En hälsning

Mitt första inlägg, och jag vet inte riktigt var jag ska börja skriva. Jag är inte ens säker på att bloggande är något för mig, jag får en sådan ångest så fort jag skickar ett mejl eller en kommentar på internet.

Nåväl, jag tror att jag börjar med att skriva en hälsning till du som läser det här.

Hej där ute, vem du nu än är, var du nu än är. Ibland är det svårt att respektera sig själv och sina egna åsikter, och mycket lättare att ignorera dem och låta bli att säga emot när någon säger eller gör någonting som man inte stödjer, men försök ändå att våga säga emot och var sann mot dig själv, ljug inte om vad du tycker, man ångrar sig bara senare, eller i rättare sagt, jag vet av erfarenhet att jag ångrar mig, och tror att jag inte är ensam om det.

Du måste vara dig själv, för vem skulle annars vara det? Det spelar ändå ingen roll vad du säger, en del människor kommer ändå att tycka illa om dig, det finns inga åsikter som får alla att gilla en. Lika säker kan du vara på att någon stödjer det du säger vad det än är. Så då kan du ju lika gärna vara dig själv och säga vad du tycker. Vem blir egentligen lycklig av människor ska göma undan stora delar av vilka de är för att andra ska acceptera dem?

Det är enkelt att säga det här, men så svårt att göra, och ifall man riskerar att bli utstött eller ännu värre så känns det inte värt besväret att hålla fast vid det man själv vill. Jag vet hur svårt det kan vara, jag är själv så feg. Jag har inte lyckats berätta för min familj att jag är transexuell, jag är för rädd när jag tänker på vilka konsekvenser det kan ha.

Om du inte vet vem du är och var du står för, sök reda på fakta och framför allt, tänk efter. Det finns ingen som kan svara på vem du är åt dig. Även om andra kan hjälpa dig att komma fram till svaret, så är det du och ingen annan som har utslagsrösten.