David och Jonatan

Läste ett stycke i bibeln häromdagen. Inte direkt min vanliga sysselsättning.

Känner du till historien om David som dräpte Goliat, och senare blev kung över israeliterna? När han dräpte Goliat så var en annan man kung över Israel, Saul, vars yngste son hette Jonatan. Vad jag inte visste var att det pågick ett kärleksdrama mellan David och Jonatan, något som jag fick tips om, och kollade därför upp det (första samuelsboken):

David kommer tillbaka med Goliats avhugna huvud och samtalar med Saul.

"Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem. Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap 18).

Saul blir med tiden avundsjuk på David eftersom folket älskar honom så mycket och för att han är så duglig i allt han tar sig för. Han försöker döda David, utan att denne anar något, men misslyckas och blir rädd för honom, eftersom han verkar stå under Guds beskydd. Istället försöker han gifta bort en av sina döttrar med honom, men David invänder, sedan en annan dotter, David säger nej igen, men tredje gången ger han med sig och gifter sig med den andra dottern. Saul bestämmer sig för att försöka döda David igen, och konspirerar med sina närmsta män, men Jonatan råkar vara en av de han delar planen med, så denne varnar David att gömma sig, och lyckas sedan få Saul att lova att inte dräpa David. Saul försöker, trotts sin ed dräpa David igen senare, men David blir varnad av sin nya fru och flyr från sitt hem.

"David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: 'Vad har jag gjort för ont? Vad är det för brott som din far anklagar mig för, eftersom han vill döda mig?' 'Nej, nej', svarade Jonatan, 'Du skall inte dö! Min far företar sig aldrig något, stort eller smått, utan att tala om det för mig. Varför skulle han då hemlighålla detta? Det är otänkbart'. Men David försäkrade med ed: 'Din far vet mycket väl hur fäst du är vid mig. Därför vill han hålla dig utanför det här, så att du slipper oroas. Så sant Herren lever och så sant du själv lever, det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.' Jonatan sade: 'Allt du vill ska jag göra för dig'." (kap. 20)

David ber Jonatan att säga till sin far att David begett sig till en släktfest, och se hur Saul reagerar.

"'Gör detta för mig, din tjänare- du har ju slutit ett förbund med mig inför Herren. Om jag har förbrutit mig är det du som ska döda mig; utlämna mig bara inte till din far'. - 'Aldrig livet!' Svarade Jonatan. 'Om jag märker att min far vill röja dig ur vägen, så talat jag naturligtvis om det för dig'. " (kap. 20)

De bestämmer sig för att Jonatan ska meddela hur det gick genom att skjuta pilar vid ett fält där David ska gömma sig, och beroende på vad han ropar åt pojken som ska hämta pilarna, så vet David om han ska ge sig av eller om det är säkert.

"'Vill han ditt fördärv, då må Herren straffa mig, nu och framgent, om jag inte varnar dig, så att du kan fly och sätta dig i säkerhet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. Så länge jag lever så måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånat alla Davids fiender från jordens yta får Jonatans namn inte utplånas ur Davids ätt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David-' Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv." (kap. 20)

Jag har bara en sak att säga: Kan det bli klarare att de är ett kärlekspar, ärligt talat? Särskillt med tanke på den ovana som finns att översätta felaktigt från den hebreiska/grekiska och latinska äldre versionerna, för att passa in i nulägets syn på olika saker ( d.v.s de nuvarande översättarnas syn). (skriver mer om det i nästa inlägg, tror jag)
Jonatan verkar vara väldigt dramatisk och passionerad, han verkar vara lite mer störtförälskad än vad David är. Ifall jag träffar någon som säger att bibeln är klar på punkten att den fördömer kärlekspar där båda har samma kön, ska jag lugnt hänvisa det här stycket till. Dessutom har jag nu hittat en historia som jag tyckte var någorlunda läsvärd i den där boken. Fortsättning på historien kommer i ett annat inlägg eftersom den var för lång.