Diverse

Imorgon så ska jag alltså åka till translägret. Det kommer förhoppningsvis vara trevligt, om jag klarar pressen, att vara omgiven av så många människor som jag inte känner. Det blir svårt att kunna vara ensam emellanåt, ifall jag behöver det. Jag hoppas att jag inte börjar gråta, som jag gör ibland om det är alltför många obekanta. Jag hoppas att jag lyckas vara social och trevlig, men jag tvivlar. Tänk om jag inte har något att prata med de andra med.

Har känt mig ganska nere de senaste dagarna på grund av min, eller bristen på min sociala kompetens. Varför måste man känna att det är jobbigt att ha kontakt med människor och på samma gång jobbigt att inte ha det? Det känns som att alla mina ord försvunnit, jag har inget jag vill prata om, jag gillar inte att småprata, eftersom det alltid känns som att jag måste prestera, komma på något intressant att säga. Samma sak om jag ska stämma möte med någon, då tänker jag alltid ut hur och när och på vilket sätt jag ska ta kontakt innan, och sedan vad den personen skulle tycka vara roligt, och efter det en lämplig plats och så vidare, allt för att försöka försäkra mig om att personen nog kommer att ha roligt även om jag inte pratar så mycket.

Att träffas utan förberedelse ensam med någon får paniken att välla upp inom mig, då har jag ju inget manus att utgå från, ingenting att erbjuda om jag inte lyckas få ur mig något vettigt. Min gissning är att jag är en självupptagen och narcissistisk person, men jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag lever fortfarande lite i min egen värld, även om det blivit bättre nu.

Som idag till exempel, trotts att jag lyckades småprata allmänt, så ville jag bara prata om Tolkien Ensemble, även om jag inte gjorde det, eftersom jag just kommit över deras musik, vilket i sin tur väckte upp mitt intresse för Tolkiens värld igen (det går i perioder). Jag hade hört en låt av dem för några år sen, och lyckades nu snubbla över dem igen. Deras låtar är en musikalisk adaption av J.R.R Tolkiens dikter, och jag tycker flera av dem är riktigt bra, jag lyssnar just nu konstant på dem, ännu ett bidrag till min skumma musiksmak.

Nu försöker jag bara överträffa mig själv i onödigt vetande och ventilera min önskan att tala om ämnet lite eftersom jag inte vet någon som skulle vara intresserad att prata om det hela:
Texten är Bilbos, som läses upp (eller sjungs) i Vattnadal (jag gillar namnen i den gamla översättningen, den senaste retar mig, eftersom språket inte låter bra, inte gammaldags nog) som handlar om Eärendil, och Bilbo blev irriterad för att alverna inte kunde höra vilka delar av diktandet som Bilbo fått hjälp av Aragorn ( vilket var endast en rad, 'upon his breast an emerald').
Videons bilder är Sagan om ringen- illustrationer och fanart, större delen av Ted Nasmith, Någon av Anke-Katrin Eissman och John Howe, och sedan några andra som jag sett förut, men inte vet vem som gjort dem. De flesta bilder med en person på är lustigt nog på Tuor, uppenbarligen är folk inte så intresserade av att rita Eärendil, vilket är synd, jag gillar honom.


Jag kommer nog att trivas på lägret, jag är bara en aning nervös just nu. Några dagar med rättkönande och rätt namn ser jag verkligen fram emot.