for the crimes she did, though.

fredag 14 augusti 2009

Ny (eller-inte-så-ny) lek.

Den heter: Hitta Transfobin/transmisogynin, yay!

Jag råkade inköpa en viss tidning som heter Nemi, eftersom jag råkade sakna något att läsa (trotts att den är så jävla pissdyr för det lilla innehåll den har, och därför sker det sällan, och trotts att namnet inte stämmer, eftersom det är mer andra serier än Nemi-stripar i den), och där råkade jag komma över följande sidor av en viss tecknare som jag förut tyckt bara varit tråkig, eftersom den försöker satirisera, men misslyckas, och nu har han visat sig vara cissexist och transfob. Bra att veta det, nu ska jag inte bara tycka, nej han är tråkig, jag ska förakta honom(vilket jag redan gjorde eftersom han gör misogyni-fail med).


Ska vi börja med några enkla poäng (och bortse från att alltihopa är totalt transfobiskt i hela sin utformning?)


Tar upp "men jag känner mig som si och så djur" för att jämföra det med transpersoners upplevelse av sig själva.


Låter personen ha en ekorre på skallen, ett sätt som signalerar att personen inte tolkas som det djur (läs kön) hen upplever sig vara, utan bara satt på sig något på utsidan a.k.a "patetisk man i klänning"-metafor.


Snygg transfobisk reaktion, ruta fem, sida 1. Vem ska (den cissexuella/cis) läsaren identifiera sig med, tror du?

"Ser det naturligt ut?" sarkastiskt: "mycket..." Yay, alla transpersoner drömmer ju om att en (vit, heterosexuell, cissexuell man förklädd till en) anka ska yttra sin åsikt om huruvida vi passerar som cis eller inte. Bleergh. Faktum är att man inte ens behöver fråga, cisfolk är väldigt duktiga på att uttrycka sina åsikter vad de tycker om ens utseende, och tycka att de har full rätt att göra det, ifall man är transperson, oavsett om man är så jäkla trött på det att man vill spy.

Hot om att avslöja någons transstatus för alla :GÖR FÖR I HELVETE INTE DET! (länkar till trans kvinnor och en trans man som blev dödade på grund av att trans/homofobiska personer fick reda på deras transstatus, jag kan få tag på massvis till, tro mig) Det ligger en verklig, realistisk fara i det hotet. Ska det på något sätt föreställa att vara roligt? Jag skrattar inte. Och vadå egentligen är? Ännu mer transfobi. Vi är inte egentligen någonting, vi är det vi säger att vi är, fuck you very much.

Sidonot: Han säger fel namn direkt efter att han hört det nya. Men det gör ju ungefär varenda cisperson, så det är inget nytt.

Extrapoäng: "Transkvinnor (läs freak) är fega, lolz lolz! De är egentligen män och kan slåss, men de håller en stereotyp syn vad kvinnor gör och inte gör, så därför låter de hellre folk slå ner andra, tills du hotar dem, så de blir hysteriska! hahahahaha!" Usch.

Tack för denna utmärkta bit transfobi/transmisogyni riktad mot äldre transitionerande trans kvinnor. Hur vet jag att det är denna grupp som pekas ut? Därför att en hel del sent transitionerande trans kvinnor har historia inom väldigt macho yrken, intressen och liknande, och därför att konceptet gammal polare träffar annan gammal macho-polare efter lång tid som under tiden transitionerat är en vanlig stereotyp jag ser inom olika media, och för att det är en väldigt vanlig grupp att attackera (trans män existerar ju inte).

Lågt, att attackera en grupp kvinnor som kanske hela liv hållit inne med sin transstatus på grund av samhällets åsikt, och kanske äntligen tar sig modet att våga erkänna vilka de är och vara sig själva.

Serien implicerar det vanliga om trans: vi är sjuka i huvudet, vi är egentligen det och det, vi är patetiska, vi är inte medvetna om vad alla (jävla förbannade) transfobiska/cissexistiska personer tycker om vårt utseende, inte medvetna om att vi inte blir tolkade som cis av omvärlden (vilket får mig att hånskratta på mig, hur skulle vi någonsin kunna undvika det?), vi är hysteriska om någon ska säga vad "vi egentligen är" (alltså deras cissexistiska definition av det, sätt in det kön folk ansåg att vi hade vid födseln), trotts att det är så uppenbart att ingen tolkar oss som cis. Allt som jag hört förut, same old, same old.

Jag är fortfarande arg, inte så mycket bara på den här serien, utan på det cisnormativa ignoranta samhället i övrigt, vilket den här serien är en del av, så jag blev tvungen att avreagera mig lite. Jag funderade på att skriva den utan svengelska och internetförkortningar, men jag blev för irriterad. Inte konstigt att jag skriver så mycket utanför saker jag gjort och min egen transition för tillfället, jag blir ju förbannad på nästan allt som rör samhället i stort. Alla är som tur är inte så dumma, jag har haft tur att träffa på många trevliga personer som inte har haft några problem att respektera mitt namn och pronomen. Jag önskar bara att resten av världen gav ett sådant intryck.

Jag drömde en underbar sak för ett tag sedan. Några bekanta och min familj satt och pratade och på något sätt kom det in en snabb referens till det faktum att jag skulle få skägg, och det var fullkomligt naturligt, som att min transition var självklar och okontroversiell, att jag var vilken grabb som helst, även om en som fått en senare start än andra. Det var en snabb vision av en djup inre längtan. Transition är jobbig, men det skulle bli så mycket enklare om det inte hade varit en sådan stigma runt det hela socialt sett.

För övrigt anser jag att folk ska läsa Whipping Girl av Julia Serano.



måndag 10 augusti 2009

Intervju på engelska

Intressant intervju jag hittade:

"On May 8th, Tobi Hill-Meyer interviewed her mother, Jennifer, as part of a national StoryCorps project. She asked Jennifer what it was like for her to come out as a lesbian, how she and her partner decided to have children, her experiences as a lesbian mom and what it's been like having a transgendered daughter."

Intervjun går att hitta här: http://www.tributewebdesign.com/storycorps.html

lördag 8 augusti 2009

Fördelen med ett könsneutralt namn. (eller trans, den nya ursäkten för falsk leg)

Jag beställde varor via internet från apoteket, och inte förrän jag redan skickat beställningen så stod det "kom ihåg att visa upp legitimation när du hämtar ut leveransen". Fan, tänkte jag då, för jag fyllde i mitt tilltalsnamn i beställningen, och jag har en leg där det står ett annat namn (mitt än så länge juridiska namn, vilket jag hoppas att det inte förblir så länge till. Det här fick mig verkligen att bli alert, jag tänker grabba tag i mina föräldrar så fort de kommer tillbaka (de har varit bortresta) och verkligen kräva att de ser till att jag får byta juridiskt namn.)

Jag visste inte om det var godkänt att bara säga att jag skrivit in namnet som jag kallar mig för, för att förklara varför det inte stämde när jag visade upp legitimationen, därför var jag orolig för att bli tvungen att dra upp hela trans101 för att få ut mitt paket. På grund av det kom jag in på den smått absurda tanken: tänk om jag säger att jag är transsexuell, men att hon inte tror mig, utan tror att det bara är en ursäkt för att jag har falsk legitimation, eller är fel person, eller något. Nej, jag tror inte att trans är tillräckligt accepterat för att vara en identitet som man vill dra på sig utan att verkligen vara trans, men min hjärna tänker ut skumma saker när den är nojig, så jag började även tänka ut vad jag skulle göra i en sådan situation.

Det visade sig dock inte vara några problem, jag bara sa att jag inte vetat om att man skulle visa upp legitimation, och därför fyllt i namnet jag kallar mig själv, så var det inga problem sen. Men det slog mig, tänk om mitt tilltalsnamn var ett mer välkänt manligt namn som inte låter så androgynt, till exempel Erik istället? Då skulle det antagligen blivit lite besvärligare och pinsammare. Där hittade jag alltså en fördel med mitt namn, tillsammans med fördelen att jag inte behöver outa mig som trans för att jag ber någon att kalla mig för mitt tilltalsnamn.

Samtidigt som det är skönt, så är det på samma gång jobbigt, för ifall jag inte automatiskt outar mig som trans innebär det att jag blir osynlig och förmodas vara tjej. För namnet kan annars vara ett ganska bra sätt att inleda det hela, jag som har svårt att ta mig för att ordentligt komma ut inför alla. Det har fått mig att fundera på om jag ska ändra mitt tilltalsnamn, men på samma gång måste jag ha i åtanke att när jag börjar bli tolkad som kille mycket mer frekvent, så kommer jag inte ha det här problemet med namnet längre, då kommer jag vara en kille med ett intressant, något androgynt-låtande namn inför de flesta istället (eller genom utseendet kanske bli outad som trans automatiskt, vilket inte alls låter lika trevligt), och jag råkar ha emotionell koppling till mitt namn. Det gäller att tänka längre in i framtiden, men det är så jobbigt när man väntar. Hur lång tid kommer det ta? Två år? Tre år?

onsdag 5 augusti 2009

Nostalgi

Jag surfade runt på Youtube och lyckades komma in på en massa inledningslåtar som väcker barndomsminnen. De första anime-serierna jag kollade på, innan jag ens visste vad anime var. Nostalgi uppstår. De svenska dubbade versionerna är sköna, för att det blir extra töntigt. Rimmen är bäst.



tisdag 4 augusti 2009

Allmänt och NärCon

Jag funderar nästan på att göra en t-shirt där det står: Jag överlevde NärCon på. Så nu har jag varit på ett konvent för första gången i mitt liv. Min upplevelse kan sammanfattas med 3 ord: Kö, regn, tjuvlarm. Nu har jag vilat upp mig efter upplevelsen.

Det regnade tyvärr en stor del av tiden jag var där, vilket inte var så trevligt när man cosplayar. Jag fick köa i jobbigt långa och trånga köer, först för att visa upp biljetten, och sedan nästnästa dag när det var cosplay och skit-uppvisning. Jag stod nästan längst bak i kön, iklädd full cosplaymundering, och det kändes som att jag skulle svettas ihjäl. När jag väl kom in var det bara några platser kvar, och kunde koppla av, trodde jag. För mitt i uppvisningen gick ett larm, och allting tvingades avbrytas och lokalen utrymmas.

Det var uppenbarligen ett tjuvlarm som gått av. Så jag stod ute på gården och väntade på att de skulle säga något, om det var okej att gå in igen, och efter ett tag gick jag in igen i alla fall, och de hade återupptagit cosplaytävlingen, men nu var alla platser upptagna, och därför missade jag cosplaytävlingen och skit-uppträdandena, vilket var huvudanledningen att jag åkte över huvud taget. Argh! Nåväl, jag hade ändå ganska roligt, även om jag inte gjorde så mycket mer än att cosplaya, ta foton på andra cosplayers, och handla.

Jag skaffade inte direkt nya vänner och kontakter, men det vore nog att kräva för mycket av mig själv, jag lyckades ju faktiskt prata med folk, posera för foton och till och med bråka lite med en Itachi-cosplayare IC (min cosplaykaraktärs livsmål är (var) att hämnas på Itachi genom att döda honom), jag blev naturligtvis ägd (vilket också är IC). Fast jag låg vaken en hel natt full av ångest efteråt, för att jag kände mig så dum och korkad, det är jobbigt att ha social fobi.

Något roligt som hände var att en person ropade på mig och när jag kom dit så sa hen att hen kände igen mig, men jag kände inte igen henom. Någon kompis frågade då vad det var frågan om, och då sa hen ungefär: "Jag tror att jag träffat honom förut" Jag blev tolkad som kille! Detta var dessutom samtidigt som jag cosplayade, på ett ställe där det var fullt av crossplayers (när man cosplayar en karaktär som är av det "motsatta könet", binärssystemsvarning). Tänk om jag såg så androgyn ut att fler rättkönade mig? Jag önskar att det kunde hända oftare. Nu så överväger jag faktiskt att verkligen klippa håret kort, trotts att jag älskar mitt hår, för jag är så trött på att bli tolkad som tjej.

Det var dessutom som ett litet minipride inne på NärCon, flera stycken hade regnbågsstickers, och en sprang till och med runt med en regnbågsflaga som en sjal om axlarna hela tiden. Det kanske bara är jag, men jag har fått upplevelsen av att det brukar vara ovanligt hög koncentration HBTQ-personer i nördiga kretsar. Det kan ju också bero på att jag bara råkat träffa på ovanligt många, det är högst sannolikt att det så det är. För mig är alla fall anime/manga/fantasy/science fiction det bästa sättet för att komma undan från mina problem. I fantasy/science fiction kan man skapa och tänka ut nya HBTQ-vänligare världar.

Andra bra saker som hänt är att jag vågat ta upp det där med att byta namn till mina föräldrar. Det som behövs är ett läkarintyg att det är p.g.a transsexualism som jag ska byta. Men det är svårt att få tag på någon läkare nu, Rydelius och co. verkar ju vara borta på semester, och dessutom har jag ingen inbokad tid inom den närmsta tiden, så jag har funderat på att skita i den biten och lämna in en ansökan utan det.