Allmänt och NärCon

Jag funderar nästan på att göra en t-shirt där det står: Jag överlevde NärCon på. Så nu har jag varit på ett konvent för första gången i mitt liv. Min upplevelse kan sammanfattas med 3 ord: Kö, regn, tjuvlarm. Nu har jag vilat upp mig efter upplevelsen.

Det regnade tyvärr en stor del av tiden jag var där, vilket inte var så trevligt när man cosplayar. Jag fick köa i jobbigt långa och trånga köer, först för att visa upp biljetten, och sedan nästnästa dag när det var cosplay och skit-uppvisning. Jag stod nästan längst bak i kön, iklädd full cosplaymundering, och det kändes som att jag skulle svettas ihjäl. När jag väl kom in var det bara några platser kvar, och kunde koppla av, trodde jag. För mitt i uppvisningen gick ett larm, och allting tvingades avbrytas och lokalen utrymmas.

Det var uppenbarligen ett tjuvlarm som gått av. Så jag stod ute på gården och väntade på att de skulle säga något, om det var okej att gå in igen, och efter ett tag gick jag in igen i alla fall, och de hade återupptagit cosplaytävlingen, men nu var alla platser upptagna, och därför missade jag cosplaytävlingen och skit-uppträdandena, vilket var huvudanledningen att jag åkte över huvud taget. Argh! Nåväl, jag hade ändå ganska roligt, även om jag inte gjorde så mycket mer än att cosplaya, ta foton på andra cosplayers, och handla.

Jag skaffade inte direkt nya vänner och kontakter, men det vore nog att kräva för mycket av mig själv, jag lyckades ju faktiskt prata med folk, posera för foton och till och med bråka lite med en Itachi-cosplayare IC (min cosplaykaraktärs livsmål är (var) att hämnas på Itachi genom att döda honom), jag blev naturligtvis ägd (vilket också är IC). Fast jag låg vaken en hel natt full av ångest efteråt, för att jag kände mig så dum och korkad, det är jobbigt att ha social fobi.

Något roligt som hände var att en person ropade på mig och när jag kom dit så sa hen att hen kände igen mig, men jag kände inte igen henom. Någon kompis frågade då vad det var frågan om, och då sa hen ungefär: "Jag tror att jag träffat honom förut" Jag blev tolkad som kille! Detta var dessutom samtidigt som jag cosplayade, på ett ställe där det var fullt av crossplayers (när man cosplayar en karaktär som är av det "motsatta könet", binärssystemsvarning). Tänk om jag såg så androgyn ut att fler rättkönade mig? Jag önskar att det kunde hända oftare. Nu så överväger jag faktiskt att verkligen klippa håret kort, trotts att jag älskar mitt hår, för jag är så trött på att bli tolkad som tjej.

Det var dessutom som ett litet minipride inne på NärCon, flera stycken hade regnbågsstickers, och en sprang till och med runt med en regnbågsflaga som en sjal om axlarna hela tiden. Det kanske bara är jag, men jag har fått upplevelsen av att det brukar vara ovanligt hög koncentration HBTQ-personer i nördiga kretsar. Det kan ju också bero på att jag bara råkat träffa på ovanligt många, det är högst sannolikt att det så det är. För mig är alla fall anime/manga/fantasy/science fiction det bästa sättet för att komma undan från mina problem. I fantasy/science fiction kan man skapa och tänka ut nya HBTQ-vänligare världar.

Andra bra saker som hänt är att jag vågat ta upp det där med att byta namn till mina föräldrar. Det som behövs är ett läkarintyg att det är p.g.a transsexualism som jag ska byta. Men det är svårt att få tag på någon läkare nu, Rydelius och co. verkar ju vara borta på semester, och dessutom har jag ingen inbokad tid inom den närmsta tiden, så jag har funderat på att skita i den biten och lämna in en ansökan utan det.