Soppa och den homosexuella agendan

Läste ett inlägg på Feministing om en reklamannons för soppa där ett lesbiskt par och deras son skildras, och en grupp som kallar sig American Family Association som klagade på detta.

"Campbell Soup Company has openly begun helping homosexual activists push their agenda. Not only did the ads cost Campbell's a chunk of money, but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support. They also gave their approval to the entire homosexual agenda."

Idén om den s.k. "homosexuella agendan" får mig att skratta, det är så löjligt. Som att alla vi hemska homosexuella sitter och konspirerar någonstans. För ens sexuella läggning är ju så mycket ett val, och ett som vi gör bara för att jävlas med en massa homofobiska s.k. "familjeförsvarare", trots allt det hat, fördomar och t.om. våld som många riskerar att utsättas för, trots att vissa förlorat alla de känner bara för att familjemedlemar och s.k. vänner inte kunde se bortom sin egen trångsynta horisont och förstå en annan människa. :(

Det som gör att det inte är komiskt är faktiskt att det finns människor som tror att något sådant finns.

Och det gör mig så arg att de inte tycker att samkönade par/homosexuella föräldrar (bisexualitet har de väl inte ens hört talas om?) ska bli behandlade som vilka föräldrar som helst (eller att homosexuella människor ska behandlas som vilka människor som helst för den delen).
Jag skulle vilja slänga upp regeringens rapport i ansiktet på alla som hävdar att dom skyddar "Familjen" eller "Barnet". Det enda dom gör är att göra livet svårt för regnbågsfamiljer som och även för många av dessa barn de påstår sig skydda (men de tror ju att alla barn är heterosexuella om de inte utsätts för "den homosexuella agendan"...o.o) det är bara det att det inte skulle hjälpa, fakta hjälper inte mot trångsynta skitstövlar som vill att allting ska vara på deras sätt, oavsett om detta innebär stort lidande för en massa människor. Ingenting av det jag skrivit är något nytt, det är bara det att jag kände att jag måste ventilera den stora vanmakt jag känner inför idiotiska människor. :(

Jag har faktiskt en "homosexuell" agenda:

1) Bli behandlad som en fullvärdig medmäniska med samma rättigheter som alla andra.

Satir: Den heterosexuella agendan

David och Jonatan (2)

Fortsättningen på det tidigare inlägget.

Glömde att nämna att det var under en nymånadsfest som David skulle låta bli att gå på, för att Jonatan skulle se Sauls reaktion. Festens andra dag undrar Saul var David är, Jonatan ljuger då om att han är på släktfest.

"'Då blev Saul rasande och for ut mot Jonatan: Din horunge! Var det inte det jag visste, att du hänger ihop ("hänger ihop" är egentligen en felöversättning har jag läst, utan i originalet står det mer specifikt att Saul syftade på att David och Jonatan var ett par, något jag ska försöka kolla upp nogrannare) med den där Jishajs son (David) och drar skam både över dig själv och din slinka till mor. Så länge Jihajs son trampar denna jord, så länge blir du aldrig kung i landet. Skicka nu efter honom. Han måste dö'. - 'Varför ska han dödas?' Frågade Jonatan. 'Vad har han gjort?' Då höjde Saul sitt spjut för att spetsa honom, och nu förstod Jonatan att hans far var fast besluten att döda David. I vredesmod rusade han upp och lämnade bordet, och denna andra dag av festen åt han ingenting. Så upprörd var han över Sauls skändliga behandling av David." (kap 20)

Nästa dag gick Jonatan iväg och skjöt pilar och ropade till pojken som skulle hämta den det meddelande som betydde att Saul tänkte döda David.

"Sedan lämnade Jonatan sina vapen till pojken och sade åt honom att ta med dem till staden. När han gått reste sig David från sitt gömställe vid kullen och föll ner med ansiktet mot jorden och hälsade Jonatan tre gånger. De kysste varrandra under tårar, och till slut grät David våldsamt. Då sade Jonatan till honom: 'Farväl. Vi båda har svurit en ed i Herrens namn: Herren skall vaka över förbundet mellan dig och mig och mellan våra efterkommande för all framtid'. Så gick David sin väg medan Jonatan återvände till staden."

Sedan följer en period när David och hans trupper förföljs av Saul och dennes arme, men David lyckas inte bli hittad. Jonatan söker upp honom vid ett tillfälle.

"'Var inte rädd sade han (Jonatan), 'Min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som ska bli kung i Israel, och då står jag dig närmast i rang. Det vet min far också'. Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha." (kap 23)

En dag råkar Saul till och med gå in i en grotta där David är, och David passar på att obemärkt skära av ett stycke av hans mantel, och sedan när Sauls går ut ger han sig till känna och visar mantelstycket, så att Saul förstår att David kunde ha dödat honom, men inte gjorde det. Saul låter då David vara ifred och slutar jaga honom för ett tag. Men Saul tar upp jakten igen efter en period, eftersom han tror att David slutat oroa sig över att bli dödad av honom, men David kommer undan igen efter att ha visat han kunde ha dräpt kungen igen, utan att göra det.

Det pågick även ett krig mot filisteerna, israeliternas fiender vid den tiden, och Saul och hans arme blev överrumplade av ett anfall. Sauls söner, bland dem Jonatan, blev dödade. Saul blir svårt sårad och tar självmord innan fienden kommer fram till honom. En man från Sauls här kommer till David och berättar om vad som hänt.

"Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem, och detsamma gjorde alla omkring honom." (andra samuelsboken, kap 1)

Jag tar bara sista stycket av Davids klagosång, den som är specifikt riktad till Jonatan

"Se dina hjältar har fallit i striden!
Jonatan ligger slagen på höjderna.
Jag sörjer dig, min broder Jonatan,
Du var mig mycket kär,
din kärlek mer för mig än kvinnors."

(Kap 1, Davids klagosång över Saul och Jonatan)

Det är en ganska vacker och sorglig historia (om man bortser från allt det blodiga och makabra som utspelar sig emellanåt, som de flesta av bibelns historier slängs in som ett naturligt inslag, något som jag inte gått in närmare på).

Den här länken tar upp lite mer om det hela. Den tar dessutom upp lite om Rut och Naomi, en annan kärleksladdad historia, som b.la. innehåller en "kärleksförklaring" som Rut säger till Naomi.

"Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst-
Endast döden skall skilja oss åt"

(Ruts bok, kap 1)

David och Jonatan

Läste ett stycke i bibeln häromdagen. Inte direkt min vanliga sysselsättning.

Känner du till historien om David som dräpte Goliat, och senare blev kung över israeliterna? När han dräpte Goliat så var en annan man kung över Israel, Saul, vars yngste son hette Jonatan. Vad jag inte visste var att det pågick ett kärleksdrama mellan David och Jonatan, något som jag fick tips om, och kollade därför upp det (första samuelsboken):

David kommer tillbaka med Goliats avhugna huvud och samtalar med Saul.

"Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem. Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap 18).

Saul blir med tiden avundsjuk på David eftersom folket älskar honom så mycket och för att han är så duglig i allt han tar sig för. Han försöker döda David, utan att denne anar något, men misslyckas och blir rädd för honom, eftersom han verkar stå under Guds beskydd. Istället försöker han gifta bort en av sina döttrar med honom, men David invänder, sedan en annan dotter, David säger nej igen, men tredje gången ger han med sig och gifter sig med den andra dottern. Saul bestämmer sig för att försöka döda David igen, och konspirerar med sina närmsta män, men Jonatan råkar vara en av de han delar planen med, så denne varnar David att gömma sig, och lyckas sedan få Saul att lova att inte dräpa David. Saul försöker, trotts sin ed dräpa David igen senare, men David blir varnad av sin nya fru och flyr från sitt hem.

"David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: 'Vad har jag gjort för ont? Vad är det för brott som din far anklagar mig för, eftersom han vill döda mig?' 'Nej, nej', svarade Jonatan, 'Du skall inte dö! Min far företar sig aldrig något, stort eller smått, utan att tala om det för mig. Varför skulle han då hemlighålla detta? Det är otänkbart'. Men David försäkrade med ed: 'Din far vet mycket väl hur fäst du är vid mig. Därför vill han hålla dig utanför det här, så att du slipper oroas. Så sant Herren lever och så sant du själv lever, det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.' Jonatan sade: 'Allt du vill ska jag göra för dig'." (kap. 20)

David ber Jonatan att säga till sin far att David begett sig till en släktfest, och se hur Saul reagerar.

"'Gör detta för mig, din tjänare- du har ju slutit ett förbund med mig inför Herren. Om jag har förbrutit mig är det du som ska döda mig; utlämna mig bara inte till din far'. - 'Aldrig livet!' Svarade Jonatan. 'Om jag märker att min far vill röja dig ur vägen, så talat jag naturligtvis om det för dig'. " (kap. 20)

De bestämmer sig för att Jonatan ska meddela hur det gick genom att skjuta pilar vid ett fält där David ska gömma sig, och beroende på vad han ropar åt pojken som ska hämta pilarna, så vet David om han ska ge sig av eller om det är säkert.

"'Vill han ditt fördärv, då må Herren straffa mig, nu och framgent, om jag inte varnar dig, så att du kan fly och sätta dig i säkerhet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. Så länge jag lever så måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånat alla Davids fiender från jordens yta får Jonatans namn inte utplånas ur Davids ätt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David-' Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap. 20)

Jag har bara en sak att säga: Kan det bli klarare att de är ett kärlekspar, ärligt talat? Särskillt med tanke på den ovana som finns att översätta felaktigt från den hebreiska/grekiska och latinska äldre versionerna, för att passa in i nulägets syn på olika saker ( d.v.s de nuvarande översättarnas syn). (skriver mer om det i nästa inlägg, tror jag)
Jonatan verkar vara väldigt dramatisk och passionerad, han verkar vara lite mer störtförälskad än vad David är. Ifall jag träffar någon som säger att bibeln är klar på punkten att den fördömer kärlekspar där båda har samma kön, ska jag lugnt hänvisa det här stycket till. Dessutom har jag nu hittat en historia som jag tyckte var någorlunda läsvärd i den där boken. Fortsättning på historien kommer i ett annat inlägg eftersom den var för lång.

Hittade den här när jag kollade in några av trollhares länkar:

En lite(n) sjuk saga

Jag gillar den. Det blir på något sätt så effektfullt att skriva om allvarliga saker i den stilen. Den är självbiografisk, så vitt jag förstår.

Barnminne

Eftersom inget intressant verkar hända i mitt liv just nu, har jag ägnat tiden åt att vara nostalgisk över gamla barndomsminnen. Ett av de som jag minns med nöje är när jag började förstå att jag var bög, något som jag inte kan snacka med någon hemma om, så därför delar jag det här istället.

Det började med RFSL...

En gång i tiden så var jag en ganska lycklig 10-åring som omvärlden tyckte var en pojkflicka, men som själv inte skulle ha föredragit att flicka ingick i beskrivningen om sig själv och hade vissa svårigheter med undersökningsblanketter ifall de undrade om man var tjej eller kille.

En dag oförberett, så dök det upp två personer under klasstimmen. Det var något med regnbågar, vi fick ett sorts häfte också. De snackade om tjejer som blev kära i tjejer och killar som blev kära i killar, homosexuella, och att några var det, kanske till och med någon i klassen. Jaha, tänkte jag, eftersom jag alltid varit dålig på att snappa upp omgivningens inställningar så visste jag inte riktigt att det fanns en hel del människor, omkring mig, som inte tyckte att homosexualitet var något självklart. Kanske delvis för att jag själv inte tyckte det var ett dugg underligt.

Besöket fick mig hur som helst att börja fundera lite kring min egen sexuella läggning (och omedvetet könsidentitet), vilket jag inte givit så mycket tanke åt. Jag kom fram till att det var någonting med homosexuella killar som helt klart hade med mig att göra. Jag var tämligen säker på att det var killar som jag själv gillade.

En tid senare blev det populärt med "aktiviteter" som hette böghög och bögtestet bland killarna, vilket gjorde att jag tyckte att en stor del av mina lekkamrater var dumma i skallen, och jag förstod även att bög var lika med dåligt och omanlig, vilket jag tyckte var skumt, eftersom jag inte förstod varför. Jag var arg inombords varje gång någon använde bög i nedlåtande syfte, det kändes som en förolämpning riktad mot mig, men jag sade inget fegt nog, eftersom jag inte ville bli exkluderad från gruppen.

Så det var faktiskt tack vare RFSL som jag verkligen började bli medveten om att jag var homosexuell. Ett besök från RFSL borde vara obligatoriskt för alla skolbarn, jag tror det skulle vara bra för alla barn som inte är hetero eller cis (och de som är det för den delen) och kanske hjälpa en att komma underfund med vem man är. Om nu bara föreläsarna hade kunnat berätta lite om trans också, så kanske det skulle gått snabbare för mig att inse att jag har transsexualism, något som antagligen skulle ha förhindrat åratal av förvirring över hur jag kunde veta att jag var en homosexuell kille, men ändå ha en kropp som ansågs vara en flickas.

Hmm... Det blev inte så bra sammanhang i inlägget, men kommer inte på hur jag ska formulera det annorlunda.