. Den handlar om människor med intersexualism, och den öppnade mina ögon inför ämnet, eftersom jag innan aldrig riktigt hade hört talats om det förut (tack, jäkla samhälle för det). Den tredje, och avsevärt längre historien, som börjar i volym två, är den som jag på många punkter kan identifera mig själv i, och är den som gav mig idén om att skriva ett papper som jag kunde dela ut. Den handlar om Haru, som vad jag förstått har ovatestis (vet inte om det finns ett svenskare ord, så okunnig är jag) alltså både vävnad av äggstockar och testiklar. Hans föräldrar bestämmer att han inte ska opereras (alltså inte opereras vid födseln för att försöka platsa in bättre i kvinna eller man, en praxis som jag tycker är absurd, det borde vara individens val när de blivit lite äldre om de vill operera sig på något sätt eller inte, och samhället som borde lära sig att veta bättre), även om testikelvävnaden i hans kropp blir tvungen att tas bort av hälsoskäl, men som bokfört kön väljer de flicka (eftersom det inte finns något val än att välja). Haru växer upp bland människor som vet om att han är intersexuell och han identifierar sig själv som kille, (även om kroppen till det yttre mestadels är feminin, och han har t.om. menstruation i ett par år), men det uppstår problem sen när han ska börja på High School, eftersom han är registrerad som tjej, så därför blir han tvungen att skriva in sig som det. När han börjar så vågar han inte berätta att han är intersexuell, annat än för de närmsta vännerna, och det leder till komplikationer, och han får en pojkvän som tror att han är tjej bland annat, men till slut så bestämmer sig Haru för att berätta för klassen och skolan om intersexualism och sig själv, och säger att han upplever sig själv som kille. Haru betyder "vår" (årstiden) och är könsneutralt, även om det verkar som att det är vanligare bland killar. Jag tänkte först skriva mer, men jag bestämde mig för att det blev för långt. Jag kanske gör det i ett annat inlägg. (Länk till mangan)
torsdag 5 februari 2009
IS
Det här är mangan som inspirerade mig när jag kom ut inför min klass
. Den handlar om människor med intersexualism, och den öppnade mina ögon inför ämnet, eftersom jag innan aldrig riktigt hade hört talats om det förut (tack, jäkla samhälle för det). Den tredje, och avsevärt längre historien, som börjar i volym två, är den som jag på många punkter kan identifera mig själv i, och är den som gav mig idén om att skriva ett papper som jag kunde dela ut. Den handlar om Haru, som vad jag förstått har ovatestis (vet inte om det finns ett svenskare ord, så okunnig är jag) alltså både vävnad av äggstockar och testiklar. Hans föräldrar bestämmer att han inte ska opereras (alltså inte opereras vid födseln för att försöka platsa in bättre i kvinna eller man, en praxis som jag tycker är absurd, det borde vara individens val när de blivit lite äldre om de vill operera sig på något sätt eller inte, och samhället som borde lära sig att veta bättre), även om testikelvävnaden i hans kropp blir tvungen att tas bort av hälsoskäl, men som bokfört kön väljer de flicka (eftersom det inte finns något val än att välja). Haru växer upp bland människor som vet om att han är intersexuell och han identifierar sig själv som kille, (även om kroppen till det yttre mestadels är feminin, och han har t.om. menstruation i ett par år), men det uppstår problem sen när han ska börja på High School, eftersom han är registrerad som tjej, så därför blir han tvungen att skriva in sig som det. När han börjar så vågar han inte berätta att han är intersexuell, annat än för de närmsta vännerna, och det leder till komplikationer, och han får en pojkvän som tror att han är tjej bland annat, men till slut så bestämmer sig Haru för att berätta för klassen och skolan om intersexualism och sig själv, och säger att han upplever sig själv som kille. Haru betyder "vår" (årstiden) och är könsneutralt, även om det verkar som att det är vanligare bland killar. Jag tänkte först skriva mer, men jag bestämde mig för att det blev för långt. Jag kanske gör det i ett annat inlägg. (Länk till mangan)
. Den handlar om människor med intersexualism, och den öppnade mina ögon inför ämnet, eftersom jag innan aldrig riktigt hade hört talats om det förut (tack, jäkla samhälle för det). Den tredje, och avsevärt längre historien, som börjar i volym två, är den som jag på många punkter kan identifera mig själv i, och är den som gav mig idén om att skriva ett papper som jag kunde dela ut. Den handlar om Haru, som vad jag förstått har ovatestis (vet inte om det finns ett svenskare ord, så okunnig är jag) alltså både vävnad av äggstockar och testiklar. Hans föräldrar bestämmer att han inte ska opereras (alltså inte opereras vid födseln för att försöka platsa in bättre i kvinna eller man, en praxis som jag tycker är absurd, det borde vara individens val när de blivit lite äldre om de vill operera sig på något sätt eller inte, och samhället som borde lära sig att veta bättre), även om testikelvävnaden i hans kropp blir tvungen att tas bort av hälsoskäl, men som bokfört kön väljer de flicka (eftersom det inte finns något val än att välja). Haru växer upp bland människor som vet om att han är intersexuell och han identifierar sig själv som kille, (även om kroppen till det yttre mestadels är feminin, och han har t.om. menstruation i ett par år), men det uppstår problem sen när han ska börja på High School, eftersom han är registrerad som tjej, så därför blir han tvungen att skriva in sig som det. När han börjar så vågar han inte berätta att han är intersexuell, annat än för de närmsta vännerna, och det leder till komplikationer, och han får en pojkvän som tror att han är tjej bland annat, men till slut så bestämmer sig Haru för att berätta för klassen och skolan om intersexualism och sig själv, och säger att han upplever sig själv som kille. Haru betyder "vår" (årstiden) och är könsneutralt, även om det verkar som att det är vanligare bland killar. Jag tänkte först skriva mer, men jag bestämde mig för att det blev för långt. Jag kanske gör det i ett annat inlägg. (Länk till mangan)
måndag 2 februari 2009
Prayers for Bobby
Jag kunde inte låta bli att gråta när jag såg den här trailern, som den känsliga person jag är, spela lite pampig och vacker musik tillsammans med ett tragiskt livsöde och jag gråter. Jag tänker på alla de HBTQ-ungdomar som mår psykiskt dåligt och begår självmord, mycket på grund av omgivningens oförståelse och fördömande. Den där filmen tänker jag lugnt se, även om den fokuserar på Bobbys mamma, som kom till insikt om att hon gjort fel. Det är för tragiskt att hennes son blev tvungen att ta självmord först. Videon hittade jag tack vare Yukis blogginlägg om filmen och boken (älskar musiken på hennes blogg^^)
Tillgänglighet
För ett tag sen när jag åkte tunnelbana, så hjälpte jag till att lyfta in en rullstol i tåget. Som den asociala drummel jag är så tittade jag inte någon i ögonen, så de (mannen i rullstolen, hans assistent och de andra omkring) verkade tycka att jag var lite knäpp, men strunt i det. Sanningen var att jag skämdes, skämdes över att vara i en kropp som jag kan röra mig ganska obehindrat i (att jag sedan inte har något vidare förhållanden till den eftersom den känns fel, är en annan sak), skämdes över att ha sådana jäkla förmåner att jag kan gå av och på bussar och tåg utan problem, att jag kan ta mig fram så gott som överallt, att alla hus, toaletter, går att användas utan problem, bio, resturanger...listan går att göras lång. Dessutom skäms jag över min ganska stora okunskap när det kommer till vilka olika funktionsnedsättningar människor kan ha, även om jag försöker att läsa på. Det borde göras något åt det, tillgänglighet borde vara en självklarhet för alla, utan krångel. Dessutom borde resurser läggas ned i skolan på att ta upp människor med funktionsnedsättningar i ett historiskt perspektiv, samt problem i dagens samhälle. Folk kommer undan alldeles för lätt utan att behöva reflektera över sådana frågor, eftersom de själva inte har besvär. Och nu har jag skrivit ett meningslöst inlägg i en blogg om det hela istället för att gå ut och göra något, jag känner mig ganska patetisk.
Hemsida- Handikappförbundens samarbetsorgan
Hemsida- Handikappförbundens samarbetsorgan
torsdag 29 januari 2009
Blåvalar
Om jag kunde välja att vara ett annat djur än homo sapiens, skulle jag nog vilja vara en blåval.
Tio-i-topp-lista
De tio värsta sakerna jag hört om transsexuella/transpersoner (trans kvinnor framför allt)
10. Transpersoner som uppfattas av omgivningen som sitt självupplevda kön lurar alla andra.
Den andra varianten är så här: Trans kvinnor som uppfattas av omgivningen som sitt självupplevda kön lurar stackars heterokillar så att de nödvändigtvis måste misshandla dem som svar.
De som uttrycker det här brukar uttrycka det ungefär så här:
Grov misshandel av kvinna som var man
Kvinnan var en man! Det utlöste ett raseriutbrott på lördagsförmiddagen och
slutade i en grov misshandel. En man i Luleå som har för vana att klä sig
som kvinna träffade på lördagsmorgonen en 40-årig man.
"Hon" bad 40-åringen att följa med hem för att ha sex. När de båda kom till
den misshandlades bostad upptäckte 40-åringen att han hade blivit lurad, att
hon var en han. [---] Norrländska Socialdemokraten 2007-02-17
Artikeln är ett exempel ur KIMs broschyr om hur man ska skiva om transpersoner i media.
9. Transpersoner är utsända av djävulen för att korrumpera små barn.
Inga kommentarer behövs, påståendet är så skrattretande löjligt i sig. Det enda som gör att en sätter skrattet i halsen är väl att en del verkligen tror på det.
8. Transpersoner (och homosexuella) är särskillt lämpade för prostitution..
.......er, okej...
7. Transsexuella förstärker könsstereotyper
Nej. Vi gör det inte mer än någon annan, eftersom våra personligheter är lika varierade som i övriga befolkningen. Det finns butch trans kvinnor, "feminina" trans kvinnor, "feminina" trans män och macho trans män och allt däremellan, och dessutom folk som är transsexuella som ändå inte känner något behov att definiera sig som man eller kvinna. Om det sedan skulle råka finnas mer (jag vet inte)"maskulina" trans killar och mer "feminina" trans kvinnor, så är det inte annorlunda än i resten av befolkningen. Transpersoner blir påverkade av könsroller så som alla andra. Jag har själv känt en viss press att bli mer "maskulin" för att vara säker på att folk tar mig på allvar när jag säger att jag är kille, inte att jag känt press på mig att definiera mig själv som kille eftersom jag är så "maskulin". Sedan finns det ju "ruttna ägg" bland transsexuella personer med, som tror att de sitter inne med hur kvinnor och män är, precis som bland de cisnormativa.
6. Transsexuella personer är homosexuella som är så homofobiska/fega att de byter kön för att slippa undan plikten att stå för att vara homosexuell.
Okej, när jag hör sådana påståenden känner jag att vi har en lång väg kvar att gå. Könsidentitet är inte samma sak som sexuell läggning. Jag upprepar: könsidentitet är inte samma sak som sexuell läggning. Det här påståendet är nästan ironiskt, med tanke på att många transpersoner känner sig dragna till personer av sitt eget kön. Som jag, jag är en transsexuell kille och är dragen till andra killar. Det verkar däremot vara (jag vet inte, det är vad jag tycker mig utröna) en högre grad som identifierar sig själva som homosexuella, bisexuella och asexuella, queer, och pansexuella jämfört med resten av befolkningen.
5. Transsexuella stympar sina egna kroppar (stackars oss) eftersom samhället tvingar oss till det.
Okej, vi kan nog aldrig veta hur mycket effekt samhället har på oss. Men i åratal har en försökt få folk att sluta vara transsexuella genom olika behandlingar och terapier. Det är bara det att ingenting fungerar. Däremot har könskorrigerande behandlingar visat sig vara hur effektiva som helst, och är en av de operationer med störst chans för lyckad utgång, där både operationen gick bra och personen blev nöjd. Jag kan bara tala för mig själv, jag vill gå igenom en könskorrigerande behandling eftersom jag vill känna mig mer bekväm i min egen kropp, eftersom jag är så distanserad från hur den är nu, den känns fel, sedan tycker jag att alla som uttrycker sig om hur män och kvinnor är kan fara åt skogen, även om jag själv nog ändå kommer att identifiera mig själv som kille, eftersom det känns bäst av de alternativ som finns, de flesta som ser ut så som jag upplever mig själv är killar, och jag känner mig betydligt mer bekväm som kille. Det som inspirerar mig mest är alla berättelser som jag tagit del av, folk som upplevde hur mycket deras livskvalité förbättrades efteråt. Alla transsexuella opererar sig dessutom inte heller.
4. Transsexuella personer är utsända av genusteoretikarna för att jävlas med resten av befolkningen.
Det visste jag verkligen inte. Min erfarenhet är oftast att genusteoretiker inte gillar transidentiteter. Jag personligen upplevde/upplever en viss ångest av att inse att jag var en teanssexuell kille, eftersom de bröt mot många av de genusteorier som jag tidigare trodde på, men jag insåg att min egen upplevelse som människa om vad som stämde och inte stämde måste gå före teorierna. Jag kan inte offra upp min egen existens för att stödja en teori. Det var antingen jag eller teorierna som behövde ändras. Och en teori är endast en teori. Den är inte värd särskilt mycket utan något fakta som kan backa upp den.
3. Trans kvinnor är utsända av patriarkatet för att infiltrera kvinnors utrymmen så att kvinnor inte är ifred någonstans.
Det luktar konspirationsteori lång väg. Fattar de inte att trans kvinnor är kvinnor? Som kvinnor möter de på sexism, misogyni, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, rädslan för att bli våldtagna, i alla fall om de uppfattas som kvinnor av samhället, och om de inte gör det, blir reslutatet inte så mycket bättre.. De är i lika stort behov av skydd och utrymmen som andra kvinnor. Jag känner till alltför många fall när trans kvinnor har känt sig tvungna att gå på herrtoan och därför blivit våldtagna (som tur är inte så mycket just här i Sverige).
2. Trans kvinnor försöker bli kvinnor eftersom de har ett moderskomplex.
Jag säger bara what the heck!? Någon har sett för mycket på Psycho. Jag hatar den filmen.
1. Trans kvinnor är män som vill sexualisera kvinnor och blir kvinnor för att förnedra kvinnokroppen genom att bli våldtagna av andra män.
Det här äcklar mig så mycket att jag inte vet vad jag ska säga... Det är så... idiotiskt att jag inte har ord för det.
Så det här var min tio-i-topp-lista. Vet inte om mina kommentarer till är så genomtänkta, men jag publicerar den i alla fall.
10. Transpersoner som uppfattas av omgivningen som sitt självupplevda kön lurar alla andra.
Den andra varianten är så här: Trans kvinnor som uppfattas av omgivningen som sitt självupplevda kön lurar stackars heterokillar så att de nödvändigtvis måste misshandla dem som svar.
De som uttrycker det här brukar uttrycka det ungefär så här:
Grov misshandel av kvinna som var man
Kvinnan var en man! Det utlöste ett raseriutbrott på lördagsförmiddagen och
slutade i en grov misshandel. En man i Luleå som har för vana att klä sig
som kvinna träffade på lördagsmorgonen en 40-årig man.
"Hon" bad 40-åringen att följa med hem för att ha sex. När de båda kom till
den misshandlades bostad upptäckte 40-åringen att han hade blivit lurad, att
hon var en han. [---] Norrländska Socialdemokraten 2007-02-17
Artikeln är ett exempel ur KIMs broschyr om hur man ska skiva om transpersoner i media.
9. Transpersoner är utsända av djävulen för att korrumpera små barn.
Inga kommentarer behövs, påståendet är så skrattretande löjligt i sig. Det enda som gör att en sätter skrattet i halsen är väl att en del verkligen tror på det.
8. Transpersoner (och homosexuella) är särskillt lämpade för prostitution..
.......er, okej...
7. Transsexuella förstärker könsstereotyper
Nej. Vi gör det inte mer än någon annan, eftersom våra personligheter är lika varierade som i övriga befolkningen. Det finns butch trans kvinnor, "feminina" trans kvinnor, "feminina" trans män och macho trans män och allt däremellan, och dessutom folk som är transsexuella som ändå inte känner något behov att definiera sig som man eller kvinna. Om det sedan skulle råka finnas mer (jag vet inte)"maskulina" trans killar och mer "feminina" trans kvinnor, så är det inte annorlunda än i resten av befolkningen. Transpersoner blir påverkade av könsroller så som alla andra. Jag har själv känt en viss press att bli mer "maskulin" för att vara säker på att folk tar mig på allvar när jag säger att jag är kille, inte att jag känt press på mig att definiera mig själv som kille eftersom jag är så "maskulin". Sedan finns det ju "ruttna ägg" bland transsexuella personer med, som tror att de sitter inne med hur kvinnor och män är, precis som bland de cisnormativa.
6. Transsexuella personer är homosexuella som är så homofobiska/fega att de byter kön för att slippa undan plikten att stå för att vara homosexuell.
Okej, när jag hör sådana påståenden känner jag att vi har en lång väg kvar att gå. Könsidentitet är inte samma sak som sexuell läggning. Jag upprepar: könsidentitet är inte samma sak som sexuell läggning. Det här påståendet är nästan ironiskt, med tanke på att många transpersoner känner sig dragna till personer av sitt eget kön. Som jag, jag är en transsexuell kille och är dragen till andra killar. Det verkar däremot vara (jag vet inte, det är vad jag tycker mig utröna) en högre grad som identifierar sig själva som homosexuella, bisexuella och asexuella, queer, och pansexuella jämfört med resten av befolkningen.
5. Transsexuella stympar sina egna kroppar (stackars oss) eftersom samhället tvingar oss till det.
Okej, vi kan nog aldrig veta hur mycket effekt samhället har på oss. Men i åratal har en försökt få folk att sluta vara transsexuella genom olika behandlingar och terapier. Det är bara det att ingenting fungerar. Däremot har könskorrigerande behandlingar visat sig vara hur effektiva som helst, och är en av de operationer med störst chans för lyckad utgång, där både operationen gick bra och personen blev nöjd. Jag kan bara tala för mig själv, jag vill gå igenom en könskorrigerande behandling eftersom jag vill känna mig mer bekväm i min egen kropp, eftersom jag är så distanserad från hur den är nu, den känns fel, sedan tycker jag att alla som uttrycker sig om hur män och kvinnor är kan fara åt skogen, även om jag själv nog ändå kommer att identifiera mig själv som kille, eftersom det känns bäst av de alternativ som finns, de flesta som ser ut så som jag upplever mig själv är killar, och jag känner mig betydligt mer bekväm som kille. Det som inspirerar mig mest är alla berättelser som jag tagit del av, folk som upplevde hur mycket deras livskvalité förbättrades efteråt. Alla transsexuella opererar sig dessutom inte heller.
4. Transsexuella personer är utsända av genusteoretikarna för att jävlas med resten av befolkningen.
Det visste jag verkligen inte. Min erfarenhet är oftast att genusteoretiker inte gillar transidentiteter. Jag personligen upplevde/upplever en viss ångest av att inse att jag var en teanssexuell kille, eftersom de bröt mot många av de genusteorier som jag tidigare trodde på, men jag insåg att min egen upplevelse som människa om vad som stämde och inte stämde måste gå före teorierna. Jag kan inte offra upp min egen existens för att stödja en teori. Det var antingen jag eller teorierna som behövde ändras. Och en teori är endast en teori. Den är inte värd särskilt mycket utan något fakta som kan backa upp den.
3. Trans kvinnor är utsända av patriarkatet för att infiltrera kvinnors utrymmen så att kvinnor inte är ifred någonstans.
Det luktar konspirationsteori lång väg. Fattar de inte att trans kvinnor är kvinnor? Som kvinnor möter de på sexism, misogyni, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, rädslan för att bli våldtagna, i alla fall om de uppfattas som kvinnor av samhället, och om de inte gör det, blir reslutatet inte så mycket bättre.. De är i lika stort behov av skydd och utrymmen som andra kvinnor. Jag känner till alltför många fall när trans kvinnor har känt sig tvungna att gå på herrtoan och därför blivit våldtagna (som tur är inte så mycket just här i Sverige).
2. Trans kvinnor försöker bli kvinnor eftersom de har ett moderskomplex.
Jag säger bara what the heck!? Någon har sett för mycket på Psycho. Jag hatar den filmen.
1. Trans kvinnor är män som vill sexualisera kvinnor och blir kvinnor för att förnedra kvinnokroppen genom att bli våldtagna av andra män.
Det här äcklar mig så mycket att jag inte vet vad jag ska säga... Det är så... idiotiskt att jag inte har ord för det.
Så det här var min tio-i-topp-lista. Vet inte om mina kommentarer till är så genomtänkta, men jag publicerar den i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
