Avvisad

Varför måste mina barndomsvänner dyka upp i mina drömmar? Den här gången drömde jag att en av dem av någon anledning skulle bo tillsammans med oss ett tag, och det jag minns bäst är att han och jag och en annan, okänd person som antagligen var en flicka, satt i vardagsrumssoffan. Jag vänder mig mot honom och säger något roligt, glad åt att se honom igen, men han ignorerar min existens fullkomligt och pratar istället med flickan. Det är som att jag inte finns, eller är så avskyvärd att jag inte ens förtjänar att kasta en blick på. Efter det vaknade jag på väldigt dåligt humör.


Mina barndomsvänner är ett tungt ämne för mig, eftersom jag fortfarande inte kan låta bli att tycka att det är på grund av att jag var och är en sådan outhärdlig människa som de inte längre ville vara med mig.

Om man nu ska försöka tolka den här drömmen, så tror jag att det handlar om min rädsla för att bli avvisad när det kommer till vänskap. Jag kan fortfarande inte förtränga minnet av hur det var att plötsligt ha förlorat mina vänner och bli helt ensam. Fortfarande så tror jag inte att någon skulle kunna gilla att vara med mig, det är bara jag som tvingar mig på folk och de tolererar min existens, men det är i alla fall bara vissa stunder jag ser så negativt på saken nu för tiden. Ändå så får jag ångest från och till på grund av det hela.