Ny (eller-inte-så-ny) lek.

Den heter: Hitta Transfobin/transmisogynin, yay!

Jag råkade inköpa en viss tidning som heter Nemi, eftersom jag råkade sakna något att läsa (trotts att den är så jävla pissdyr för det lilla innehåll den har, och därför sker det sällan, och trotts att namnet inte stämmer, eftersom det är mer andra serier än Nemi-stripar i den), och där råkade jag komma över följande sidor av en viss tecknare som jag förut tyckt bara varit tråkig, eftersom den försöker satirisera, men misslyckas, och nu har han visat sig vara cissexist och transfob. Bra att veta det, nu ska jag inte bara tycka, nej han är tråkig, jag ska förakta honom(vilket jag redan gjorde eftersom han gör misogyni-fail med).

Ska vi börja med några enkla poäng (och bortse från att alltihopa är totalt transfobiskt i hela sin utformning?)

Tar upp "men jag känner mig som si och så djur" för att jämföra det med transpersoners upplevelse av sig själva.

Låter personen ha en ekorre på skallen, ett sätt som signalerar att personen inte tolkas som det djur (läs kön) hen upplever sig vara, utan bara satt på sig något på utsidan a.k.a "patetisk man i klänning"-metafor.

Snygg transfobisk reaktion, ruta fem, sida 1. Vem ska (den cissexuella/cis) läsaren identifiera sig med, tror du?

"Ser det naturligt ut?" sarkastiskt: "mycket..." Yay, alla transpersoner drömmer ju om att en (vit, heterosexuell, cissexuell man förklädd till en) anka ska yttra sin åsikt om huruvida vi passerar som cis eller inte. Bleergh. Faktum är att man inte ens behöver fråga, cisfolk är väldigt duktiga på att uttrycka sina åsikter vad de tycker om ens utseende, och tycka att de har full rätt att göra det, ifall man är transperson, oavsett om man är så jäkla trött på det att man vill spy.

Hot om att avslöja någons transstatus för alla :GÖR FÖR I HELVETE INTE DET! (länkar till trans kvinnor och en trans man som blev dödade på grund av att trans/homofobiska personer fick reda på deras transstatus, jag kan få tag på massvis till, tro mig) Det ligger en verklig, realistisk fara i det hotet. Ska det på något sätt föreställa att vara roligt? Jag skrattar inte. Och vadå egentligen är? Ännu mer transfobi. Vi är inte egentligen någonting, vi är det vi säger att vi är, fuck you very much.

Sidonot: Han säger fel namn direkt efter att han hört det nya. Men det gör ju ungefär varenda cisperson, så det är inget nytt.

Extrapoäng: "Transkvinnor (läs freak) är fega, lolz lolz! De är egentligen män och kan slåss, men de håller en stereotyp syn vad kvinnor gör och inte gör, så därför låter de hellre folk slå ner andra, tills du hotar dem, så de blir hysteriska! hahahahaha!" Usch.

Tack för denna utmärkta bit transfobi/transmisogyni riktad mot äldre transitionerande trans kvinnor. Hur vet jag att det är denna grupp som pekas ut? Därför att en hel del sent transitionerande trans kvinnor har historia inom väldigt macho yrken, intressen och liknande, och därför att konceptet gammal polare träffar annan gammal macho-polare efter lång tid som under tiden transitionerat är en vanlig stereotyp jag ser inom olika media, och för att det är en väldigt vanlig grupp att attackera (trans män existerar ju inte).

Lågt, att attackera en grupp kvinnor som kanske hela liv hållit inne med sin transstatus på grund av samhällets åsikt, och kanske äntligen tar sig modet att våga erkänna vilka de är och vara sig själva.

Serien implicerar det vanliga om trans: vi är sjuka i huvudet, vi är egentligen det och det, vi är patetiska, vi är inte medvetna om vad alla (jävla förbannade) transfobiska/cissexistiska personer tycker om vårt utseende, inte medvetna om att vi inte blir tolkade som cis av omvärlden (vilket får mig att hånskratta på mig, hur skulle vi någonsin kunna undvika det?), vi är hysteriska om någon ska säga vad "vi egentligen är" (alltså deras cissexistiska definition av det, sätt in det kön folk ansåg att vi hade vid födseln), trotts att det är så uppenbart att ingen tolkar oss som cis. Allt som jag hört förut, same old, same old.

Jag är fortfarande arg, inte så mycket bara på den här serien, utan på det cisnormativa ignoranta samhället i övrigt, vilket den här serien är en del av, så jag blev tvungen att avreagera mig lite. Jag funderade på att skriva den utan svengelska och internetförkortningar, men jag blev för irriterad. Inte konstigt att jag skriver så mycket utanför saker jag gjort och min egen transition för tillfället, jag blir ju förbannad på nästan allt som rör samhället i stort. Alla är som tur är inte så dumma, jag har haft tur att träffa på många trevliga personer som inte har haft några problem att respektera mitt namn och pronomen. Jag önskar bara att resten av världen gav ett sådant intryck.

Jag drömde en underbar sak för ett tag sedan. Några bekanta och min familj satt och pratade och på något sätt kom det in en snabb referens till det faktum att jag skulle få skägg, och det var fullkomligt naturligt, som att min transition var självklar och okontroversiell, att jag var vilken grabb som helst, även om en som fått en senare start än andra. Det var en snabb vision av en djup inre längtan. Transition är jobbig, men det skulle bli så mycket enklare om det inte hade varit en sådan stigma runt det hela socialt sett.

För övrigt anser jag att folk ska läsa Whipping Girl av Julia Serano.

Intervju på engelska

Intressant intervju jag hittade:

"On May 8th, Tobi Hill-Meyer interviewed her mother, Jennifer, as part of a national StoryCorps project. She asked Jennifer what it was like for her to come out as a lesbian, how she and her partner decided to have children, her experiences as a lesbian mom and what it's been like having a transgendered daughter."

Intervjun går att hitta här: http://www.tributewebdesign.com/storycorps.html

Fördelen med ett könsneutralt namn. (eller trans, den nya ursäkten för falsk leg)

Jag beställde varor via internet från apoteket, och inte förrän jag redan skickat beställningen så stod det "kom ihåg att visa upp legitimation när du hämtar ut leveransen". Fan, tänkte jag då, för jag fyllde i mitt tilltalsnamn i beställningen, och jag har en leg där det står ett annat namn (mitt än så länge juridiska namn, vilket jag hoppas att det inte förblir så länge till. Det här fick mig verkligen att bli alert, jag tänker grabba tag i mina föräldrar så fort de kommer tillbaka (de har varit bortresta) och verkligen kräva att de ser till att jag får byta juridiskt namn.)

Jag visste inte om det var godkänt att bara säga att jag skrivit in namnet som jag kallar mig för, för att förklara varför det inte stämde när jag visade upp legitimationen, därför var jag orolig för att bli tvungen att dra upp hela trans101 för att få ut mitt paket. På grund av det kom jag in på den smått absurda tanken: tänk om jag säger att jag är transsexuell, men att hon inte tror mig, utan tror att det bara är en ursäkt för att jag har falsk legitimation, eller är fel person, eller något. Nej, jag tror inte att trans är tillräckligt accepterat för att vara en identitet som man vill dra på sig utan att verkligen vara trans, men min hjärna tänker ut skumma saker när den är nojig, så jag började även tänka ut vad jag skulle göra i en sådan situation.

Det visade sig dock inte vara några problem, jag bara sa att jag inte vetat om att man skulle visa upp legitimation, och därför fyllt i namnet jag kallar mig själv, så var det inga problem sen. Men det slog mig, tänk om mitt tilltalsnamn var ett mer välkänt manligt namn som inte låter så androgynt, till exempel Erik istället? Då skulle det antagligen blivit lite besvärligare och pinsammare. Där hittade jag alltså en fördel med mitt namn, tillsammans med fördelen att jag inte behöver outa mig som trans för att jag ber någon att kalla mig för mitt tilltalsnamn.

Samtidigt som det är skönt, så är det på samma gång jobbigt, för ifall jag inte automatiskt outar mig som trans innebär det att jag blir osynlig och förmodas vara tjej. För namnet kan annars vara ett ganska bra sätt att inleda det hela, jag som har svårt att ta mig för att ordentligt komma ut inför alla. Det har fått mig att fundera på om jag ska ändra mitt tilltalsnamn, men på samma gång måste jag ha i åtanke att när jag börjar bli tolkad som kille mycket mer frekvent, så kommer jag inte ha det här problemet med namnet längre, då kommer jag vara en kille med ett intressant, något androgynt-låtande namn inför de flesta istället (eller genom utseendet kanske bli outad som trans automatiskt, vilket inte alls låter lika trevligt), och jag råkar ha emotionell koppling till mitt namn. Det gäller att tänka längre in i framtiden, men det är så jobbigt när man väntar. Hur lång tid kommer det ta? Två år? Tre år?

Nostalgi

Jag surfade runt på Youtube och lyckades komma in på en massa inledningslåtar som väcker barndomsminnen. De första anime-serierna jag kollade på, innan jag ens visste vad anime var. Nostalgi uppstår. De svenska dubbade versionerna är sköna, för att det blir extra töntigt. Rimmen är bäst.

Allmänt och NärCon

Jag funderar nästan på att göra en t-shirt där det står: Jag överlevde NärCon på. Så nu har jag varit på ett konvent för första gången i mitt liv. Min upplevelse kan sammanfattas med 3 ord: Kö, regn, tjuvlarm. Nu har jag vilat upp mig efter upplevelsen.

Det regnade tyvärr en stor del av tiden jag var där, vilket inte var så trevligt när man cosplayar. Jag fick köa i jobbigt långa och trånga köer, först för att visa upp biljetten, och sedan nästnästa dag när det var cosplay och skit-uppvisning. Jag stod nästan längst bak i kön, iklädd full cosplaymundering, och det kändes som att jag skulle svettas ihjäl. När jag väl kom in var det bara några platser kvar, och kunde koppla av, trodde jag. För mitt i uppvisningen gick ett larm, och allting tvingades avbrytas och lokalen utrymmas.

Det var uppenbarligen ett tjuvlarm som gått av. Så jag stod ute på gården och väntade på att de skulle säga något, om det var okej att gå in igen, och efter ett tag gick jag in igen i alla fall, och de hade återupptagit cosplaytävlingen, men nu var alla platser upptagna, och därför missade jag cosplaytävlingen och skit-uppträdandena, vilket var huvudanledningen att jag åkte över huvud taget. Argh! Nåväl, jag hade ändå ganska roligt, även om jag inte gjorde så mycket mer än att cosplaya, ta foton på andra cosplayers, och handla.

Jag skaffade inte direkt nya vänner och kontakter, men det vore nog att kräva för mycket av mig själv, jag lyckades ju faktiskt prata med folk, posera för foton och till och med bråka lite med en Itachi-cosplayare IC (min cosplaykaraktärs livsmål är (var) att hämnas på Itachi genom att döda honom), jag blev naturligtvis ägd (vilket också är IC). Fast jag låg vaken en hel natt full av ångest efteråt, för att jag kände mig så dum och korkad, det är jobbigt att ha social fobi.

Något roligt som hände var att en person ropade på mig och när jag kom dit så sa hen att hen kände igen mig, men jag kände inte igen henom. Någon kompis frågade då vad det var frågan om, och då sa hen ungefär: "Jag tror att jag träffat honom förut" Jag blev tolkad som kille! Detta var dessutom samtidigt som jag cosplayade, på ett ställe där det var fullt av crossplayers (när man cosplayar en karaktär som är av det "motsatta könet", binärssystemsvarning). Tänk om jag såg så androgyn ut att fler rättkönade mig? Jag önskar att det kunde hända oftare. Nu så överväger jag faktiskt att verkligen klippa håret kort, trotts att jag älskar mitt hår, för jag är så trött på att bli tolkad som tjej.

Det var dessutom som ett litet minipride inne på NärCon, flera stycken hade regnbågsstickers, och en sprang till och med runt med en regnbågsflaga som en sjal om axlarna hela tiden. Det kanske bara är jag, men jag har fått upplevelsen av att det brukar vara ovanligt hög koncentration HBTQ-personer i nördiga kretsar. Det kan ju också bero på att jag bara råkat träffa på ovanligt många, det är högst sannolikt att det så det är. För mig är alla fall anime/manga/fantasy/science fiction det bästa sättet för att komma undan från mina problem. I fantasy/science fiction kan man skapa och tänka ut nya HBTQ-vänligare världar.

Andra bra saker som hänt är att jag vågat ta upp det där med att byta namn till mina föräldrar. Det som behövs är ett läkarintyg att det är p.g.a transsexualism som jag ska byta. Men det är svårt att få tag på någon läkare nu, Rydelius och co. verkar ju vara borta på semester, och dessutom har jag ingen inbokad tid inom den närmsta tiden, så jag har funderat på att skita i den biten och lämna in en ansökan utan det.