Fightingscener jag gillar

Från filmen Hero. När det blir svartvitt så slåss de bara i tankarna. Alla scener när de slåss i den filmen bryter mot tyngdlagen, och det är det som är poängen.

World of Warcraft-machinima. Den är så bra synkad till musiken. Damen med svart hår är egentligen en drake vid namn Onyxia (drakar kan ta mänsklig skepnad i den världen), men ingen vet om det, vingarna som plötsligt dyker upp blir lite obegripliga om man inte vet om det. Den får mig att tänka på en av Terry Pratchetts böcker, minns inte vilken, när ondingen säger till sina vakter "Grip honom!", om huvudpersonen, och vakterna säger "men han är ju ensam!", och syftar på att han därför kommer att spöa skiten ur dem.

Från Star Trek. Den är så dålig att den är bra. Älskar att han gör svartkrut lite snabbt med material han råkade hitta på vägen, mycket troligt. Hade en teori om att det skulle föreställa vara högre gravitation än på jorden, men det förklarar inte hur icke-ödlan (människan) rör sig snabbt ibland. Kanske ska det föreställa att ödlan helt enkelt är en långsam art.

Som det märks är det inte direkt realistiska scener jag gillar, det vore ju inte roligt, det intressanta är ju det fantasifulla. Jag tycker att det snarare kan kallas för konst.