Jag hade tänkt göra bloggen mer aktiv igen för två månader sen, men livet kom i vägen, jag kände mig isolerad och nedstämd, men nu börjar det att kännas bättre igen, så jag hoppas att jag kan börja göra lite fler inlägg igen.
Jag har problem med resten av världen, det känns så konstigt att ha den syn på livet och kön som jag har, det hjälper inte att jag är transsexuell såklart, men det känns som att det är ett mer fundamentalt problem jag haft hela livet. Det är något jag måste öva på att förhålla mig till, att jag antagligen inte kan smälta in så lätt bland andra. Kanske utåt sett, men inte så att jag känner mig bekväm på insidan. Jag känner mig dock ganska optimistisk, det är bara ett problem som måste lösas. Svaret på det är antagligen att hitta folk som jag uppskattar och känner mig trygg med, så att det inte gör lika mycket.
Det känns som att jag jämt känner det, men jag utvecklas konstant som människa, det är intressant och givande. Jag har bättre självförtroende än förut, ändå så känns det inte som att så mycket har förändrats i mitt liv. Det är tur att man aldrig slutar att utvecklas och kan lära sig av sina misstag. Det får mig att tänka på Oscar Wilde, för att parafrasera honom: ”erfarenhet är det namn vi ger våra misstag”.
Jag är ingen god människa. Inte ond heller, summan av ens existens inte så enkel att definiera i simplistiska termer. Jag är inte på något sätt perfekt, men det är kanske tur, en perfekt varelse skulle inte behöva eller kanske ens kunna utvecklas. Vad önskar jag mest? Att jag ska ha ett kritiskt förhållningssätt, att kunna erkänna när jag har fel, att inse mina brister, och att aldrig sluta förundras över livet, över att vara en medveten varelse i universum.
Det är så mycket jag vill göra, så många människor jag vill träffa, det finns en värld som jag vill utforska, och jag vill utvecklas och förändras. Jag är ung, och inte rädd för att bli gammal. Jag ser fram emot ett liv fullt av upplevelser, och jag hoppas på att få tillbringa många underbara stunder här i världen. Jag har bara ett liv, jag tänker krama ut så mycket jag kan av det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar