Det ringde och jag svarade i telefonen, det var någon gubbe som mumlade något, jag lyckades inte förstå vad han ville, han mumlade så otydligt, och han märkte att jag inte verkade förstå och då frågade han om "mannen i huset" var hemma.
Min hjärna exploderade nästan av idiotin. Dels fick jag veta att min röst tolkats som en tjejs, för den frasen känns inte direkt som något man säger till en tonårskille, men jag kan ju ha fel. Sen är det hur urbota korkad hela frasen är. Vadå mannen i huset? Har aldrig hört någon fråga efter kvinnan i huset. För att inte tala om att det inte alltid finns några män i huset över huvud taget, ett snyggt exempel på heteronorm och tvåsamhetsnorm i vardagen.
"Nej, vi har ingen patriark här, du måste fått fel nummer", borde jag sagt, eller ännu bättre, "nej, vi har ingen "mannen i huset" här, det är bara jag och mina tre polyamorösa bisexuella och trans morsor". Det enda jag sa var att om du menar min farsa, så är han inte hemma". Precis vad jag behövde, ännu mer pålägg på min telefonfobi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar