Satir.

En (snygg) kille som satirerar de där skumma sakerna heterosexuella personer kan yttra ibland i vissa fall, genom att vända dem mot heterosexuella personer istället.

Lista

Jag har tänkt lite kring de fördelar med att identifiera sig som kille/tjej har för mig, när jag jämför mig med folk omkring mig som inte gör det, och skapade därför en lista över privilegier könsbinära personer (personer som är kvinnor/män) har över icke könsbinära personer (jag ville hitta ett bättre uttryck, men kom inte på hur jag skulle skriva det, men det är personer som inte är män eller kvinnor/enbart män eller kvinnor). Den utgår från andra listor med liknande funktion (googla privilege checklist), och är ett verktyg för att visa på det förtryck vissa grupper kan drabbas av.
Några av listans förmåner påverkas såklart av ifall man som binärsidentifierad är trans och inte blir sedd som sitt identifierade kön av samhället.  Den kan säkert göras längre, men det här är de punkter jag kom på för tillfället.

#Mitt kön finns erkänt som ett juridiskt möjligt kön.

#Det finns omklädningsrum och toaletter för mitt kön.

#Mitt kön finns med som alternativ på de blanketter, internetsidor, spel och liknande, som har en könskategori.

#Om någon undrar vilket kön jag är, så finns mitt kön med bland alternativen de förväntar sig.

#Jag kan vara säker på att folk vet om att mitt pronomen och mitt kön/ min könsidentitet existerar.

#Jag behöver inte ljuga om min könsidentitet för att få tillgång till hormoner och operationer från en utredare ifall jag har ett behov att ändra kroppen för att passa bättre med min upplevelse av mitt kön.

#Det finns en möjlighet, (även om minimal). att jag kan bli sedd som det kön jag önskar av främlingar, eftersom de flesta förutsätter att alla är antingen man/kvinna, och inte tolkar någon att vara något annat.

#Det finns allmänt kända ord som kan beskriva min sexuella läggning ifall jag är androfil eller gynofil, eftersom de vanligaste orden heterosexuell och homosexuell utgår från att köna en som antingen man/kvinna.

#Det finns representationer av mitt kön i media.

#Jag slipper höra att jag måste välja ett kön av två möjliga alternativ som inte stämmer in, eller helt stämmer in på mig.

I haz humor? (probably not)

Eftersom jag sitter och jobbar med slututställningen till skolan och inte orkar tänka några djupa filosofiska tankar, så presenterar jag istället saker som fick mig att skratta i veckan som varit.

Pikadiator. Det är fan för bra med en Pikachu som pratar med basröst. "and I will have my vengeance!"(ps, om någon inte förstår, så är det en cover på trailern till filmen Gladiator)


Strong Bad's Email: video games. Bästa sammanfattningen av textbaserade spel någonsin.

Den här är kanske svårare att tycka är rolig utan att ha sett animen och veta vilka karaktärerna är, men jag kan förklara scenen nedanför. Det roliga är Eduards (killen med gult hår som äter mackan) ansiktsuttryck och ljud.


Winry (flicka) kommer hem med följeslagare till sin farmors hus, ingen verkar vara hemma, går upp på sitt rum, där en viss huvudperson sitter och äter utan att han visste att hon skulle komma och utan att hon visste att han var där. Följeslagare rusar up, huvudpersonens följeslagare rusar också upp, som var fiender till dem förut men inte längre, vilket de andra inte vet om än, sen rusar Winrys farmors hund upp, och allmänt kaos bryter ut.

Sexism mot transsexuella personer

Så jag läste ett brev som inte var ämnat för mina ögon som min mamma skrivit om mig för månader sen, det var inte planerat, det bara blev så. Innehållet gjorde mig väldigt upprört på flera plan, men jag ska inte gå in på detaljer, mer än att jag insåg att min mamma inte accepterar mig alls, och inte tror att jag är kille, vilket jag redan anade, men inte till vilken grad. Jag påmindes också om att min mamma är en människa som inte verkar känna mig särskilt bra.

Det var inte det jag tänkte diskutera, utan den uppenbara sexism min mamma visade prov på, som jag ska försöka anknyta till ett större sammanhang. Jag kommer att prata om binärsidentifierade personer, eftersom jag inte känner mig kvalificerad att skriva om hur ickebinärsidentifierade personer upplever saken.

Min mamma tycker inte att jag uppför mig som en man, har en mans mentalitet så att säga. Hon poängterar att jag inte är särskilt grabbig, att jag  inte hade något större emot klänningar, och att min syster är mer tekniskt intresserad än jag.

Hon har köpt historien som media propagerar ut så väl, att det endast finns ett sätt att vara en transsexuell kille, att hata allt feminint, att vara heterosexuell, och att vara manlig. Säg mig när du senast såg ett icke-stereotypt framställande av transsexuella i media. Det kan inte ha varit särskilt ofta.

Det finns en speciell hyperform av sexism folk bara riktar mot transpersoner, vi måste fylla upp alla stereotypa roller tillskrivna oss, trans killar ska vara maskulina, trans kvinnor feminina, (och ickebinärsidentifierade trans personer ska vara androgyna, vad jag har förstått, även om det inte är något jag har samma kunskap om som binärsidentifierade personer), och inte ens om vi uppfyller alla möjliga och löjliga krav på vad folk anser vara en man eller kvinna, så kan vi bara slås ur spel med att vi bara försöker för hårt att vara ett kön vi inte är. En dubbelfälla alltså, så om du är en trans kille med vissa drag som anses feminina, är du inte en riktig man, uppfyller du alla krav, är du bara ett patetiskt försök att vara något du inte är ,eller ett stackars offer för könsrollerna som inte begriper bättre.

Till och med folk som är liberala i vanliga fall, som inte skulle säga att en man som bakar eller gråter är mindre av en man, och att tekniskt obegåvade män är mindre män, vilket jag inte tror att min mamma anser, kan komma att ställa orealistiska krav på hur en trans person ska bete sig som de stereotypiska roller deras kön tillskrivits.

Min mamma har ironiskt nog indirekt ogiltigförklarat en stor mängd cis killar som män, och implicerat att min syster måste vara en kille eftersom hon är mer teknisk än jag. Det blir en dubbelstandard, att transpersoner måste stereotypiska karaktäristiska drag som alla cispersoner inte heller uppfyller, och det är därför hycklande att ogiltigförklara en persons könsidentitet på de grunderna, vilket är ganska självklart, ifall man är trans, men verkar gå helt förbi dessa personer själva. Dessa krav på manlighet från min mamma och andra är antagligen endast svepskäl, som egentligen handlar om att man är obekväm med transpersoner och inte kan acceptera dem.

(Det finns såklart personer som omanlighetsförklarar alla män som inte uppfyller deras krav på hur en man ska vara, men de har då inte bara omanlighetsförklarat trans män, utan även cis män, och det är inte det jag försöker fokusera på, utan den dubbelstandard som binärsidentifierade transpersoner drabbas av)

Diagnos

"Har jag alltså nu officiellt diagnosen transsexualism?"

"Ja."

Så blev jag alltså officiellt diagnostiserad med rätt till testo för ett någon dag sedan. Det känns så otroligt skönt, jag var så orolig att det skulle dröja ännu längre och gå runt i ett halvår och må dåligt över att inte veta vad som pågick. Jag vill börja så fort som möjligt med att injicera testo. Rydelius tyckte även att jag skulle publicera serien jag gjort i en psykiatrisk tidsskrift för personal och liknande, eftersom han tyckte att den var avancerad, och det tänker jag nog göra, den var till från början för att utbilda cisfolk med, så den uppfyller bara sitt syfte om fler får läsa den.

Livet är alltså ganska bra just nu, även om jag har det väldigt kaotiskt på många plan, jag hinner inte med någonting, och ändå så gör jag inget viktigt.