Norstedts svenska ordbok skriver:
Humor: förmåga att skämta och uppskatta skämt
En ganska oklar formulering, eftersom få människor kan uppskatta alla sorts skämt, och ifall man har förmågan att skämta eller inte beror mycket på omgivningen och hur denna tar emot skämten. Jag tänker mig ordet humor som ett begrepp för sådant som har syfte att få andra att bli roade.
Humor kan användas som ett redskap för att ställa sig emot en viss grupp, att förlöjliga och håna människor för någonting de är, och få till en otrevlig tvist på det hela så att det blir ett vi mot dem, där man själv kan känna sig trygg i den där gruppen ”Vi” och de vi skämtar om är de där andra, avvikande, som inte är som vi, och därför komisk. Den kan stereotypisera folk och skala av människors individualitet.
Humor kan användas för att krossa en individ till marken och få den att i vanmakt känna sig behandlad som en lägre stående varelse som inte är värd samma respekt som alla andra. Det kan sänka någons självtillit och få individen att tappa förtroende för andra. Den kan få en redan bruten individ att sjunka ner i ett träsk av självhat.
Humor kan få folk att skratta åt sig själva och granska sin egen syn på omvärlden, driva med stereotyper och klarlägga just vad som är så löjligt med dem.
Humor kan få folk som är ledsna och nerstämda att ljusna upp, om även kanske endast en liten stund, den kan trösta någon som har det svårt och stärka ens glädje till livet.
Humor kan få folk att känna gemenskap tillsammans, den kan lätta upp spända situationer, och skapa en positiv och avslappnad atmosfär i olika sammanhang.
Det är mina definitioner för vad humor kan få för konsekvenser.

