Igår hade jag fixat i ordning allting för att skicka in min namnansökan. Det var bara ett litet problem. Jag behövde föräldrarnas underskrift. Efter att ha samlat mod ett bra tag så pratade jag med mamma.
Hon frågade varför jag var tvungen och byta helt, varför kunde jag inte bara lägga till namn? Jag sade att jag inte ville ha det så, att jag inte ville ha ett tjejnamn, och ifall jag skulle behålla det, så skulle jag ändå alltid förkorta det till initialerna. Hur ska jag få henne att förstå att jag är och ska vara kille på heltid, det är inget extrajobb som är skilt från vem jag är som person. Det går inte skilja ut den delen från vem jag är. Jag vill inte ha ett tjejnamn bland mina juridiska namn, särskilt inte nu när min leg praktiskt taget outar mig.
Hon sa att jag skulle lägga det på disken i köket, så skulle hon och pappa skriva under det sen. Det har inte hänt än. Jag ska vänta och se om det händer senare idag, och ifall ingen gör något, ta upp det med pappa. Om det inte funkar så kanske jag försöker pressa dem lite, eller så väntar jag.
Som tur är så är jag väldigt snart myndig, och då behöver jag inte deras underskrift. Jag tycker ändå inte om att känna mig så här maktlös, att jag inte ens får ändra mitt juridiska namn själv. Vad jobbigt det måste vara för personer yngre än jag om föräldrarna är dumma.
Tillägg: Bekräftat, jag får inga underskrifter, jag får vänta tills jag är 18.
onsdag 21 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Fy fan vad drygt.... Önskar jag kunde göra något
Som tur är fyller jag år snart, och då kan jag byta i alla fall.. Är bara lite ledsen att de inte ville ge mig sitt stöd.
Skicka en kommentar