Fan ta skiten!

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag har snackat med Rydelius, vilket jag redan nämnt, och han gav mig en tid när han, jag och mina föräldrar skulle träffas, men han sa även att jag fått en annan tid hos endokrinologen samma dag som jag åker på translägret, och att jag skulle ha fått information om det via posten. Han sa dessutom att han skulle ringa till min mamma och berätta om mötet vi skulle ha, även om han bad mig säga det till dem med (såvida jag inte hört alldeles galet, jag gav honom till och med morsans telefonnummer).

Problemet är att jag inte har fått någon information via post om någon tid den dagen jag ska på transläger, så jag vet inte om jag har en tid då eller inte, eller vilken tid. Så nu vet jag inte om jag ska säga till arrangörerna på translägret att jag inte kan ta mig dit den tiden då vi ska åka eller inte.

Rydelius har inte ringt min morsa heller, jag talade om att vi skulle ha möte tillsammans i alla fall, men inte att Rydelius även sade att de skulle skriva en redogörelse om hur de upplever mig och min barndom. Jag trodde att han skulle ringa morsan och tala om det för henne den vägen, men det verkar som att det är upp till mig. Problemet är att jag inte har någon som helst kommunikation med mina föräldrar, de försöker aldrig frivilligt prata med mig om något transrelaterat, och när jag tar upp det, så har de inget att säga, eller i morsans fall uppför sig avfärdande eller fientligt. Om jag skulle komma och säga det så skulle antagligen morsan bli väldigt irriterad att hon måste ta sig tid att skriva något sådant, och dessutom höra det från mig, istället för officiellt från Rydelius. Min morsa är redan väldigt förbannad och irriterad på de på Astrid Lindgrens eftersom hon inte lyckats få prata med någon eftersom de alltid är upptagna, och det minsta som behövs är saker som underminerar deras kompetens ännu mer i morsans ögon, och det gör bristen på direkt kontakt. Att gå genom mig är inte något min mamma gillar alls. Skojar jag? Hon avskyr det.

Sedan det här med tiden dagen då jag ska åka till translägret, jag vågade faktiskt be mamma genom en lapp att ta upp det med Rydelius när han skulle ringa och berätta at vi inte fått någon information om det mötet, men det gick ju inte eftersom han inte ringt.

Nu är det i för sig fortfarande några dagar kvar, så han kanske ringer, trotts allt. Men jag måste ta upp för föräldrarna att de ska skriva en redogörelse några dagar innan så att de har tid. Hur ska jag kunna göra det? De är aldrig på samma plats samtidigt, såvida det inte är fler familjemedlemmar närvarande, och jag kan bara prata om allting i smyg när vi är ensama eftersom mina syskon inte vet någonting fortfarande, även om jag vet att jag borde ha berättat för dem för längsen. De är de vars reaktion jag är mest rädd för.

Varför kan jag inte slå bort oron att mina föräldrar (läs min mamma) ska avbryta utredningen bara för att de verkar ha missat att skicka information? Hon avskyr verkligen när saker verkar slarviga och osäkra.

Vad enklare det skulle vara om jag kunde ha en ärlig och öppen dialog med mina föräldrar, men de är skeptiska, och jag har aldrig varit särskilt öppen med någonting inför dem (även om de kanske inbillar sig det), de har inte varit några jag sprungit och anförtrott mig åt någonsin.

Min situation gör mig galen just nu, för jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om Rydelius skulle ringa till min mamma, men inte har gjort det så är jag förbannad på honom, om jag fattade fel, och han inte skulle ringa, så är jag fortfarande förbannad, inte lika mycket på Rydelius, men på min situation i allmänhet, att det förutsattes att jag hade tillräckligt med kontakt med mina föräldrar för att jag skulle kunna ge vidare all information utan komplikationer. Och jag är irriterad för att jag inte har fått någon information om mötet med endokrinologen.