Rörigt om könsidentitet (Jag är irriterad)

Från och med nu lovar jag mig själv att inte läsa eller se på något som handlar om könsöverskridande och liknande, såvida det inte är gjort av en transperson, annars är det för stor risk att jag blir rentav förbannad. Jag litar inte på att cispersoner kan ge en övertygande bild av det hela, eftersom de faktiskt inte verkar veta vad de pratar om. De verkar helt enkelt inte förstå hur könsidentitet fungerar.

Det handlar inte om kroppens delar, det handlar inte om du är maskulin eller feminin, och absolut inte vilka du är attraherade av! Argh! Könsidentitet är något du bara vet om dig själv. Och om du inte är riktigt säker, så är det såklart inte heller märkligt, det är alltid ambvialens, men det känns som att många cispersoner som skriver om det hela fokuserar så mycket på könsrollerna i samhället. Inte sagt att de inte kan hjälpa en att förklara sin könsidentitet för sig själv och andra.

Men jag tror inte direkt att någon tar sin könsidentitet på det sättet: maskulin= åh då måste jag vara kille! "pling!", gillar killar=då måste jag ju vara tjej! "pling!" jag har en penis mellan benen=jag måste vara man! "pling!" (Därför då skulle det inte finnas transsexuella eller transpersoner, eller intersexuella som identifierade sig med man eller kvinna). Nu är jag medveten om att vissa cispersoner (och vissa transpersoner med, tyvärr) tror det bara för att något av detta stämmer överens med deras egen upplevelse, (för det kan vara en del av deras egen könsupplevelse, men det ignorerar det faktum att det inte är en del av allas), det ignorerar det spektrum av människor som finns. Det finns maskulina, feminina androgyna män kvinnor och människor, det finns homo och bisexuella och pansexuella etc. män, kvinnor och människor, det finns män, kvinnor och människor som har vad som anses vara en manlig kropp, vad som anses vara en kvinnlig kropp samt en blandning av båda i olika kombinationer. (Jag använder människor som beteckning på de som identifierar sig utanför man/kvinna)

De flesta faller antagligen inom kvinna, (feminin), gillar killar, har vad som anses vara ett kvinnlig kropp eller man, (maskulin), gillar tjejer, har vad som anses vara en manlig kropp, eftersom det är de två grupperna som det verkar förekomma mest av. Det spekuleras om detta inte stämmer, utan att alla egentligen bara håller inne med sidor på grund av social press, och jag tror absolut att det påverkar mängden som vågar bryta mot normen, men om det var för många som föll utanför den, så tror jag inte att det hade varit möjligt att upprätthålla normen så pass mycket, det existerar ju trots allt folk som faller utanför den, trotts den sociala pressen, folk som inte kan anpassa sig till den, oavsett vad som står på spel och hur illa andra behandlar en, eftersom man inte direkt väljer att vara maskulin/feminin/androgyn utan det är en del av en, precis som sexuell läggning inte är och precis som att transpersoner och transsexuella inte väljer sin upplevelse.

Jag menar att folk kanske anpassar sig ändå, men att de kan inte anpassa sina egna känslor, alltså bestämma sig för att vara något. Jag kan ju t.e.x visa upp en mer maskulin sida för att konformera mer till könsrollen förknippad med män, men inte min känsla av att det inte är bekvämt för mig. Om man inte väljer om man bryter mot den eller inte, varför är det då troligt att de som inte bryter mot den väljer?

Naturligtvis inte sagt att vissa individer inte har ett visst val, och inte flyter mellan olika identiteter, vissa omväxlar feminint/maskulint/androgynt uttryck, vissa har en flytande sexuell läggning, vissa har flytande könsidentitet, men det är i det fallet inte heller direkt ett val, utan en del av den personen.

Kön är inte två motsatta sidor med motsatta egenskaper där alla faller inom en av dem, ens könsidentitet säger inget annat om en egentligen, mer än att det är ens könsidentitet, inget om vilka man attraheras av, inget om ens kropps form och utseende, inget om ens intressen, utan bara just könsidentitet.

Anledningen till detta inlägg är att jag läste en ny korkad sak (fiction) som gjorde mig asförbannad som handlade om en individ som hade vad som anses vara en manlig kropp upptill och en kvinnlig kropp nertill, och nej, det skulle inte föreställa en intersexuell person, eftersom det inte behandlar det hela på det sättet, (även om det rent teoretiskt skulle kunna kallas det, och teori brukar vara ganska meningslös vid det laget), och personen i fråga identifierar sig som kille, men tvekar lite åt att han kanske är tjej, och det skulle kunna gått att göra på ett bra sätt, det är bara det att det verkar som att han bara identifierar som kille för att han ser mer ut som en, tror att han skulle vara ful och onormal som tjej, samt vill ha manliga privilegier, och jag har inte mött någon som baserar sin inre könsidentitet på sådana lösa grunder. Det känns helt enkelt inte troligt, ur mitt perspektiv som transperson.

Det skulle i för sig kunna vara någon i förnekelse, men jag gillar inte sättet det utspelas på. Sakerna som får honom att tveka är: cispersoner som säger "du är egentligen tjej", på grund av hans kropp, en ciskille som kysser honom, vilket han gillar och då tänker han, åh nej, attraherad av killar då måste jag ju vara tjej! Att han inte är särskilt maskulin. Att han föreställt sig själv i kjol i en drömvärld. Han vill vara kille, men är egentligen tjej, oavsett vad han tycker känns det som att författaren vill föra fram, och det gör mig irriterad. Det värsta jag vet är när fictionaliserade personer med könsidentitetskris får hjälp av cismänniskorna, som så duktigt talar om vad de "egentligen" är, eftersom de uppenbarligen vet det så mycket bättre än personen själv.

Jag menar, se på mig, folk säger hela tiden att jag är en tjej, baserad på min kropp, jag gillar killar, jag är inte särskilt maskulin. Jag gillar klänningar och kjolar (även om jag inte längre vill ha på mig några själv) Min könsidentitet? Kille. Jag tar det för personligt. Om du frågar någon varför hen identifierar som ett visst kön, så blir nog inte det första svaret: jag är maskulin/feminin/androgyn eller jag är attraherad av x (det skulle i för sig kunna vara "för att min kropp ser ut så" eftersom vissa inte verkar bry sig tillräckligt om vilket kön folk tillskriver dem, utan bara går efter hur folk tolkar deras kropp. Jag misstänker ibland att det ligger cisprivilegium bakom den slutsatsten, men eftersom jag inte själv är en person som upplever det så, så kan jag inte avgöra det.)

Det här är mina egna tankegångar, utifrån mitt perspektiv som en androgyn trans kille som är attraherad av killar. Jag kanske ändrar texten efter hand om jag upptäcker formuleringar, ordval eller funderingar som jag inte är nöjd med. Jag försöker tänka kring den simpistiska bild som ibland målas upp när det kommer till vilket kön man identifierar som i fiction, och ändå försöka inkludera så många olika sätt att se på sin könsidentitet som andra kan ha. Jag lyckades nog tyvärr inget bra, eftersom jag var irriterad när jag skrev det hela, och antagligen mer tog upp det som jag retade mig på på en mer känslomässig nivå i jämförelse av min egen upplevelse av min könsidentitet. Jag är medveten att andra transpersoner som läst samma sak kanske skulle se det i ett mer positivt ljus än vad jag gjorde.