Val

Jag har gått och blivit förälskad på senare tid. Inte i någon fysisk person, nej, utan i naturvetenskap, speciellt fysik. Det känns som att jag går miste om något om jag inte läser på lite och försöker förstå ännu mer hur världen fungerar, så detta försöker jag göra nu, på fri hand.

Samtidigt så älskar jag ju att skapa och skriva och vill syssla med något estetiskt, det är något som alltid fallit sig självklart för mig, att skriva och rita, måla.  

Detta leder dock till viss förvirring, eftersom jag inte vet vilken del av mig jag ska lyssna på. Vad ska jag satsa på? Länge har det känts självklart att bli konstnär, författare eller serietecknare, och det är den banan jag har varit på väg längst. Nu är jag inte riktigt lika säker på att jag ska göra det huvudsakligen.

Kan jag inte göra båda, säger den teoretiska svarspersonen inom mig, och jodå, det kan man säkert göra, men frågan är om jag ska gå en naturvetenskaplig utbildning och syssla med det estetiska på fritiden, eller gå en konstnärlig utbildning och ha naturvetenskap på fritiden.

Ytterligare faktorer är att jag antagligen skulle bli en bättre konstnär eller författare än naturvetenskaplig forskare, men med en naturvetenskaplig utbildning i grunden kan det antagligen bli enklare att få en dräglig inkomst, det kan vara otroligt svårt att leva på skapande, och jag skulle antagligen bli tvungen att ta slitsamma låginkomstjobb vid sidan av. Arbeten som kräver naturvetenskaplig utbildning är troligtvis också slitsamma, men lönen är förmodligen bättre.

Det känns som ett svårt val. De är inte ens de enda valen, men de främsta. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. Jag får se hur det blir, hur jag väljer att göra.

Optimistisk Livssyn

Jag hade tänkt göra bloggen mer aktiv igen för två månader sen, men livet kom i vägen, jag kände mig isolerad och nedstämd, men nu börjar det att kännas bättre igen, så jag hoppas att jag kan börja göra lite fler inlägg igen.

Jag har problem med resten av världen, det känns så konstigt att ha den syn på livet och kön som jag har, det hjälper inte att jag är transsexuell såklart, men det känns som att det är ett mer fundamentalt problem jag haft hela livet. Det är något jag måste öva på att förhålla mig till, att jag antagligen inte kan smälta in så lätt bland andra. Kanske utåt sett, men inte så att jag känner mig bekväm på insidan. Jag känner mig dock ganska optimistisk, det är bara ett problem som måste lösas. Svaret på det är antagligen att hitta folk som jag uppskattar och känner mig trygg med, så att det inte gör lika mycket. 

Det känns som att jag jämt känner det, men jag utvecklas konstant som människa, det är intressant och givande. Jag har bättre självförtroende än förut, ändå så känns det inte som att så mycket har förändrats i mitt liv. Det är tur att man aldrig slutar att utvecklas och kan lära sig av sina misstag. Det får mig att tänka på Oscar Wilde, för att parafrasera honom: ”erfarenhet är det namn vi ger våra misstag”. 

Jag är ingen god människa. Inte ond heller, summan av ens existens inte så enkel att definiera i simplistiska termer. Jag är inte på något sätt perfekt, men det är kanske tur, en perfekt varelse skulle inte behöva eller kanske ens kunna utvecklas. Vad önskar jag mest? Att jag ska ha ett kritiskt förhållningssätt, att kunna erkänna när jag har fel, att inse mina brister, och att aldrig sluta förundras över livet, över att vara en medveten varelse i universum. 

Det är så mycket jag vill göra, så många människor jag vill träffa, det finns en värld som jag vill utforska, och jag vill utvecklas och förändras. Jag är ung, och inte rädd för att bli gammal. Jag ser fram emot ett liv fullt av upplevelser, och jag hoppas på att få tillbringa många underbara stunder här i världen.  Jag har bara ett liv, jag tänker krama ut så mycket jag kan av det. 

Musikmeme

Type these words into your music library and name the first song that appears.

Happy:  “Happy Birthday” av Birthday Massacre

Sad: “Sad Monster” av Tanioka Kumi

Love: “A French Love (naked version)” av Anna Ternheim

Hate: “Between Love and Hate” av Lunatica

Light:  “Celestial Light” av Anthony Miles

Dark: “Dark Chest of Wonders” av Nightwish

Good: “Good King Wenceslas” av Loreena McKennit

Bad: “Bad Seed” av Takida

Kaotiska etiska runtfunderingar med vegetariskt

Den här texten får ingen riktig poäng eftersom jag kastar mig mellan ämnen, men jag väljer att publicera den här i alla fall.

Jag försöker att bli vegetarian igen, efter ett uppehåll då för mycket annat var i vägen. Det är omöjligt att leva utan att skada, hämma eller förhindra andra levande varelser på något sätt, men det går alltid att försöka göra det bättre. Jag kände att jag ville minska dödandet av mer djur, även fast det nästan känns lite hopplöst i ett hus där alla andra äter kött och jag själv ändå bara kompletterar min måltid med annat istället för köttet. Det får det att kännas lite som att det bara blir för att jag ska känna mig bättre, och det vore löjligt, målet är inte att jag ska gå runt och känna mig etisk som inte bidrar till djurdödande, utan att mindre djur ska dödas, vad har någon annan för glädje av det?

Varför jag nu försöker bli vegetarian är ju ändå på något plan av etiska själ naturligtvis (både när det kommer till miljön, och så djuren själva). Jag kan inte resonera mig fram till varför det skulle vara etiskt fel att döda människor och inte andra djurarter. Känslor och intelligens,liv. Vad är det människor generellt har som andra djur inte har? Det finns en hel del djur med abstrakt tänkande, det finns djur med hög intelligens, djur som använder verktyg, djur som sörjer, och begraver sina döda,förutom homo sapiens. Om Och ska man verkligen döma liv efter sådant ens? Det känns snarare som ett vi och dem-tänk istället för etiskt resonerande (det beror så klart på vilket etiskt resonerande man godkänner, det finns många argument, vi-och-dem-tänket bland dem, men inget har känts tillfredsställande för mig) att tycka det är okej att djur dödas men inte människor. Mitt val inombords var alltså att antingen vara emot dödandet av livsformer eller tycka det var okej att döda människor, och att inte döda något över huvudtaget om det går att undvika kändes som ett bättre alternativ att bygga en etisk grund på. 

Till resonemanget att andra djur dödar, så människor kan lika gärna göra detsamma, kontrar jag med frågan ovan varför det är oetiskt att döda människor (generellt menat,vissa människor är inte så lyckligt lottade att de blir räknade som mänskliga), då andra djur dödar djur av sin egen art. Möjligen om man faktiskt tycker det är okej att döda människor, så skulle resonemanget kännas hållbart. Däremot skulle jag inte vilja vara i närheten av denne. Jag kan inte se hur "men alla andra gör det ju" är en bra grund för etiska regler. Oavsett om det är en människa eller ett annat djur som gör det. Det är inte heller som att alla djur ens har ett val, en hel del måste ha kött för att leva.

Det är inte som att frågan fortfarande ligger helt till rätta hos mig,jag värderar djur med känslor och intelligens högre än andra livsformer, däggdjur högre än insekter, som ändå antagligen är den mest framgångsrika livsformen. Då fortsätter jag ju på samma bana, att värdera liv mer likt mig själv högre än annat liv.

Vad är egentligen rätt och fel? Nu tror jag inte på en rätt eller sann etik när det kommer till kritan, så det kan bli lite svårt för mig att svara på det. Etik är inte en objektiv sanning, den är värdebaserad, och växlar beroende på vilket sätt en person förhåller sig till världen. Det går nog dock inte att leva utan någon sorts förordning, eller snarare tror jag inte att jag skulle vilja leva så och då får jag komma fram till det sätt att handla som verkar rimligt efter egen förmåga.

Min etiska grundregel är att göra så lite skada som möjligt, mot andra levande varelser, och mot miljön. Varför? Det är bra för mig själv, och andra, dessutom får det mig att känna mig bra, kanske för att jag lärt in mig det synsättet, kanske för att det är något generellt flockdjursbeteende att bry sig om de omkring som jag har fått, jag vet inte riktigt, (men jag tycker inte om flockdjursteorier, kanske för att det känns som att det oftast antas delas av alla människor av de som förespråkar sådant, istället för att vara generellt, en möjlig förklaring varför vissa företeelser finns hos de flesta människor), är jag bra på att leva upp till min etiska grundregel? Nej, jag är ganska katastrofalt dålig, men så har jag omöjligt hög ribba, och det är lätt att utveckla apati när jag omöjligt kan låta bli att göra illa någon eller något genom att existera.

Nu över till delfiner som speglar sig.
(Återgivning av den linkade videon i skrift här)

Dikt

"A Litany for Survival

For those of us who live at the shoreline
standing upon the constant edges of decision
crucial and alone
for those of us who cannot indulge
the passing dreams of choice
who love in doorways coming and going
in the hours between dawns
looking inward and outward
at once before and after
seeking a now that can breed
futures
like bread in our children's mouths
so their dreams will not reflect
the death of ours:

For those of us
who were imprinted with fear
like a faint line in the center of our foreheads
learning to be afraid with our mother's milk
for by this weapon
this illusion of some safety to be found
the heavy-footed hoped to silence us
For all of us
this instant and this triumph
We were never meant to survive.

And when the sun rises we are afraid
it might not remain
when the sun sets we are afraid
it might not rise in the morning
when our stomachs are full we are afraid
of indigestion
when our stomachs are empty we are afraid
we may never eat again
when we are loved we are afraid
love will vanish
when we are alone we are afraid
love will never return
and when we speak we are afraid
our words will not be heard
nor welcomed
but when we are silent
we are still afraid
So it is better to speak
remembering
we were never meant to survive."

— Audre Lorde (The Black Unicorn: Poems)