Pronomen

Jag och min familj:

Dem: Hon.

Jag: Han.

Dem: Hon.

Jag: Han.

Dem: Hon.

Jag: Han.

Dem: Hon, hon henne, hon.

Jag: Han, han, HAN!

Dem: Hon, hon henne hon, hon, [insert tjejnamn]. Varför ser du så sur ut?

Jag: För att ni är idioter, och ni fattar det inte ens.


Det bästa var ändå min morsa.

Morsan: Hon.

Jag: Han!

Morsan: Nej, hon!

De använder alltid fel pronomen, och jag är redan trött på att rätta dem.

Det känns ibland som att de säger hon några extra gånger bara för sakens skull. Det ironiska och komiska är att en av våra katter blir kallade han oftare än vad jag gör. Katten är av förmodat honkön, och jag kan ju inte direkt fråga hen om hen identifierar sig som det, men alla förmodar att det är en han när de först träffar på hen, och även i familjen kallar vi den för olika pronomen från gång till gång. Det har till och med lett att jag tagit mig en tankeställare, på samma gång känns det skumt att kalla den för olika pronomen och behandla det som att det inte spelar någon roll, när det spelar så stor roll för mig vad folk kallar mig, sen känns det skumt att kalla den för han, eftersom det känns orättvist att gör det bara för att den har ett "maskulint" beteende, men att kalla den för hon känns också fel, eftersom jag då utgår ifrån kroppsdelarna. Jag skulle kunna kalla den för hen, men då känns det fel att jag kallar den för hen, men inte alla andra som jag inte vet könsidentiteten på. Därför brukar jag inte använda pronomen om den alls. I för sig så tror jag inte att katten själv bryr sig så mycket.

Det påminner mig om att jag borde använda hen när jag pratar om folk som jag inte vet könsidentiteten på, men det finns en enkel förklaring till detta: jag är för feg. De jag träffar och pratar med mest är min familj, och jag har nog med problem med min familj över huvudtaget att förstå trans, att använda hen om personer jag inte vet könsidenitteten på, känns som skulle antagligen bara leda till en massa jobbiga diskussioner som jag skulle känna mig emotionellt uttömd av. Jag vågar ju inte ens prata med dem om något så viktigt som att byta namn juridiskt.

Fast nu när jag skriver så vet jag att jag måste försöka i alla fall, det blir bara svårt och löjligt annars, och det får mig bara att känna mig som en svikare mot folk som inte identifierar sig med han eller hon (och transpersoner överhuvudtaget), att jag kategoriserar folk efter deras namn och utseende. Det är ett sådant cisnormt beteende och jag hatar ju själv när folk gör det mot mig. Det är som att förutsätta att alla är heterosexuella innan de sagt annat (vilket jag ju också hatar när folk gör).