För ett tag sen när jag åkte tunnelbana, så hjälpte jag till att lyfta in en rullstol i tåget. Som den asociala drummel jag är så tittade jag inte någon i ögonen, så de (mannen i rullstolen, hans assistent och de andra omkring) verkade tycka att jag var lite knäpp, men strunt i det. Sanningen var att jag skämdes, skämdes över att vara i en kropp som jag kan röra mig ganska obehindrat i (att jag sedan inte har något vidare förhållanden till den eftersom den känns fel, är en annan sak), skämdes över att ha sådana jäkla förmåner att jag kan gå av och på bussar och tåg utan problem, att jag kan ta mig fram så gott som överallt, att alla hus, toaletter, går att användas utan problem, bio, resturanger...listan går att göras lång. Dessutom skäms jag över min ganska stora okunskap när det kommer till vilka olika funktionsnedsättningar människor kan ha, även om jag försöker att läsa på. Det borde göras något åt det, tillgänglighet borde vara en självklarhet för alla, utan krångel. Dessutom borde resurser läggas ned i skolan på att ta upp människor med funktionsnedsättningar i ett historiskt perspektiv, samt problem i dagens samhälle. Folk kommer undan alldeles för lätt utan att behöva reflektera över sådana frågor, eftersom de själva inte har besvär. Och nu har jag skrivit ett meningslöst inlägg i en blogg om det hela istället för att gå ut och göra något, jag känner mig ganska patetisk.
Hemsida- Handikappförbundens samarbetsorgan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag gillar dina bilder. (Du borde skaffa en gästbok för den här sortens allmänna kommentarer!) Jag gillar dina inlägg också.
Instämmer i att funktionshinder borde tas upp mer i skolan. Å andra sidan, sådana som vi, som kan ha empati för folk med andra problem än en själv, vi "behöver" ju ingen undervisning. Och jag är rädd för att de som skulle "behöva" undervisningen inte kan ta den till sig.
Tack :) En gästbok, hmm. Vet inte om det går att fixa på ett enkelt sätt med bloggers format, och jag är inte särskilt händig om en måste trixa med HTML-koder och liknande.
Mer undervisning och synliggörande skadar aldrig, och jag tror att nästan ingen är helt immun mot att ta till sig och få insikt.
Jag tror också att det skulle behövas undervisas om det mer. Framförallt om rättigheter och möjligheter.
Sedan tror jag att många välmenande lärare och läromedelsförfattare gör ett typiskt misstag. Du vet, samma misstag som man gör när man utgår ifrån att alla elever är heterosexuella. Att tänka och prata mer inkluderande kan säkert göra en hel del. För det är klart att det finns garderobsfunkisar i skolan...
Hmm, ja. Det skulle inte vara bra att utgå från "de där andra stackarna"- perspektivet.
ja, det är inte förrns en kommer i kontakt med "allt det där andra" som en får upp ögonen för allt som en tagit för givet. som att kunna stiga upp ur sängen själv på morgonen.
jag lovar att göra mitt allra bästa för att inkludera alla när jag undervisar.
och små steg är bättre än inga alls i att uppmärksamma och göra något åt orättvisor.
Skicka en kommentar