Varför försöker jag?

Jag vet inte ens varför jag försöker. På senare tid har jag skrivit en del email till olika personer om olika saker som jag funnit problematiska i deras skrivande och beskrivningar om (eller bristen på skrivande, när HBT används som en förkortning för endast homosexuella t.e.x) transpersoner.

Jag har ännu inte fått något svar från någon. Har emailen hamnat i skräpposten? Har de läst dem och tänkt hånfullt om dem? Fick jag dem att tänka lite? Jag har ingen aning, men hoppas på det sista och är rädd för att det är de två första. Jag känner mig därför lite emotionellt utpumpad och förstår inte varför jag ens försöker, det känns meningslöst.

Det jag kan göra är att lyssna på lite bra musik, kolla på bilder, rita lite så att det känns bättre. Glädjas åt att min cosplay-kostym ser snygg ut, stressas av att det är så kort tid kvar innan den måste vara klar. Dricka jordgubbssaft med isbitar i. Efter det så känns det lite bättre, och jag känner mig mer förberred att skriva igen.

För jag vill göra en insats, jag vill helst upplysa hela världen om trans, så fort som möjligt. Tanken på alla okunniga och tanklösa människor får det att klia i fingrarna. Jag vet att jag inte kan få alla att bli transkompetenta, oavsett hur lång tid jag får på mig, så jag gör det lilla jag kan göra när jag orkar, vilket är dessa email.