Djur

Mitt tal som jag gjorde i svenskan, som handlar om relationen mellan människor och andra djur, och jag tänkte att jag lika gärna kunde publicera stödanteckningarna till det här. Det är riktat till folk som inte redan är säkra på var de står när det gäller djurrätt.

Människans relation till andra djur.

När du stirrar ett djur in i ögonen, stirrar du in i en intelligens, en kännande, tänkande varelse som dig själv, men en som ändå är olik dig. Liv, det är ganska fantastiskt.
Men folk är ganska bra på att nedvärdera dessa andra varelser omkring oss.
Djur borde behandlas med mer respekt och värdighet i dagens samhälle.

Djur, särskilt däggdjur, är intelligenta, de kan uppleva världen, de tänker, de har känslor, precis som människor har känslor.
De har empati för andra, de känner saknad om någon de älskar dör.
Varför är det okej att skada en annan kännande varelse som kan känna smärta?
Varför är människan så speciell att det är fel att döda en människa, men inte ett djur?

En vanligt argument är att de inte är lika intelligenta som vi, men är det efter intelligens vi bestämmer värde på någon?
Ska vi ha ett intelligenstest, och behandla de människor som får dåligt sämre, och de med högst allra bäst? Nej, säg det inte ens, det gör folk redan, vilket säger något om människors syn på andra.

Vissa skulle säga att det är annorlunda, de är människor.
Men varför är det annorlunda för att man är människa, och inte tillhör en av alla andra djurarter?
Rent objektivt sätt är det obegripligt ur rättvise synpunkt, varför en sorts kännande varelse, och inte en annan?
Så enkelt är det såklart inte socialt, vi värderar människor högre, de är ju trotts allt samma art.

Viss mån sant att människor är väldigt speciella djur. Vi är djur med högt abstrakt tänkande, tänka oss och handla bättre. Vi kan planera.
Att tänka stort är det människor är bra på, så varför inte tänka så stort och omöjligt som en värld där djur inte behöver komma till skada mer än nödvändigt.
Just för att vi kan, är det vårt ansvar att ta hand om andra djur, vi vet att vi behandlar djur illa, och vi vet att de känner.

"De är inte bröder, de är inte underkastade oss, de är andra nationer, fångade med oss I tidens och livets nät, medfångar på jorden i all dens prakt, och möda."
(The Outermost House, Henry Boston)

Samhällen där djur behandlas med större värdighet är fullt möjliga, har funnits och finns fortfarande.
I jägar och samlarkulturer kan man oftast se en respekt för djur, de har själar, det fanns jaktceremonier för att respektera djurets dödas ande, tack för att man fick äta deras kött.
Bland hinduister i Indien behandlas djur med större respekt, har en själ, även växter. Det är en kultur där många inte äter kött.

Kristendomen som institution har fört djuren bort från oss, som andra varelser som förtjänar respekt, eftersom den införde ett system där människan var skapelsens krona och de själlösa djuren där för människors skull, en syn som inte tidigare fanns där.
Och nu med köttproduceringen i stora butiker blir det ännu värre. Förut så hade så få råd att äta kött, man bodde ihop med djuren, och då kom man dem närmre än vad man gör idag.

Jag har ingen fullkomlig lösning på problemet, jag erkänner det.
Jag vet inte hur man ska göra annorlunda. Jag ville berätta om det hela, få folk att tänka efter vad som görs mot djur, att ha respekt för att ett djur har intelligens och känslor.
Jag kan bara ge tips om hur man kan göra.

Ställ krav på köttindustrin att behandla djur med respekt, och värdighet.
Ät mindre kött, sluta äta kött helt om du kan.
Försäkra att djuren blev bra behandlade innan de blev dödade.
Tänk på att varje köttstycke du smakar är en varelse som blev av med sitt liv för att du skulle leva.

Jag vet inte om det är möjligt, titta på mig själv, här står jag och predikar, jag är inte perfekt heller.
Vi är så mänskliga, vi är trotts allt djur.
Vi lever i en värld där inte ens människor anses vara lika värda.

Så vad förväntar jag mig egentligen?
Jag förväntar mig bättre. Av dig och av mig. vill du försöka skapa en bättre värld med mig?

Jag vill avsluta med denna bild av två varelser, tillsammans. (Bild på en hund och en flicka)
Foto: Blend Images/Nordic Photos

Satir.

En (snygg) kille som satirerar de där skumma sakerna heterosexuella personer kan yttra ibland i vissa fall, genom att vända dem mot heterosexuella personer istället.

Lista

Jag har tänkt lite kring de fördelar med att identifiera sig som kille/tjej har för mig, när jag jämför mig med folk omkring mig som inte gör det, och skapade därför en lista över privilegier könsbinära personer (personer som är kvinnor/män) har över icke könsbinära personer (jag ville hitta ett bättre uttryck, men kom inte på hur jag skulle skriva det, men det är personer som inte är män eller kvinnor/enbart män eller kvinnor). Den utgår från andra listor med liknande funktion (googla privilege checklist), och är ett verktyg för att visa på det förtryck vissa grupper kan drabbas av.
Några av listans förmåner påverkas såklart av ifall man som binärsidentifierad är trans och inte blir sedd som sitt identifierade kön av samhället.  Den kan säkert göras längre, men det här är de punkter jag kom på för tillfället.

#Mitt kön finns erkänt som ett juridiskt möjligt kön.

#Det finns omklädningsrum och toaletter för mitt kön.

#Mitt kön finns med som alternativ på de blanketter, internetsidor, spel och liknande, som har en könskategori.

#Om någon undrar vilket kön jag är, så finns mitt kön med bland alternativen de förväntar sig.

#Jag kan vara säker på att folk vet om att mitt pronomen och mitt kön/ min könsidentitet existerar.

#Jag behöver inte ljuga om min könsidentitet för att få tillgång till hormoner och operationer från en utredare ifall jag har ett behov att ändra kroppen för att passa bättre med min upplevelse av mitt kön.

#Det finns en möjlighet, (även om minimal). att jag kan bli sedd som det kön jag önskar av främlingar, eftersom de flesta förutsätter att alla är antingen man/kvinna, och inte tolkar någon att vara något annat.

#Det finns allmänt kända ord som kan beskriva min sexuella läggning ifall jag är androfil eller gynofil, eftersom de vanligaste orden heterosexuell och homosexuell utgår från att köna en som antingen man/kvinna.

#Det finns representationer av mitt kön i media.

#Jag slipper höra att jag måste välja ett kön av två möjliga alternativ som inte stämmer in, eller helt stämmer in på mig.

I haz humor? (probably not)

Eftersom jag sitter och jobbar med slututställningen till skolan och inte orkar tänka några djupa filosofiska tankar, så presenterar jag istället saker som fick mig att skratta i veckan som varit.

Pikadiator. Det är fan för bra med en Pikachu som pratar med basröst. "and I will have my vengeance!"(ps, om någon inte förstår, så är det en cover på trailern till filmen Gladiator)


Strong Bad's Email: video games. Bästa sammanfattningen av textbaserade spel någonsin.

Den här är kanske svårare att tycka är rolig utan att ha sett animen och veta vilka karaktärerna är, men jag kan förklara scenen nedanför. Det roliga är Eduards (killen med gult hår som äter mackan) ansiktsuttryck och ljud.


Winry (flicka) kommer hem med följeslagare till sin farmors hus, ingen verkar vara hemma, går upp på sitt rum, där en viss huvudperson sitter och äter utan att han visste att hon skulle komma och utan att hon visste att han var där. Följeslagare rusar up, huvudpersonens följeslagare rusar också upp, som var fiender till dem förut men inte längre, vilket de andra inte vet om än, sen rusar Winrys farmors hund upp, och allmänt kaos bryter ut.

Sexism mot transsexuella personer

Så jag läste ett brev som inte var ämnat för mina ögon som min mamma skrivit om mig för månader sen, det var inte planerat, det bara blev så. Innehållet gjorde mig väldigt upprört på flera plan, men jag ska inte gå in på detaljer, mer än att jag insåg att min mamma inte accepterar mig alls, och inte tror att jag är kille, vilket jag redan anade, men inte till vilken grad. Jag påmindes också om att min mamma är en människa som inte verkar känna mig särskilt bra.

Det var inte det jag tänkte diskutera, utan den uppenbara sexism min mamma visade prov på, som jag ska försöka anknyta till ett större sammanhang. Jag kommer att prata om binärsidentifierade personer, eftersom jag inte känner mig kvalificerad att skriva om hur ickebinärsidentifierade personer upplever saken.

Min mamma tycker inte att jag uppför mig som en man, har en mans mentalitet så att säga. Hon poängterar att jag inte är särskilt grabbig, att jag  inte hade något större emot klänningar, och att min syster är mer tekniskt intresserad än jag.

Hon har köpt historien som media propagerar ut så väl, att det endast finns ett sätt att vara en transsexuell kille, att hata allt feminint, att vara heterosexuell, och att vara manlig. Säg mig när du senast såg ett icke-stereotypt framställande av transsexuella i media. Det kan inte ha varit särskilt ofta.

Det finns en speciell hyperform av sexism folk bara riktar mot transpersoner, vi måste fylla upp alla stereotypa roller tillskrivna oss, trans killar ska vara maskulina, trans kvinnor feminina, (och ickebinärsidentifierade trans personer ska vara androgyna, vad jag har förstått, även om det inte är något jag har samma kunskap om som binärsidentifierade personer), och inte ens om vi uppfyller alla möjliga och löjliga krav på vad folk anser vara en man eller kvinna, så kan vi bara slås ur spel med att vi bara försöker för hårt att vara ett kön vi inte är. En dubbelfälla alltså, så om du är en trans kille med vissa drag som anses feminina, är du inte en riktig man, uppfyller du alla krav, är du bara ett patetiskt försök att vara något du inte är ,eller ett stackars offer för könsrollerna som inte begriper bättre.

Till och med folk som är liberala i vanliga fall, som inte skulle säga att en man som bakar eller gråter är mindre av en man, och att tekniskt obegåvade män är mindre män, vilket jag inte tror att min mamma anser, kan komma att ställa orealistiska krav på hur en trans person ska bete sig som de stereotypiska roller deras kön tillskrivits.

Min mamma har ironiskt nog indirekt ogiltigförklarat en stor mängd cis killar som män, och implicerat att min syster måste vara en kille eftersom hon är mer teknisk än jag. Det blir en dubbelstandard, att transpersoner måste stereotypiska karaktäristiska drag som alla cispersoner inte heller uppfyller, och det är därför hycklande att ogiltigförklara en persons könsidentitet på de grunderna, vilket är ganska självklart, ifall man är trans, men verkar gå helt förbi dessa personer själva. Dessa krav på manlighet från min mamma och andra är antagligen endast svepskäl, som egentligen handlar om att man är obekväm med transpersoner och inte kan acceptera dem.

(Det finns såklart personer som omanlighetsförklarar alla män som inte uppfyller deras krav på hur en man ska vara, men de har då inte bara omanlighetsförklarat trans män, utan även cis män, och det är inte det jag försöker fokusera på, utan den dubbelstandard som binärsidentifierade transpersoner drabbas av)